Lotta lyfter efter europaturné!

Lotta Säfvenberg, UHSK

Det går rejält framåt för en del av våra regiontjejer på storslalomsidan! Almåsa var platsen för senaste FIS GS och inte minst Lotta Säfvenberg från UHSK slår till med personbästa! Lotta, som är särskilt stark i slalom, vinner en av storslalomdagarna i denna riktigt fina storslalombacke, med en betryggande marginal av 1 sek till tvåan, nästa stora glädjeämne, Ylva Stålnacke från Kiruna. Ylva är tillbaka från skada och är i fin form inför kommande utmaningar. Ylva Stålnacke blir bäst i helgens "kombination" med två stycken andraplatser! Stabilt!

Det märks att Lotta mått bra av europaturnén! Hon har tillsammans med de övriga juniortjejerna matchats i tuffare tävlingar i bl a Schweiz, Tyskland och Italien, utan några tydliga framgångar. Fördelen med att möta tuffare utmaningar är att man flyttar ofta gränserna för sin egen förmåga att prestera. Att leva i kaos är ofta framgångsrikt, som de brukar säga. Ett flertal DNF byts nu ut mot en riktig topprestation! Väl hemma på "svenskmark" slår hon till i storslalom (!) och förtjänar 21 FIS-points vilket tar henne från plats 3 till plats 2 i Sverige, födda 1994 och från plats 23 till plats 6 sett över hela världen (*singelresultat, fiktivt) i hennes åldersgrupp. Det är riktigt bra! *Detta om vi antar att hennes senaste poäng inte behöver genomsnittsräknas med hennes nästbästa resultat och utan hänsyn till att andra åkare också kan ha gjort förbättringar som inte syns i statistiken ännu. UHSKs Lisa Blomqvist och Luleås Natalie Hermansson återfinns också högt upp i resultatlistan med en tredje och fjärde plats dock utan punktförbättringar.

Sarah Olsson från Vännäs AK gör även hon en kanonprestation genom att bli trea en av dagarna i Almåsa. Hennes punktförbättring ger henne en plats bland de 16 bästa i världen födda 1995. Före sig har hon bl a svenskorna Loise Jansson (9a) och Magdalena Fjällström (6a), och inte minst årets riktiga rockie amerikanskan Mikaela Schiffrin på första plats. En minst sagt tuff grupp! På tredje plats i listan över världens bästa 95or återfinns dottern till en av världens, och i synnerhet Frankrikes, största stjärnor Luc Alphand! Äpplet faller inte långt ifrån trädet, så att säga.

Jag hoppas att resultaten från Norrbottens lysande damalpinstjärna Ylva Stålnacke syns i alpinsverige och att hon får några riktigt spännande utmaningar framöver. Tillsammans med herrarna Anton Lahdenperä (A-laget) och Daniel Steding (Juniorlaget)är hon en bra förebild och disktriktshopp att hålla utkik efter! Bra jobbat!

En intensiv vecka!

Januari månad är en höjdpunkt i den alpina cirkusen! Det är i dessa dagar som den alpina världseliten bjuder oss vanliga dödliga på hisnande utflykter och grymma nervpirrande thrillers i backen. Wengens störtlopp är avgjort, med en ny stjärna längt upp på podiet, och en annan klassiker står för dörren - Kitzbuhel! Skall Beat FEUZ slå till igen? Har han för lite rutin eller "guts"? Kommer den avgående schweiziske "stridspiloten" Cusche att ta ännu en anmärkningsvärd seger? Miller gör det han fortfarande tycker är roligast här i livet, åka på gränsen till det omöjliga. Åldermannen Patrik Järbyn med sina unga vapendragare Hans Olsson och Matts Olsson skall försöka hålla den svenska fanan högt men det är ett riskabelt arbete, minst sagt!

Kitzbuhel, Hannenkamm-rennen

Att det finns risker i den alpina sporten är inget nytt. En skada som vår stjärna Maria Pietilä-Holmner drabbades av tidigare i veckan hör till de mer normala men ändå riktigt tråkiga. En positionsmässig obalans i ett pressat läge kan få det att klicka i knäet, oavsett hur stark du än är. Ett fall i storslalombacken eller ett fall i störtloppsbacken, ja valet är dock enkelt. Svaret går att utläsa ur bl a senaste nytt i "Alpine stories" från Bode Miller. Jag lider med Maria men hon är stark och målmedveten och omgärdad med de bästa resurserna man kan ha. Vi hoppas alla på att hon får en bra rehab-period och att hon kommer tillbaka starkare än någonsin och sätter press på Marlies Shilds inför Sotji 2014. Det känns roligt att höra Marias vilja att komma igen och hennes uttryck för att det är det "bästa av världar" att komma tillbaka till. Såna som Maria behöver vi verkligen!

