När drömmar går i uppfyllelse!

Att få åka utomlands och representera ett svenskt landslag i 17:e upplagan av Trofeu Borrufa är stort!

Känslan att vara där, i Andorra tillsammans med åkarkompisar från andra delar av skidsverige och "matcha" mot ett antal andra internationella skidåkare i en backe långt, långt, långt hemifrån, bör ge en särskilt ljuv känsla. En slalombacke med en fallhöjd på 140 meter, lite tuffare än Luleås 125 och kanske lite mindre brant än Storklinten i Boden... En Super-G bana med fallhöjd 400 meter och åktider på över minuten vilket kanske påminner lite om Dundrets knappa 400...

Känslan att vara på plats och tävla internationellt, för första gången utomlands, måste ha pirrat rejält för Sarah Olsson från Vännes. Hon tog sig dit som "underdog" (läs tidigare inslag i Masterskier.blogspot.com) och hör å häpna, hon ställde skåpet där inte minst västerbottningarna helst av allt ville ha det! Hon tog GULD och inte bara en gång utan TVÅ gånger!

Sarah Olsson vann såväl paradgrenen slalom som super-G:n. I storslalom blev hon dessutom 3:a och noterades för den snabbaste tiden i andraåket. Hon lämnade övriga svenskor långt efter sig vilket också ger ett kvitto på hennes kapacitet. De andra svenska tjejerna har på samma grunder som Sarah tagit sig vidare från Team Futures centralläger 2. De antogs alla ha kapacitet att sätta Sverige på kartan ännu en gång, denna gång i bergskedjan mellan Spanien och Frankrike, Pyreneérna.

STORT GRATTIS, Sarah! Vi är alla imponerade, även vi Pitebor!

För att följa Sarahs framfart i Andorra kan ni gå in på hemsidan:
http://www.borrufa.ad/

Resultatlistor GS: http://www.borrufa.ad/clasif/2009/GSD2.PDF
Resultatlistor: SG: http://www.borrufa.ad/clasif/2009/sgd2.pdf
Resultatlisor SL: http://www.borrufa.ad/clasif/2009/sld2.PDF

PS. Du överträffade min Andorra-svit från Veteran-VM 1998! Då blev det silver, silver och brons.

Piteå Alpinas framtid stavas Emma-effekten!

I helgen väntas LVC-kval i Piteå för C- och B-åkare. Piteå Alpina ställer upp mangrant med totalt 23 st åkare och jag är tämligen säker på minst två klassegrar, kanske tre. Hemmabacke är betydelsfullt och träningsdosen hos ungdomarna är tämligen hög. I Piteå Alpina, till skillnad från många andra klubbar, har åkarna minst 2-2,5 timmars träning vid varje tillfälle och dessutom upp till tre tillfällen per vecka för den som är ambitiös. Under dessa 2,5 timmar hinner åkarna både friåkning, kvalitativ träningstid samt återkoppling från duktiga ledare. Det råder ett lugn över träningarna och det är ett av skälen som det blir medaljregn i pitebacken i helgen. Att backen är lagom svår och medger skärande svängar även för en 8-10 åring är ett annat skäl.

Piteå Alpinas framtid stavas "Emma-effekten". Vad menas med det då? Jo, Piteå Alpina arrangerar i år, för fjärde året i rad, skidskola för barn mellan 6-14 år. Säsongen 2006 "mönstrade" bl a en 10-årig tjej vid namn Emma på skidskolan och redan när hennes fjärde skidsäsong precis inletts är hon en av kandidaterna till ett guld i hemmabacken. Skidskolan i Piteå Alpina har lyckats i och med "framgångssagor" som detta exempel och förhoppningen finns att det skall komma fler som henne.

Målet med skidskolan är att få fler aktiva och att de skall bli duktiga tävlingsåkare. Att börja åka skidor sent är inget hinder bara man får bra vägledning tidigt i karriären. Det handlar bl a om rörelse, det har vi hört förr. Emma har en fin rörelse i sin storslalom och jag sätter en slant på henne på söndag och även i framtiden.

Lycka till i helgen Palpare!

PS. Själv packar jag och sonen bilen och åker till Hassela för två FIS storslalom. Inget guld i sikte men väl punkter under 100. Moa förblir i viloläge pga sin brustna lårmuskel men hoppas komma tillbaka snart igen. Hon får nöja sig med att heja fram klubbkamrater i helgen!

