Välkommen till Masterskier.blogspot.com

Nu har du kommit till en blogg för alpinister och alla med intresse i sporten. Ämnet är alpint och här förmedlas åsikter, händelser, prestationer och annat smått å gott inom området. Du finner även en presentation av mig själv som master skier.

lördag 31 mars 2012

Bling bling Mammoth!

Silver i Mammoth!

Guld är inte allt som glimmar! VM-SILVER kan vara bra nog framförallt när prestationen är godkänd! Det blev ett silver i storslalom och jag är riktigt nöjd! Totaltvåa alla ålderskategorier och endast 0,68 sek på två åk efter VMs meste guldmedaljör, Österrikaren Rainer Herb, se bild längre ner. Första åket var jag ca 0,6 efter och i andra 0,1. Jag gav inte upp i första taget och presterade på hög nivå utan några som helst problem i två tuffa åk med all den press som skapas runt ikring ett VM.

Gårdagens storslalom avgjordes i "Broadway" i Mammoth Mountain, en ganska flack backe i relativt mjukt underlag. Tävlingen kördes sent på dagen och värmen hann ta ytan så pass mycket att det blev ett gränsfall. Andra åket gick efter att liftarna officiellt stängt. Vi var klara först kl 17:00. Vallningen kändes riktigt bra. Det blev en gul Holmenkoll med en CW25 invärmd på toppen. Resultatlänk http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=MA&competitorid=84343&raceid=1676

På väg mot silver!

Jag kom till Mammoth med gulddrömmar i storslalom främst med anledning av att jag inte har något guld i denna gren. Jag har tre individuella VM-guld sedan tidigare, två i slalom och ett i Super-G. Efter årets misslyckande i slalom fanns det också mycket revanschlust. I andra åket fanns både svårigheter och risker i det mjuka underlaget och banan var lagd tvärs över spåren från både B-gruppen och vårt första åk, Arrangörerna fick jobba hårt med att skotta fram en tillräckligt hård yta att åka på. Under de förhållanden som bjöds fick vi stora ovationer vid prisceremonin för vår beslutsamhet och skicklighet i hanget.

Min vän och konkurrent, Rainer Herb, Österrike

Rainer Herb kommer från Göstling i Österrike och tävlar för samma klubb som Katrin Zettel och Andreas Buder, störtloppsess som nyligen avslutat sin karriär. För mer info, kika in på deras hemsida. År 2014 går Masters VM på deras hemmaarena. http://www.sc-goestling-hochkar.at/index.php?option=com_content&view=article&id=464:herb-rainer-wieder-3-facher-masters-weltmeister&catid=36:news&Itemid=1

Mera SILVER!
Super-Gn idag blev en repris! Jag är förstås nöjd med detta förutom att jag tyckte att jag kunde ha offrat och vågat lite mer i ingången till branten i "Facination". Super-Gn gick på ca 1,06 SEK för mig, distanserad med en hel sek av Rainer Herb. Fegheten beror främst på antalet åk på Super-G skidorna och brist på träningstid. Jag kom till Mammoth utan ett enda åk på mina 210 Fischer och hade inga större förväntningar men det räckte till SILVER, trots allt! Timothy Hill blir trea igen. Denna medalj känns inte riktigt lika skön att ta eftersom prestationen inte riktigt höll mitt mått. Jag inser mer och mer att jag drivs mest av att få ut så mycket som möjligt av mig själv och att jag genomför det jag bestämmer mig för i tävlingsbacken.

Nu stundar bankett och prisudelning för SuperGn så det gäller att dressa om! Vi har njutit av fint väder idag och solen har gett sina spår i våra redan ärrade ansikten. Imorgon kör vi en Världscup i Storslalom om vädergudarna är goda! Därefter San Fransisco och lite shopping!

torsdag 29 mars 2012

Besviken men inte knäckt

Gårdagens slalomtävling i Masters-VM slutade i en stor besvikelse. Kanske en av de större besvikelserna på ett tag. Jag har under året åkt alldeles för lite skidor för att vara helt nöjd med förberedelserna inför årets begivenhet men som den självsäkra person jag är kunde jag inte låta detta faktum störa mina gulddrömmar.