Miller berättar i sitt "läpparnas bekännelser" i "Ski racing stories" att den som står i startkuren i Hannenkamm och inte är rädd, har gjort nåt fel i förberedelserna. Det är olikt Bode att låta på det sättet för vi tror alla att han är orädd men han har den största gåvan av alla, han vågar ligga på gränsen till det riktigt, riktigt obehagliga. Att plocka ut det bästa ur alla situationer innebär att ligga på gränsen och i dessa gränsland lurar farorna. Det kommer vi aldrig ifrån. Hur än mycket FIS vill minska farorna så är det litegrann det det handlar om därute. Åkarna kommer hela tiden att söka sig till gränsen, oavsett var den är och där finns också de skrämmande vurporna.

Kika igenom denna härliga video där Bode Miller tar oss igenom det tuffaste av de tuffaste racen i alpinvärlden. Vinner man Hannenkamm i Kitzbuhel är man för evigt inpräntad i historieböckerna och antagligen en fet check rikare. En fjärde plats ger på sin höjd 4000 euro och står inte alls i paritet med den obekväma insatsen och riskerna loppet medför.



Daineese och FIS är i samarbete kring ytterligare säkerhetsaspekter. Det testas, i samarbete med bl a Norges storstjärna Svindal, ett ryggskydd uppbyggd på samma sätt som en airbag. Syftet är säkerhet och på mindre än 100 millisekunder skall den vid ett fall utlösas och skydda från skador på bröst, rygg och axlar. Ett kommande arbete med liknande teknik skall snart sjösättas där syftet är att skydda knä och ben, enligt Gunter Hujara. Det blir intressant att se hur framtidens utförsåkare kommer att se ut. Kanske som från "out of space" vilket får mig att minnas historien om den unge Kalle Palander som sågs tävlande i juniortävlingar i Gällivare iförd rustning som hans far egenhändigt tillverkat. Han var på den tiden anmärkningsvärd långt ner i resultatlistan för att bara några år senare vinna sin första WC-seger. Måhända blev han av med allt det tunga "skrotet" hans far packat på honom och kanske skidorna precis fått lite mer former.

En annan kittlande och nervpirrande stund vid TVn är herrarnas slalomtävling i Kitzbuhel och inte minst kvällsslalomen i Sladming! Vilken höjdare! Kommer Myhrer att straffa Kostelic och framförallt den lille kometen från Österikeland, Marcel Hircher? Det blir nåt att bita i och kanske, kanske lurar Byggis i vassen tillsammans med både Hargin och Bäck i en räd av sällan skådat slag. En sak är klar! De beträder lite av "svenskmark" därnere och historiens vingslag slår och väser, det ä r dags igen!

På hemmaplan, långt från Kitzbuhels trånga gator och torg, händer inget annat än en resa till vårt vinterland i Kåbdalis. Två pass storslalom på lördag och därefter guldkant på tillvaron med fru och dotter i det vi numera kallar "Kåbben". Totalt riskfritt, eller?

Sverige levererar alpina talanger och konkurrensen är stenhård!

Den 7:e FIS listan för 2011/2012 är ute och det lackar mot analys. Hur går det för våra slalomtjejer ute i vida världen och hur ligger de till sinsemellan i sverigerankingen. Jag har ägnat en stund i helgen åt att sammanställa detta på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan. Båda sammanställningarna redovisas. Grenen är slalom. Förändringarna är förhållandevis små men det finns tydliga tecken på att de yngre tjejerna tar för sig. Det är också tydligt att det krävs en bra världsranking i sin egen ålderskategori för att tillhöra ett lag i Sverige om man kommer från Region 1. Det är inte punkterna som avgör och det är inte världsrankingen över alla åldersgrupper heller. Enligt sammanställningen ser vi att det i princip krävs topp fem i världen för att få dra på sig "landslagsstället". Det är en hård konkurrens som råder! Analysen säger också att topp tre i Norrbotten är detsamma medan det i Västerbotten skett en förändring i och med UHSKs Lotta Säfvenbergs imponerande framfart under förra säsongen. Anja Pärsson tappar i slalomrankingen vilket förstås till viss del är en konsekvens av att hon har fokus på fartgenarna.

Mycket mer är att vänta från de yngre vassa tjejerna. Inte minst Lisa Blomqvist, nu senast med en pallplats i Adelbodens FIS, verkar vara iform och Magdalena stärker sina odds inför säsongen och levererar just nu fantastiska prestationer i Ungdoms-OS i Innsbruck. Ylva Stålnacke är tillbaka från skada och verkar vara med i matchen direkt och inte minst verkar det som att Natalie Hermansson får valuta denna säsong. Här nedan kommer den aktuella sammanställningen och under den redovisas fjolårets dito. Klicka på bilden för att få den mer läsbar.