Marcus Larssons VM-start blir sannolikt inte av!

Skallskador är inte att leka med. Jag har själv varit i detta läge och Marcus skada påminner mig om min, kanske värsta tid i livet. Marcus är mycket mer skadad än jag någonsin var. Läs "Sun Valley - en riktig käftsmäll!", ett inlägg år 2005. Läs inlägg under alpinracing.se , se länk här i bloggen.

Jag slog i bakhuvudet och drabbades av hjärnskakning med huvudvärk som följd i flera veckor efteråt. Jag röntgades dock utan spår på blödning direkt i USA vilket var positivt. I Marcus fall har han en tydlig blödning och orkar bara göra kortare promenader i dagsläget. Så var det alltså inte i mitt fall.

Mina problem dök istället upp efter 1,5-2 månader pga att jag sannolikt inte vilat tillräckligt. Blödningen kom succesivt och skapade ett tryck mot vänstra hjärnhalvan. Blödningen uppstår bl a när "trådarna" som hänger upp hjärnan i skallbenet, och som blir mer och mer sträckta med åren eftersom hjärnan krymper något med åldern, går av. Denna blödning finns redan hos Markus Larsson och tar tid att läka. Kroppen skall själv dränera alternativt dräneras, som i mitt fall, med ett borrhål genom skallbenet. Ett sådant ingrepp skapar oftast andra "komplikationer" som tex oro, ångest m.m.

Utifrån detta tror inte jag att det blir ett VM 2009 för Markus. Jag hoppas att han läker så fort som möjligt och att han kan vara med mot slutet av säsongen. Han kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. En skada ger ofta den effekten och framförallt eftersom han är frisk i övrigt. En knäskada hade varit värre på sikt men på kort sikt är detta en av de farligaste skadorna man kan drabbas av.

Använd alltid en bra hjälm!

Sofia Öquist topp fem!

Fyra tjejer från Region 1 kom vidare utomlands med Team Future efter den senaste urgallringen vid centralläger 2 i Funäsdalen. Tjejerna Lisa Blomqvist, Lotta Säfvenberg, Alexandra Sjöström som Sarah Olsson placerade sig i topp i säsongens första USM-kval i Nalovardo i helgen. Förstaåringen Magdalena Fjällström från Tärnaby trängde sig in i toppen men det mest glädjande för oss norrbottningar är att Sofia Öquist klev fram och utmanade.

Femteplats efter första åket och slutligen en sjätteplats på lördagen och en fjärdeplats på söndagen, bekräftar det vi redan vet. Sofia har mycket känsla och skidåkning i sig och det gäller bara att få fram det när det gäller som mest. Hon vet tekniken men måste våga "vinna". Kom igen Sofia, du tillhör de bästa i regionen. Ta i ordentligt och visa detta varje gång du ger dig iväg från start hädanefter!

Det finns mer i denna tjej! När hon blir tuffare på skäret i fallingen kommer hon att pressa tiderna. Hon har mer att ge i varje sväng men måste bl a våga mera för att få fram det. "Självförtroenderörelsen", lyssna till Torgny Svenssons definition på rörelse i sportradion, måste övas upp. Sekvens- och linjeträning samt träning i tuffare backar är en lösning som jag tror stenhårt på.

Sofia har chans att putsa resultaten om hon blir mer bestämd i sin åkning. Flackåkning är hennes "bakgård" och Nalovardo faller inte på mer än Vallsberget i Piteå när man väl tagit sig igenom de sex-sju första svängarna men det är just dessa svängar som måste tränas upp. Distriktmästerskapet går i Boden och nästa USM-kval går i Tärnaby. Lägg upp träningsplanen redan nu, då kan du vara med och slåss med de bästa.

Rörelse, känsla och självförtroende!

Vad gör en duktig skidåkare?
Vad är det som avgör varför tex Maria Reisch åker så fort just nu?
Rörelsen och känslan mellan skidor och snö samt förmågan att "släppa" skidorna i fallinjen är viktiga faktorer för att lyckas i den alpina sporten. Vi vet ju alla att Anja har haft problem att lyckas med absoluta toppresultat den senaste tiden och skälet till detta är det många som undrar över.