Motståndet i Mammoth Mountain är bra! I år ställer ett flertal snabba killar upp till kamp och alla tillhör världseliten inom Masters, inte minst Rainer Herb, tjecken Rycek och amerikanen Timothy Hill. Antalet i klassen H45-49 är ca 35 stycken och utöver detta finns ett flertal snabbingar i klassen ovanför, dvs H50-54. Underifrån kommer också hoten från de "unga gardet".

Jag lottades att starta som åttonde man. Backen, "Andys Dubble Gold", med ca 160 meters fallhöjd föll på i ganska jämn takt till hälften för att sedan plana ut en smula. I utgången av branten låg tre på varandra "röda" högersvängar i ett frånlut med riktning ur fallinjen. Starten och första delen in i branten gick bra. Jag kom igång fint men efter 15 käpp missar jag käppträffen och får den i bågen varvid glasögonen spricker och det gör ordentligt ont för en kort stund. Adrenalinet pumpar och jag biter ihop in i branten och närmar mig de svåra skråsvängarna på första delen av flacken. Jag är redan i detta läge rejält påverkad i både kropp och andning varvid åkningen känns kantig. Jag får inte med mig fart i flackpartiet, får inte ut skidorna från kroppen och går så småningom i mål på tiden 41:24, endast 4 hundradelar efter suveränen Rainer Herb från Österrike. Blod rinner från ett jack i näsan och andningen är lika med noll. Jag har panikkänsla över det senare och gör allt i min makt att försöka finna en nypa luft att leva på kommande sekunder. Det avtar och glädjen över att ligga tvåa infinner sig och jag känner mig som "the hunter" i detta sammanhang. Hill ligger trea ca tre tiondelar efter. Jag får ett kort snack med Rainer Herb och det låter som att han haft ett smärtfritt åk. Jag känner förstås att möjligheterna finns, i andra åket.

Inför mästerskap är nerverna något man måste ha lite extra styr över. Det är oerhört lätt att falla in i för många tankar om utgång av tävlingen. Gång på gång fick jag försöka trycka undan tankar som "kom för tidigt". Här och nu och fokus på det som skall göras vid varje gate är och måste vara prio. Med nya glasögon, plåstrad näsa och en klar taktik tar jag mig an andra åket. Jag bestämde mig vid besiktningen att försöka gasa mer i utgången av branten ut på flackpartiet eftersom banan passade mig bra. Jag lyckades väl i inledning, i brantpartiet och på flackpartiet. I slutet av banan, strax innan mål, hade banläggaren gjort en utbrytning från vertikalen som "stack ut". Besiktningen var gjord men tröttheten i kroppen fick finmotoriken att haverera varvid jag missade utgången och kom för rakt på svängen därefter. Faktum ställdes tydligt på sin spets, urkörning, misslyckande, besvikelse. Fyra portar innan mål, kanske försvann guldet där.

Jag var oerhört besviken i detta tillfälle men Dr Jims 5Ps dök så småningom upp i mitt minne och hjälpte mig vidare. Hans metod och råd "Ok, var besviken men - then let it go" fick mig att så småningom hämta ny kraft.

Guldet gick till Österrike, silvret till Amerika och bronset till Tjeckien. Det sistnämnda blev ett brons med bittersmak. I samband med prisceremonin rullade filmerna från dagens åkning och det visar sig tydligt att tjecken Rycek gränslar i utgången av branten. Han gör en "Hirscher" och låtsas som inget hänt. Ingen protesterar och han tar bronset. Trist men fullt möjligt i den alpina sporten.

Sverige tar ett guld i slalom! Elisabeth Hänström vinner guld i damklassen och vi får vårt segervrål! Imorgon hoppas vi på nya medaljer så håll tummarna för oss!

Krutgumman Hänström vid en tidigare WorldCup i Italienska Piancavallo

måndag 26 mars 2012

På hög höjd!

Resan mot Mammoth Mountain fick till slut en ände. Efter 30 timmars resande anlände vi till Mammoth Mountain Inn. En sömndrucken portier gjorde allt han kunde för att inte visa hur trött han egentligen var när han gav oss lägenhetsnummer och nycklar. Klockan var 4 på morgonen och vi hade transporterat oss de sista 50 milen med hyrbilar, två fina Chrysler. Flygresan gick som smort, allt bagage kom fram och alla hade ett förvånansvärt lugn inför den långa bilresan. Planen var att köra så länge vi orkade och sedan ta in på något motell längs vägen upp bland bergen.