Bild: 7th FIS-list 2011/2012
Bild: FIS-list föregående år dec-jan 2010/2011

En ny företeelse växer fram i alpinsverige

Det känns verkligen som att vi äntligen är på rätt väg!

Under mina år som alpinist, inte minst under mina år som förälder och ledare, har jag och många fler sett en svagt negativ trend för sporten. I början av min karriär, i början av 80-talet, fanns en tydlig "utvecklingstrappa" i tävlingssystemet med B- och A-tävlingar, distriktslag och slutligen Svenska skidförbundets B-lag och A-lag. På den tiden fanns en tydlig fartsatsning som förenade slalomtekniker och fartfantomer i en härlig blandning och framförallt var snittåldern tämligen hög. Det var inte ovanligt att tex herråkarna på hemmaplan avslutade karriären först mellan 25-30 år. Det mesta här hemma var på den tiden ganska enkelt och framförallt nationellt och i min värld upplevde jag att andelen hemmavarande juniorer i klubbträningsverksamhet var större. Med tiden har FIS kommit att allt mer regera på tävlingsfronten, förstås som ett led i sportens internationalisering. För att några enstaka och starka åkartalanger skall "matchas" in mot Europa har vi under flera år tappat bort den stora "massan", enligt min mening. Ett måste för en fortsatt alpin karriär efter 15 års ålder har under ett flertal år stavats "skidgymnasium".

Sverige har lyckats riktigt bra internationellt, måste understrykas. Att ta hand om de unga talangerna har varit ett signum för Svenska Skidförbundet och gång på gång har ungdomarna levererat, inte minst ungdomarna från region 1 och i synnerhet Västerbotten. Det är imponerande men långt ifrån lika imponerande är hur vi tillsammans skapat förutsättningar för övriga 90 %.

ENL (Entry league) har som syfte att ge första- och andraåringar en bra start på sin internationella alpinkarriär men allt som är stort och styrs från utlandet, i detta fall från Schweiz, är i regel dyrt. Kostnader är något som begränsat arrangörer till ENL vilket gjort dem i stort sett omöjliga att genomföra med ett litet deltagarantal.

Med minskade födslotal och hård konkurrens från andra sporter har vi tillsammans indirekt under många år "stuckit kniven i vårt eget vältränade lår" genom att indirekt diskvalificera ENL till förmån för allt för tuffa FIS för första och andraåringar. Konsekvensen har blivit att alpint tappat både "cred" och unga åkare och med det en massa kontinuitet iform av bra tränare och ledare och engagerade föräldrar med rutin. Men det finns hopp!

Alpint i vår landsända rider just nu på en våg som styrs och roddas av ett flertal old racers som var med på den tiden då man som junior kunde välja mellan tuff konkurrens eller lagom konkurrens och framförallt i systemet uppmuntrades att hålla på länge med sin sport. Utvecklingen är minst sagt spännande! Vi har idag och kväll bevittnat ett jättebra arrangemang i Kiruna som kommer att finnas på allas läppar ett tag framåt. Det blir stående ovationer för ett bra ENL-arrangemang sida vid sida med A-ungdomarna där totalt ca 60 ENL-åkare ställde upp i Alpina Polarcupens första tävling och där många unga juniorer åkte till sig bra placering och FIS-punkter. En fantastisk uppslutning som vi bara vågat drömma om!

Ett av det roligaste jag hört i helgen är uttalanden från ledare och tränare från gymnasierna och skidhem om att denna tävlingsform är förträfflig och helt rätt! Även de utländska coachernas lämnar lyriska uttalanden kring företeelsen. Vi är på god väg, helt klart! Hallå, Schweiz! Tanken med ENL lever i norra Sverige! Och tack Kiruna för att ni lade ribban högt!

En annan sak som glädjer mig är att upplägget i norr sprider sig neråt i landet, dessutom. Nu senast är det Stckholm och Dalarnas skidförbund som bildar en cup kring en serie ENL-tävlingar med liknande upplägg som i norr.

Kika gärna in på www.alpinapolarcupen.se

En annan rolig utveckling är det skiers united och skidmärket Head lyfter fram i sin approach till marknaden. Jag tycker den är genialisk och det glädjer mig att de olika grenarna inom skidsporten kommer allt närmare varandra. Jon Olsson har gjort alpin racing rumsrent för en hel generation friåkare och skicrossen är snart en naturlig del i en alpinkarriär. På tal om Skicross, det plingade nyss i telefonen och ett meddelande om att John Eklund är enda svensk vidare i kvalet till världscupkrossen imorgon! Kolla in SVT1 kl 14 och följ AK Vännäs alpina komet på skicrosshimlen!