Anja är ju en grym skidåkare inte minst i slalom. Skälet ligger sannolikt i rörelsen. Anja behöver träna mer slalom och bygga upp sitt självförtroende, det säger i vart fall radiosportens expertkommentator och tillika Stenmarks gamla slalomtränare Torgny Svensson.

Det handlar om rörelse, framförallt två olika rörelser, menar Torgny. Tryck mellan skida och snö och förmågan att belasta i rätt ögonblick är en av dem. Den andra är det längsledda rörelsen, den s.k "självförtroenderörelsen". Riskerna med den rörelsen är dock att man lätt hamnar bak på skidorna. Det är den senare rörelsen som Maria Reisch just nu behärskar bättre än någon annan. "In på tå och ut på häl" är en annan kort beskrivning på denna rörelse. En utförsåkare utan dessa två rörelser är hopplöst efter! Skidorna kommer att sladda eller hacka i svängarna om någon av dessa två rörelser saknas. Det Anja saknar är "självförtroenderörelsen" menar Torgny. Den senaste tävlingen, framförallt andra åket, såg mycket bra ut! Anja är på gång, avslutar han.

Lyssna till radiosporten och Torgny Svensson,

http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1542264&BroadcastDate=&IsBlock=0

Sarah Ohlsson slår ur underläge!

Att Sarah Olsson, AK Vännes Alpina, kunde åka fort visste många av oss men att det skulle räcka hela vägen till Europa direkt efter Centralläger 2, som en av Team Futures "produkter" säsongen 2008/2009, ja det var för mig ett överraskande och mycket positivt besked. Hon var nog lite av en "underdog" som jag antar inte alls förväntade sig en självskriven plats i denna skara av duktiga ungdomar. Tjejen från Vännesby är dock en riktig "killer" med humör. Hon ger alltid allt och det måste ju löna sig. Slalom är hennes starka gren men hon kommer att tävla i såväl slalom, storslalom som Super-G borta i Pyreneérna. Andorra står nämligen värd för den internationella ungdomstävlingen som går av stapeln månadsskiftet januari/februari. Sara är född 1994 och är en av fem västerbottningar som får chansen i ett första läge. Det går fler "tåg" till Europa, för de tjejer och killar som presterar bra under tävlingsserien för ungdomar samt i det avslutande USM:et i Vemdalen i mars. Vi får hoppas att några av de norrbottniska åkarna kliver fram ur skuggan av de duktiga västerbottningarna.

Hatten av för Västerbottenstränarna som får ta åt sig en del av äran för tösens framfart, inte minst Tomas Edeblom. Masterskier.blogspot.com gratulerar förstås! Vi i Norrbotten får stoltsera med Jesper Ask, IFK Arvidsjaur, som vi hoppas, under säsongens USM-kval, skall visa var skåpet skall stå.

Regelryttare kostar kraft och pengar!

Allas vårt Kåbdalis är i skottgluggen för skogskonsulenterna på Skogsvårdsstyrelsen. Bröderna Johan och Olof Gunnarstedt ställs inför rätta i januari för att ha avverkat skog på sin egen tomt utan att anmäla i förväg (!). Skogen som avverkas skall ge plats för nytillväxt av slalomåkare vilket, som Ni vet, kräver mycke hjärta och ekonomiska resurser. Att "plantera" glädje för skidentusiaster i många år framåt ses dock inte med blida ögon av bl a regelryttare Björn Lehto på Skogsvårdsstyrelsen. Han har uppenbarligen inga lagg men kanske skulle han se över sitt innehav och snickra sig ett par. Kanske ta en sväng offpist bland stubbarna och njuta av denna fantastiska skidort men nej, det är nog inte sannolikt. Regelryttare av denna kaliber har nog fullt upp med att spana på grannens tomt eller skifte och på satellitkartan över skogsbeståndet i inlandet, eller så ligger han ner i soffan och läser något trist gammalt regelverk. Björn, kliv ner från din "sadel" och kom ut i friskluften med oss andra. Det skulle göra dig gott! Kåbdalis behöver dig också. Det du som regelryttare gör, skapar inget, det kostar bara pengar, tid och kraft från människor som verkligen vill utveckla.

Klicka in på länken och ta del av artikeln

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4497682

Återhållsam åkning i Vemdalen!