En av bilarna fick tjäna som bagagebil där jag och Stefan rattade sträckan, med Mats som passagerare. Resten av gänget på 8a personer färdades i den andra. En helt ok lösning. Vi nådde ända fram med hjälp av lite Redbull och en intressant väg.

Väl framme i Mammoth Mountain visade det sig att våra lägenheter höll en lägre standard än jag förväntade mig men dock helt ok. Mammoth verkar gammalt. Anläggningen byggdes i slutet av 50-talet och det syns på sina ställen. Ett stort plus är dock avståndet (!) till backen. Ski-in ski-out läge med andra ord! Uppstigning kl 09:00 med frukost och med en fantastisk vy utanför fönstret fick oss att glömma all trötthet.

Det blev en grym dag i backen på storslalomskidorna! Berget är riktigt fint och tävlingsbackarna är identifierade. Toppen ligger på imponerande 3350 meter och vi bor på 2300 möh. Det lär vi känna av i kväll. Super-G och Storslalom går från samma spot medan slalom går i egen backe. Slalomhanget känns tufft och verkar hårt. Storslalombacken är flack i inledningen men trycker på i slutet.

När detta skrivs har vi upplevt en annan sida av Mammoth! En blåsig och snöig dag utan sol, ja det svider en aning. Mats är däckad, tålde nog inte den hårda öppningen men jag hoppas han kvicknar till imorgon. Han är inte ensam om att känna frossa och feberkänsla och ont i huvudet.

Well, på återseende. YR lovar lite sol imorgon, återstår att se om norrmännen har koll på denna världsända.

torsdag 22 mars 2012

Mammoth Mountain hägrar!

Så, till slut, lämnar jag arbete, fru och barn bakom mig och beger mig på min årliga "egotripp". I år tillsammans med Team Captain Mats Gabrielsson och resten av de mest "hungriga" Mastersåkarna i Sverige.

Det som slår mig är hur skönt det verkligen är att känna arbetsstressen rinna av en! Att sedan, i nästa tanke, konstatera att man blivit ett år äldre och kommit ett år närmare det ofrånkomliga i en Masters alpinliv, "stangeringen" och återtåget till en normal människa med allt mer sladd in i sväng. Måhända får jag några år till, min kropp känns ju som 25. Jag fick ett bra pass igår, innan avresa. Vallsberget var hårt och ungdomarna "paceade" mig till tider närmare 27 sek. Dessa tider kom vi knappt ner på "min tid"! Vadet stod om ett fika och jag utlovade gratis sådant till den eller de som var mindre än 1,5 sek efter. Det blev två stycken. Moa och Johan! Underlaget slet hårt på mina gamla goda Völkl, som får följa med ytterligare ett VM. De har gått och blivit oumbärliga efter alla snabba race de senaste tre-fyra åren. Sa jag att de är rocker på en av dem? Passar mig bra!

Packningen blev som vanligt gigantisk med 4 par (varav ett jäkligt långt) skidor, en stor väska och en vallaväska, och förstås det viktigaste av allt - pjäxbagaget - bagaget som varje år skall diskuteras av alla världens olika flygplatspersonaler. Med en nätt vikt av 9,6 kg kunde jag passera första instans. Det återstår att se hur det blir i nästa. Jag släpper dem aldrig ifrån mig bara så att Ni vet. Mina Dobbermann följer mig dit jag går. När de är slut är kanske jag också det, lagom till normalitetens inträde.

Vi sitter i lobbyn i Stockholm på Connect Hotell och njuter innan läggdags. Imorgon 07:30 strålar vi samman med det svenska teamet på utrikes. Det skall bli riktigt trevligt det här!

Avslutar kvällen med att ladda upp en bild åt Er! See you in Mammoth!

Mammoth trail map

lördag 3 mars 2012

De stora racen närmar sig med stormsteg!

Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades och det beror inte på något annat än ren och skär njutning. När den alpina säsongen "peakar" vill man bara vara riktigt närvarande händelserna och för en hårt arbetande familjeförsörjare finns då inte mycket tid över till ändlöst bloggande. Alla mina inlägg bör ha ett kärnvärde, det är min filosofi. Att bara blogga "för bloggandets skull" är inte riktigt meningen.