Min kompanjon Peter Mellgren var tidigt ute på balettskidorna, vilket få vet. Han tillhörde eliten i sporten, på den tiden, skulle jag vilja säga. De flesta A-åkare som "passerat" Peters öga vet att han är en jäkel på att balansera på innerskidan med ytterskidan högt i skyn. En klassisk sport som försvunnit sedan en lång tid men som väcker en hel del minnen till liv. Avslutar med ett lustigt klipp från ett gäng grabbar som vet hur man bjuder på sig!

Gott nytt slalomår!

År 2012 är startat och den riktiga tävlingssäsongen rycker allt närmare! Vemdalsslalom för bokstavsåkare avgörs i veckan! FIS I Gällivare under fredag och lördag och FIS 2XGS i Tärnaby 10-11/1 och helgen därefter, premiär för Alpina Polarcupen i Kiruna, tillsammans med USM-kval för A-åkare! Trettondagscupen i Arvidsjaur avgörs samma helg för övriga bokstavsåkare.

Alpina Polarcupen har fått ny huvudsponsor, ständigt väldoftande Polarbröd med säte i Älvsbyn, och även kompletterats upp med en annan intressant sponsor, LKAB! Med nästan helt ny "sponsorkostym" tar vi oss an säsong nr 2 i cupens historia. Det finns goda förhoppningar att cupen drar till sig skidgymnasieelever från stora delar av Norrland. Det är en jättebra cup för första och andraårsjuniorer och förstås även övriga, som vill ha en tävling på "hemmaplan", kanske som "självförtroendestärkare" eller bara som ett roligt race. Det blir som vanligt en snygg inramning av tävlingarna, med start i Kiruna. Kika in på hemsidan www.alpinapolarcupen.se
Lycka till, vi ses i backen!

I mitt hjärta!

Hösten 2008 ägnade jag mig åt att skriva ett antal inlägg på bloggen med fokus "Norrbottens nya alpina mecca". Det stod då klart i min innersta känsla att Norrbottens lilla "alpby" 13 mil från Piteå, och inte minst ca 13 mil från Luleå Aiport, höll på att förändra livet för oss skiracers. Jag med flera andra norrbottningar skönjade en stor förändring som vi alla innerligt behövde. Nu har den "förändringen" växt till något vi aldrig vågat drömma om.

Jag sa det redan då, den period vi är inne i är den bästa tiden! Försäsongens skidåkning med bra kontinuerlig träning i en anpassad miljö gör att jag inte längtar till hemmabacken vid Lindbäcks Stadion i Piteå (Vallsberget) förrän i mitten av januari. Så mycket betyder Kåbdalis! Irritationen och "energiförlusten" från att inte komma igång på hemmaplan har jag bytt ut till längtan efter riktigt bra skidåkning, endast ett stenkast från hus och hem. Att Kåbdalis skulle komma att spela en så viktig roll för mig och andra norrbottningar var det nog inget snack om, men det verkar allt mer som om Kåbdalis vunnit hjärtan även hos skiracers från de södra breddgraderna. Inte allt för sällan får vi norrlänningar skärpa till oss för att göra oss förstådda i liftkön eller matkön då vi stöter ihop med glada söderkisar tillresta byn för några riktigt fina skiddagar. Det gör en gott i hjärtat att få bjuda på lite norrlänsk sentimentalitet och enkelhet inbäddat i bästa service, tillgänglighet och vänlighet.

Kåbdalis har i med alla dess satsningar blivit ett skidmecca som fått oss norrbottningar att tro på framtiden. Inte mindre än ca 300 husvagnsplatser abboneras säsongsvis på anläggningen och boendeplatserna i byn ökar sakta men säkert, inte minst med hjälp av Kåbdalis Egendom ABs senaste satsning på ett nytt stugområde alldeles intill backen. Kika in där och hitta din "drömspot", http://www.kabdalisstugby.se/

Nu när högkonjunktur råder i nordligaste Kiruna och gruvbrytningen åter stundar i Pajala, när bl a Arjeplog och Arvidsjaur under senaste årtionden rest sig ur askan med hjälp av sin internationalisering, när Piteå och Luleå med sina starka kuststäder jobbar hårt för nya handelsetableringar och ständig kunskapsutveckling liknar Kåbdalis allas vår "pärla" som vi kan fly vardagen till när vi behöver andrum och själslig njutning. Det blåser positiva vindar på denna front, minst sagt! Kika in på Johan Gunnarstedts blogg och läs hans summering av år 2011, en läsning som både blir känslomässigt kännbar och rolig innan den tynar bort med leendet fastklistrat i ansiktet. http://kabdalis.com/?s=blogg