Att leva i "kaos", eller i vart fall leva "på gränsen", är en konst och den konsten krävs verkligen i den alpina sporten. Det är lite av "problemet" med sporten. Den måste utövas på gränsen av ens förmåga, i annat fall förblir man en medelmåtta i skidsverige. Med facit i hand efter två dagars tävlande måste vi rannsaka läget. För A2:orna är Vemdalsslalom/Klövsjösvängen numera en prioriterad tävling eftersom uttagningen till Team Future till viss del görs på basis av resultaten i Vemdalen. I Piteå Alpina har det inte alltid varit en prioriterad aktivitet men sedan ett antal år bakåt i tiden så är detta ändrat, tack och lov.

Det innebär att klubben ställer upp med "full ekonomisk uppbackning". Resten av "ansvaret" ligger hos individen. Ekonomisk uppbackning är förstås inte lösningen på "problemet" utan det stavas "träning, träning och åter träning", eller som flera rutinerade tränare uttryckt det, ingen åkare gör sig rättvis i Vemdalen om inte träningsdosen är hög under barmarks- och försäsong och ökas inför tävlingarna. En hög träningsdos inkluderar minst 25-30 dagars snöträning perioden okt-dec och minst 2-3 dagars träning i Vemdalens krävande backar innan start. Om inte, kommer ingen att göra sig rättvis som sagt. Finns i princip ingen anledning att åka ner dit. Låter tufft men det är ett faktum, tro mig.

Under de senaste försäsongerna 2006-2008 är det bara Lotta Sundqvist i Piteå Alpina som håller måttet på träningsdos inför tävlingen. Lotta är också den som klarar Klövsjöbacken bäst, trots urkörning i första åket. Team SAPs tjejer Sofia och Hanna lyckas inte pga att de inte tränat tillräckligt i backarna inför årets race. Viktor hade inte rätt upplägg inför 2007 års uttagning till C2 och kom bara "halvägs". Tjejerna har bra åkning i grunden men får inte fram det i helgen, tyvärr. Det blev inget centralläger 2 för någon av dem men jag tror att Lotta var närmast av flickorna vilket främst kan förklaras med bl a träningsdosen. Lotta och Alfred Pettersson (A1 och skadad inför Hovdeslalom) fick ca sex träningssåk i Klövsjös storslalombacke och sannolikt ett tjugotal i Vemdalsskalets (Hovde) slalombacke inför tävlingarna.

Tumme upp för Team SAPs Jesper Ask som visade i slalomtävlingen att han är en självklar kandidat till centralläger 2 och sannolikt Europaturné inom kort. GRATTIS än en gång! Se resultat,


http://www.svenskidrott.se/n3Result/ResultList.aspx?EventId=1452733

Imorgon tävlar Jesper storslalom i Klövsjö och han kommer att visa det igen. Såvida han inte faller på att han inte bekantat sig tillräckligt med backen...

Sofia och Lotta lyckades inte få med sig farten i Hovdeslalom, förövrigt en bana som var ganska lätt stakad med hyfsade avstånd. Sofia var inte tuff nog och gick en alldeles för lång väg. Lotta kom igång med bra tempo i branten men släppte inte iväg skidorna i nedre delens lättare parti. Synd! De lärde inte heller läxan till andra åket, ännu mer synd. Nu stod de nere i målfållan och ångrade sig för att de inte satsade mer, släppte på mer fart, vågade utmana gränserna, vågade leva lite i "kaos".

Vår tredje tjej, A1:an Johanna Mäntylä, gjorde ett bra förstaåk och med tiden 33.04 får hon vara ganska nöjd. Andraåket innebar dock en grensling. Hon är förstaårstjej och har inte tränat i Hovdebacken tidigare, så förhoppningsvis lägger hon upp rätt taktik till nästa år för då har hon chansen att vara topp 20.

Moa Gabrielsson (B2a) har en dag kvar att tävla. I morgon är det storslalom i Björnrike men frågan är om hon väger lätt i konkurrensen. Backen inleder med en brant men flackar ganska snabbt ut och det är viktigt att få med sig farten i svängarna. Hon borde kunna vara topp 10 vilket hon säkert skulle vara nöjd med. I dagens Hovdeslalom låg hon på 17:e plats efter första åket, bland 120-130 st åkare. Inte alls nöjd men i andra åket ville hon mer och satsade på att släppa "hämningarna". Det gick stundvis ganska bra men hon orkade inte fram på skidorna mot slutet så det stack iväg ut ur banan. Slalomen sitter inte perfekt ännu men säsongen är ung och det är två år innan hon förhoppningsvis står i Hovde med mål att vara topp 10-20. Om hon vill kan hon klara det. Och taktiken måste vara den rätta, d v s träningsstegring inför nästa säsong.