Mastersskier.blogspot.com skall ju vara lite av en källa till inspiration och ta upp intressanta iaktagelser som annars inte syns så lätt. Det vi kan konstatera är att mycket av den goda informationen nu "poppar" upp snabbare och mer precis jämfört med hur det var för ett flertal år sedan, vilket glädjer mig. Jag tycker tex att Svenska Skidförbundets alltid uppdaterade websida är riktigt bra! Där kan vi följa de vassaste åkarna som någon slags målbild för de hårt satsande och mest ambitiösa i vår sport.

När det kommer till det lokala planet och breddverksamheten är det sämre, och där vill jag gärna bidra lite extra, som Ni säkert märkt. Tanken med bloggen är också att den skall vara en snabb länk ut till andra intressanta informationskällor som syftar till att "lyfta" alpint. Har just du tips på såna sidor, så skicka mig gärna ett meddelande via facebook eller via mail p.gabrielsson@live.se.

Well, nog om detta!

Allt sedan februari den 6e har den alpina aktiviteten "sjudit" på en mycket hög nivå. De största glädjeämnena regionalt för ungdomar och juniorer är helt klart Alpina Polarcupen! Det är ingen tvekan om att årets version av cupen klivit ännu ett steg närmare målbilden! Här är det på sin plats att lyfta en särskild person i staben. En enastående man som jag inte hade en aning om hade dessa gigantiska egenskaper. Sven-Rune Olofsson är mest troligt den person som ger alpint den bredaste synen. Från smått till stort med enorm kvalitet och fokus. En ovärdelig resurs i vårt arbete att jobba långsiktigt med sportens utveckling. Cupen går mot final i Arvidsjaur den 31/3 och det blir kamp ända in på mållinjen! Surfa in på www.alpinapolarcupen.se och följ dramatiken.

En annan mycket lyckad aktivitet blev fartlägret i Sorsele, igen! Fjolåret var bra och detta år tangeras detta trots att vädret gav oss snö inför sista dagen. Rickard Quick, jag, Mats Degerman och Anna Nilsson roddade detaljerna och KBK, med Ronny och P-O, stöttade med tekniken och säkerheten tillsammans med övriga föräldrar/klubbledare och åkarna hade ett leende på läpparna hela helgen. Det är under dessa former vi bygger alpina talanger som vågar lite extra, in i nästa "level". Fantastiskt kul!

Om vi ser till en högre nivå så har tex Norrbotten lossnat rejält i toppen. Vi har förutom Anton Lahdenperä och Danne Steding i landslagströjan, även fått Gustav Lundbäck och Ylva Stålnacke med på "tåget". Ylva dominerar vissa tävlingar under säsongen men når inte riktigt till JVM-plats, till mångas förtret. Gustav kommer med och glädjen är förstås stor för ett norrbottenshjärta. Killen är ambitiös och målmedveten och med rätt coaching en "juvel i sin linda". När vi ser till antalet Svenska juniorer till JVM i Italien så kan vi åter konstatera att det är hög kvalitet och att vi är med i topp. Tjejernas inledande slalom gav fyra tjejer topp 14, vilket är riktigt bra! För Ylva Stålnacke hoppas jag det innebär fortsatt hårt arbete och målet inställt på att nästa säsong komma än starkare. En annan mycket glädjande utveckling står Nattis Hermansson som dessutom vinner gårdagens FIS i Luleå. Nyligt hemkommen från en mycket lyckad Europacup-turne är hon och Ylva starkast direkt efter juniorlandslagstjejerna som befinner sig Italien. De är i sina bästa dagar dessutom snabbare och starkare! Det bådar gott inför stora SM inom kort!

Att få komma ut i Europa på turné stärker de duktigaste och mest mogna åkarna. Stor eloge till förbundet, vilket jag antar ligger bakom, som gör detta möjligt och enormt kul att se att resan görs "över gränserna" mellan gymnasierna. Det tyder på bra coaching vilket är A och O när de talangfulla åkarna närmar sig checkout från de gymnasiala studierna. Det känns otroligt viktigt att visualisera framtiden med spännande race i mellaneuropa för att lyfta dem till nästa level.