Nu står vi dessvärre inför faktum att vintern 2011/2012 inledde mycket tveksamt med alldeles för många varmfronter och med alldeles för dålig försäsongsträning som följd. Sydliga och sydvästliga vindar har dominerat under stor del av oktober-december. Kustbackarna är inte klara, Gällivares Dundret är fortsatt starkt begränsad och vi ställer in FIS efter FIS, nu senast Luleås tävling första helgen i januari. Orsak, snöbrist och dålig kvalitet i underlaget. Övriga Sverige har också haft samma problem med snötillgång. Kvar, stark och pålitlig som en norrländsk fura, står Kåbdalis med fyra färdiga backar av högsta kvalitet, fullängd och bra med snö, hårt och finns på anpassade delar av backen och framförallt alltid plats för en alpin skiracer. Vad vore vi norrbottningar utan denna möjlighet?

Jag är av den åsikten att träning kommer före tävling så jag sällar mig till de som åter styr kosan till Kåbdalis utan att bekymra mig om vad som händer i tävlingskalendern. Jag tackar särskilt Johan Gunnarstedt med familj för att de på sådant övertygande sätt skapat valmöjligheter och förutsättningar för oss! Du som inte hunnit med ett besök, passa på! Varför inte passa på att besöka Jokkmokks marknad 2-4/2 i samma sväng. På så sätt hinner du med både skidåkning och samisk kultur. Kika in på http://www.jokkmokksmarknad.com/extdefault.aspx?epslanguage=SV

Säsongen är lång! Vi ses i backen!

Debatten lever, hoppet inte ute?

Ett brev från David Dodge har skickats till FIS. Av allt att döma sitter killen inne med en hel del "matnyttigt" som FIS får svårt att bortse ifrån, enligt min mening. Jag har ingen aning vem han är och "tyngden" i hans "ämbete". Skönt, dock, att se att det finns formalia som styrker allas vår fundering över riktigheten att förändra GS-skidorna så drastiskt. Jag delger Er brevet rakt av fritt översatt. Kanske är brevet lättare att läsa på engelska, kika isåfall in på Skiracing.com och berika Er i ämnet på Onkel Sams eget språk. Det råder inget tvivel om att amerikanerna är på "krigsstigen" i frågan. Är det som David Dodge antyder, att FIS har "skitit i det blå skåpet" en gång för alla...

Fri översättning, Pär Gabrielsson.

"Följande brev har skickats till FIS tjänstemän och andra som tyder på att den vetenskapliga logiken bakom bytet av skidornas föreskrifter, av säkerhetsskäl, är bristfällig. Brevet sändes av David Dodge och innehåller omfattande forskning. Ski Racing uppmanar alla berörda att läsa den.

Till:

FIS ordförande - Gian Franco Kasper
SRS ordförande - Michael Schineis
FIS Alpine direktionen - Bernhard Russi (SUI), Janez Fler (FIS), Niklas Carlsson (SWE), Herwig Demschar (USA), Reno Fleiss (CRO), Janka Gantnerova (SVK), Janne Leskinnen (FIN), Svein Mundal ( NOR), Hans Pum (AUT), Ken Read (CAN), Fabien Saguez (FRA), Reinhard Schmalzl (ITA), Walter Vogel (GER), Toni Vogrinec (SLO)

FIS Rättsliga och säkerhet kommittén - Jose Luis Marco (ARG), Christopher Moore (CAN), Tsvetan Atanasov (BUL), Frits Avis (NED), Sortiris Babatzimopoulos (GRE), Marco Cozzi (ITA), Marco De Robles (SPA), Dean Gosper (AUS), David Howden (NZL), Klara Kaszo (HUN), Jerker Löfgren (SWE), Fransois-Kavier Manteaus (FRA), NN (ISR), Alex Natt (USA), Naralia Ovchinnikova (RUS), Corinne Schmidhauser (SUI), Franz Steinle (GER), Robert Wallner (AUT), Sean Wilken (GBR), Katarina Zajc (SLO)

CC: Oslo Sports Trauma Research Center - Tone Bere, Tonje Wale Florenes, Trone Krosshaug, Lars Nordsletten, Roald Bahr, University of Salzburg - Erich Muller

Avsikten med detta brev är att uppmärksamma FIS att en stor mängd vetenskapliga bevis är i strid med de slutsatser som ligger till grund för förändring av utrustningen och att studierna felaktigt används för att utveckla nytt material trots att det inte utgör några vetenskapliga bevis för FIS önskade följdeffekter.