Resultat storslalom i Björnrike, http://www.svenskidrott.se/n3Result/ResultList.aspx?EventId=1453033

Max och Alexander (B1:or) är nere i Klövsjös ganska tuffa storslalombacke, på 30:e resp 34:e plats efter första åket. Det bör motsvara topp 15 i deras åldersklass och det är klart godkänt i ett startfält med ca 140 st åkare. Andra åket gick dock inte deras väg. Urkörning i samma svåra parti. Med en dags träning i Klövsjö hade det sett annorlunda ut. Skitkul att se att två B1:or tar chansen att bekanta sig med Vemdalen. Det bådar gott för framtiden.

Andra som utmärkte sig i Region 1, som är värda extra uppmärksamhet. Jimmy Dahlgren och alla killarna från Tärnaby. Idel fina framgångar, se resultat - 5 åkare topp 16. Där syns också att ökad träningsdos ger effekt. De sägs ha tränat fyra dagar i veckan jämfört två tidigare. Tävlingarnas utropstecken är helt klart Magdalena Fjällström från Tärnaby! Kanonresultat (2 st 2:a platser) i både slalom och storslalom som A1a. Endast suveränen Lisa Blomqvist rår på henne detta år. Det är stort.

Detta var årets första riktiga utmaning där hela Sveriges ungdomselit ställde upp. Ca 130-140 åkare per klass så bättre konkurrens än så här blir det inte.

Senior SM-guld i Vemdalen!

Året var 1991 och Piteå Alpina hade ett flertal åkare i Sverigeelit och en gruppbudget på ca 1,5-2,0 MSEK (!). Killar som Tomas Lundmark och Emanuel Isaksson tillhörde absolut topp i sin åldersklass och stod sig mycket väl mot övriga i senior-eliten. Tomas, som vid denna tidpunkt gick på Tärna Skidhem, rankades som etta i världen som förstaårsjunior. Även Emanuel, Magnus Åström och Stefan Ström gick på Skidhemmet tillsammans, där även detta års kanon Patrik Järbyn huserade. Undertecknad hade fullt sjå att ta rygg på Järbyns framfart i Super-G och Störtlopp. I storslalom fick järbyn, vid denna tidpunkt, dock bara se ryggtavlan av mig...

Emanuel kunde några år senare slå sig in bland topp tre i slalom i Sverige och i "vinddraget" av hans framgångar kom Piteå Alpina att producera ytterligare Europacupåkare som tex rosviksgrabben Mattias Eriksson.

Det var minst sagt ett "stjärnspäckat" SM detta år men det var också ett speciellt år pga en ny regel. Lagmedaljerna räknades bara på ett åk! Det var en tuff tävling och landslagskille efter landslagskille körde ur i den branta Hovdebacken och slutligen stod Piteå Alpina som guldmedaljörer i lag-SM i slalom för seniorer! Killarna från "flatlandet" hade gjort det omöjliga möjligt!

Själv åkte jag inte slalom utan ställde främst upp i Super-G och Störtlopp. Kvällan innan SuperG-tävlingen var jag "lost i vallaträsket" och minns att jag hade svårt med valet av valla. Det blev dessvärre fel valla under skidorna och jag var inför start, både uppgiven och överladdad, vilket gjorde att allt slutade med en brutal grensling högt upp i SuperG-branten, strax innan det stora A-nätet i 90 graders kurvan. Där det var meningen att jag definitivt skulle visa alla i landslagsledningen, där tog det tvärstopp! Sån var sporten, sån är sporten! Det gäller att ha ordning på både grejer och tankar.

Nu står vi här igen, i Hovde-backen, och skall uträtta stordåd! Nåväl, det blir en hyfsat tuff resa på måndag för Lotta (15), Sofia (15), Johanna (14) och Alfred (14). Moa (13) och killarna Alexander (12) och Max (12) tävlar också i Hovde fast på tisdag. Vi håller tummarna!