De nya skidorna var "vetenskapligt bevisat" att öka idrottarens säkerhet och minska risken för skador", vilket FIS sade i ett uttalande. Deltagarna hade gemensamt kommit överens om att målet med hela utrustningsöversynen var att endast införa nya regler som är vetenskapligt bevisat att öka idrottsman säkerheten och minska risken för skador", säger FIS i ett pressmeddelande, den 24 augusti 2011.

De studier som refereras till som "bevis" är väl genomförda, vars slutsatser är omtvistat, men inte orimliga, och de är ett viktigt tillskott till den vetenskapliga mängd bevis. Dock är den vetenskap som förekommer i dag inte avgjord och studierna FIS använder sig av för att dra sina slutsatser har definitivt inte tillräcklig "bevishöjd".

Jag känner att det är mycket troligt att de oavsiktliga följderna av FIS beslut kommer att orsaka fler skador. Jag känner att FIS borde ompröva sina handlingar och ta en långsammare mer försiktig inställning till utrustningsförändring som inte i onödan äventyrar hälsa och säkerhet för tusentals idrottare.

De nya skidorna kan vara säkrare, men jag tror det är mycket mer sannolikt att de kommer att bli farligare. Det kan inte bevisas på ett eller annat sätt, men FIS beslut tvingar tusentals idrottsmän att acceptera denna okända risk för deras hälsa och säkerhet för att delta i sin älskade sport. Skidindustrin kommer att bruka tio-tals miljoner dollar att utveckla och producera den nya skidor. Om FIS har fel, d v s att skidan inte blir säkrare utan kanske tvärtom, farligare, är skulden enorm. Kan FIS överleva om det nya utrustningsbeslutet visar sig vara fel? FIS kan inte säga att de inte varnades.

Jag tror FIS förslag att öka längden och öka sidecut radien för GS skidor från nuvarande 185cm minimilängd och 27m lägsta sidecut till 195cm minimilängd och 35 lägsta sidecut radie kommer att ha följande effekter:

Icke-linjär styrning - instabila ben geometri.
Högre sannolikhet för Phantom Foot främre korsbandsskada.

Icke-linjär styrning

Salzburgstudien visar att belastningen på skidåkare reduceras på längre- och större sidecut skidor jämfört med dagens 185cm, 27m sidecut skidor. Deras tester antar att lastminskningen beror på den stora skillnaden mellan de olika skidorna men jag tror det är mer sannolikt att det beror på att jämförelsen gjordes mellan en skida som var mycket bekant för testare och flera som var obekanta. Jag hävdar att testarna genererar lägre belastning på alla skidor som de inte känner till och designen på skidområdet är inte tillräckligt för att spela en betydande roll i testet. Idrottare kommer att hitta sätt att använda 100% av sin styrka oavsett utrustning. Detta är vad idrottare gör.

Det geometriska förhållandet mellan sidecut radie, eggvinkel och svängradie är väl känd för alla skid-designers. Teorin visar att en 35m skidor kommer att ha samma svängradie som en 27m skidor om skidor tippas på kanten ca 7 grader mer i en typisk WC GS tur. Eggvinkeln måste ökas i förhållande till skidåkarna KOM (masscentrum). Med andra ord innebär det att om åkaren skall åka samma linje i samma hastighet skidåkarens COM måste vara på samma plats, men skidan måste kantas 7 grader mer, därmed mer knä vinklar. Idrottare kommer att upptäcka att mer knä vinkling ger dem möjlighet att åka samma linje med samma hastighet som de är vana vid att åka skidor på sina 27m sidecut skidor vs 35m skidor sidecut. Mer knä vinklar kommer att orsaka en instabil ben geometri som leder till okontrollerbara, icke-linjära, generering av laster.

En typisk WC GS skidåkare i dagens situation har en linje från innerkanten av deras ytterskida genom centrum av sitt knä och som faller något utanför deras COM. Detta ben geometri är stabil och en plötslig ökning av belastningen kommer att orsaka eggvinkeln minskas och belastningen sänkas under den abrupta övergången vilket ger idrottaren tid att reagera på lämpligt sätt.

Linjen från underlaget och kanten, genom knäet på en skidåkare med 7 grader mer knä vinklar kommer att falla innanför COM. Detta bens geometri är instabilt och en plötslig ökning av belastningen kommer att orsaka en ökning av eggvinkel som resulterar i att knäet kollapsar inåt vilket leder till ytterligare belastning, vilket leder till ytterligare knä vinkling, mer belastning, och så vidare tills åkaren kan reagera. Vid tiden skidåkaren reagerar på denna belastning kan den orsaka allvarlig skada och / eller förlust av kontroll. Detta är en icke-linjär reaktion på naturligt kontrollerad ingång och skall undvikas till varje pris. Ett annat försvårande faktum är att detta problem med större knävinkling sannolikt kommer att göra det svårare för innerskidan att spåra parallellt med den yttre skidor. Att lägga till mer knä vinklar på insidan benet är mycket svårt. Detta kan uppmuntra åkare att överföra vikt från insidan skidor till utsidan skidor därmed ökar belastningen på det nu mer sårbara ytterknäet.

En stödjande faktum för FIS är att många av de bästa WC åkare väljer skidor med större sidecut radier än det lägsta tillåtna 27m och 23m för män respektive kvinnor. Till exempel Ted Ligety och Lindsey Vonn använda 29m och 27m sidecut radier, respektive. Det är rimligt att anta att Ted och Lindsey föredrar dessa skidor eftersom de uppmuntrar till ställningar som är stabil, stark och säker. En mindre åstadkommit eller svagare skidåkare skulle behöva mer sidecut att uppnå samma ställningar.

Den välkända geometriska förhållandet mellan sidecut radie, eggvinkel och vrida visar radie som en 35m skidor passar FIS beskrivningen av en skida som är "för aggressiva". Naturligtvis skulle det ta lite träningstid på dessa 35m skidor för de tävlande att lära sig att de kan åka snabbare med mer knä vinklar, vilket är osannolikt att det skulle dyka upp på kort sikts tester.

Skidåkare bör tillåtas och uppmuntras att välja skidor med sidecut radier som främjar den mest stabila, starkaste och säkraste arbetsställningen. Coaching guider bör utvecklas för att hjälpa idrottare att uppnå bättre ställningar genom en bättre förståelse av förhållandet mellan variabler skid design och ställningar skidåkare.

Den geometriska förhållanden som beskrivs ovan är väl kända och förstådda. Konsekvenserna kan inte ansvarsfullt avfärdas eller ignoreras.

Högre sannolikhet för Phantom Foot främre korsbandsskada

The Slip-Catch skademekanismen identifieras i Oslo3-studien som den vanligaste knäskadan på VM idrottare. Det är enligt min mening en kombination av de välkända Phantom Fot-och BIAD mekanismer. En översyn av video och bilder som ingår i Oslo-studier visar en förlust på kant grepp om utförsåkning (utanför) skidan följdes av en överföring av vikt till insidan av skidorna. Innan förlusten av greppet var skidåkares masscentrum (KOM) balanserad mellan skidåkaren fötter. Den plötsliga förlusten av grepp på ytterskidan orsakade en out-of-balans situationen med tryckcentrum plötsligt flytta uppåt och framåt orsakar åkaren att börja falla neråt och bakåt. Detta bakåt rotation i kombination med slalom rotation ger en precessionella rotation på tredje vertikala axeln som roterar massan. Naturligtvis alla dessa rotationer är oönskade och åkaren svarar genom att dra tillbaka sina skidor för att minska de krafter som kastar ut honom ur balans. För att bromsa dessa oönskade rotationer måste åkaren korrigera rotation, men detta skapar en rotation som agerar mot de precessionella neråtrotation och skidåkares KOM (masscentrum) vilket orsakar skidåkaren överkropp att vrida neråt, vilket ger en intern-valgus rotation av knäleden.

Åkaren är nu i en position allmänt erkänd som den sista fasen innan en Phantom Foot ACL ruptur förutom att hans ben är relativt rak. Observera att skidans sidecut hade något att göra med detta scenario. Allt som behövs är en viss uppsättning ur balans rotationer och en spak sträcker sig bakåt från foten.

Om skidan har mindre grepp i "svansen" kommer åkaren att fortsätta att falla baklänges, skid kommer sladda och fortsätter att rotera uppåt på grund av lutningen på snön yta i förhållande till skidåkares COM. Om åkaren kämpar mot dessa rotationer med tillräcklig kraft kommer han sannolikt brista ACL på ytterknä i en klassisk Phantom Foot hållning. Om han ger upp återhämtningen försöket, drar hans kropp till en säkrare ställning och låter falla framsteg naturligt att han kommer nästan säkert att undvika en främre korsbandsskada. Ingen racer kommer sannolikt att göra detta utan omfattande utbildning om hur man undviker Phantom Foot fällan. Ettlinger et al5 har visat att sådan utbildning dramatiskt kan minska risken för Phantom Foot ACL skador.

Om skidan har aggressivt grepp i svansen åkaren kan ha möjlighet att vända bakåt och neråt falla, re-center hans för-akter balans, tillräckligt snabbt för att han kan återuppta uppförsbacken skidor på ett sätt som stödjer neråt rotation utan att tillgripa vrida överkroppen på ett sätt som gäller skadan producera valgus-intern rotation av neråt knä.

Det som stödjer analysen ovan är en stor (34 år, 6.780.940 skidåkare dag) epidemiologiska skada studie av Ettlinger et AL4 visar att den knäskada har ökat stadigt från 1972 till ca 1992-1993 oförminskad styrka genom att all utrustning utvecklingen under denna tidsperiod. Sedan 1992-1993 har trenden vänt. Kortare, formad skidor blev populära i 1992 -1993 tidsramen. Överlägsen kant grepp på svansen, starkare själv styrande effekt och kortare längd är särdrag för dessa skidor jämfört med de äldre skidorna de ersatte. Det är därför rimligt att dra slutsatsen att en eller flera av dessa funktioner leder till minskad knäskada takt.

Det är tydligt att en mindre aggressiv skidor kommer att minska de krafter som verkar bidra direkt till skada i Slip-Catch scenario. Men en mindre aggressiv skidor begränsar skidåkare förmåga att gripa rotationer som leder till Phantom Foot typ skador.

Utrustningsrelaterade lösningar till ovanstående scenarier är inte bra förstås, men jag anser att min åsikt, att en längre skida med mindre sidecut ökar Phantom fotskador, är rimlig. Konsekvenserna kan inte ansvarsfullt avfärdas eller ignoreras utan vidare undersökningar.

Slutsats

Jag tror att FIS vårdslöst äventyrar tusentals idrottare som deltar i sanktionerade tävlingar av oansvarigt att ignorera eller avfärda stora kroppar av vetenskapliga bevis, yttranden från många experter och instinkter tarmen av den stora majoriteten av tränare och idrottare. Jag tror att FIS tvingar industrin att spendera tio-tals miljoner dollar att utveckla och tillverka skidor som kan visa sig vara för farligt att använda.

Det finns lagliga och moraliska konsekvenser för de nya utrustningsreglerna. Det snabba införandet av de nya reglerna ska noggrant övervägas.

Med vänliga hälsningar,

David J. Dodge, BSME

1. Bere, Mekanism av främre korsbandsskada i Skiers: till redaktören Letter, The American Journal of Sports Medicine
2. FIS ISS 2006-2011 SÄKERHET I Alpine Ski Racing
3. Bere, mekanismer för främre korsbandsskada i VM Alpint, The American Journal of Sports Medicine
4. Ettlinger CF, Johnson RJ, Shealy JE, förebyggande av Knä-och Nedre benskador Bland Elite utförsåkare och konkurrenter.
5. Ettlinger CF, Johnson RJ, Shealy JE. En metod för att minska risken för allvarliga knä stukningar uppstått i alpin skidåkning. Am J Sports Med.
1995, 23:531-537.

Bilaga:

En diskussion om partiska assumptions.The citat nedan är några av de antaganden som den grund på vilken FIS byggt sin "bevis" att den nya utrustningen reglerna kommer att minska skador.

"I denna out-of-balans, är det rimligt att tro att carvingskidor kan fastna i kanten lättare än äldre skidor" .1
"Problem med nuvarande utrustning i fråga om säkerhet enligt expertutlåtanden:
Utrustningen är för aggressiv
Utrustningen är för direkt i kraftöverföring
Equipment har alltför stark beteende själv styr
Utrustningen är svårt att styra
Utrustningen är svårt att få från kanten
Utrustning låter för högt eggvinklar ".2
"Detta lastning mönster är relaterat till carving skidor själv-styrande effekt" .3
"Med aggressivt carvingskidor och aggressiva snöförhållanden, är stora krafter som genereras när insidan fångar snön ytan". 3

En uppsättning mindre fördomsfulla antaganden kan vara:

Utan kant grepp kontroll är omöjlig - mer kontroll är bra.
Utan en egen styrande effekt kontroll är omöjlig - mer kontroll är bättre.
Idrottare kommer att använda svansen av skidan om SKI har en stor radie eller en kort radie - utan svans balans är omöjligt.
Den tävlande kommer att hitta sätt att använda 100% av sin styrka för att förhindra ett fall - det är vad idrottare gör.
En förutsägbar skidor är en trygg skida - åkaren har kontroll över alla krafter.

Ett mer rimligt antal slutsatser kan vara:

Säkrare skidor bör motverka skidåkare från att kroppen positioner känt för att orsaka skada.

Säkrare skidor bör ha linjär svar på styringångar

Aggressiv skidor = skidor som är för känsliga och / eller har icke-linjära svar på styringångar.