Nu stundar de stora racen, som sagt! Lagom till detta vill jag förmedla Dr Jims tips till dig! Ursäkta för den dåliga översättningen men förhoppningsvis är det tydligt nog. Ta del av dessa och stort lycka till!

-------------------------------------------------------------------------------------
By Dr Jim Taylor

De största tävlingarna för säsongen närmar sig snabbt: USM, Yngre junior-SM, ÄJSM, och inte minst det redan påbörjade JVM. Du har siktat på dessa stora tävlingar hela säsongen, arbetar hårt på att bli bättre och gjort ditt bästa i varje kvaltävling. Förhoppningsvis känner du att du är redo att åka så fort du kan.

De av er som regelbundet läser mina inlägg vet att mitt mål för dig är att uppnå Prime Ski Racing, som jag definierar som skidåkning på din högsta nivå under de mest utmanande förhållanden. Det finns ingen mer viktig tid för att uppnå Prime Ski Racing än i de viktigaste tävlingarna under året.

De dagar som lett dig fram till dessa stora tävlingar har varit avgörande för att du skall kunna uppnå dina konkurrenskraftiga mål. Du måste få din utrustning slås in, måste få lite vila, och du kan göra en liten finjustering på din teknik och taktik. Men det område som förmodligen kommer att göra de största skillnaderna i om du åka skidor din bästa eller "crach and burn", är din inställning till de stora tävlingarna. Din inställning kommer att påverka varje psykologiska bidragsgivare till din skidåkning, inklusive din motivation, självförtroende, intensitet, fokus och känslor. En sund inställning kommer att ställa dig upp för en psykologi och fysiologi som gör att din bästa skidåkning att växa fram. En osund inställning, däremot kommer bara ställa dig upp för misslyckande.

En sund inställning kan sammanfattas i vad jag kallar "5 Ps för Big Races:" perspektiv, Process, Present, positiv, och framsteg.

Perspektiv

Det är lätt som de stora tävlingarna närmar att förlora perspektivet. När jag talar om perspektiv menar jag att det är viktigt att du placerar på dem. Du kanske tänker: "De är de största tävlingarna för säsongen för mig och jag har jobbat så hårt. Om jag inte gör bra, kommer det att döda mig! Jag måste göra också! "Det är bara det att attityden som kan hindra dig från att få de resultat du vill ha. Verkligheten är att även om dessa race kan vara viktigt för dig och om du inte åka skidor bra, kommer du att bli besviken, men det kommer absolut inte att döda dig.

Tänk på det här sättet. Låt oss säga att innan din race kommer någon upp till dig, visar en pistol, och berättar att om du inte åka skidor bra, kommer han att vara i målområdet, och kommer att skjuta dig. Skulle du vara nervös? Ja, rädd, faktiskt. Skulle du kunna åka bra? Definitivt inte! Naturligtvis kommer det finnas någon på mållinjen med en pistol, men när du förlorar perspektiv och känner att ditt liv (inte din fysiska liv, men ditt ego liv) står på spel, då samma känslor av hot och rädsla uppstår. Och det är en väldigt liten chans att ditt väsen är självsäker, avslappnad, eller fokuserad nog att åka ditt bästa.

Om du tittar alltför nära på dessa tävlingar är det lätt att tro att de är liv eller död. Men om du kan gå tillbaka och sätta lopp i ett långsiktigt perspektiv, det vill säga, de är bara några små steg i en resa mot dina långsiktiga mål, kommer de verkar inte fullt så viktigt. Resultatet? Du kommer att vara psykiskt och känslomässigt beredd att åka ditt bästa.

Processen

Ett av de vanligaste problemen som förekommer bland racers vid synen på stora tävlingar är ett skifte i fokus från processen mot resultat. Låt mig förklara. En process inriktning innebär att uppmärksamma de saker som hjälper dig att åka skidor ditt bästa, till exempel, teknik, taktik och aggressivitet. I motsats innebär Utfall fokus på de eventuella resultaten av ett race: vinna, förlora, poäng, ranking, oavsett om du kvalificerar sig för nästa nivå av racet, eller som du kan slå eller förlora på. Låt mig göra detta mycket tydligt: ​​Ett utfallsfokus är "a kiss of death" i Ski Racing. Här är varför.
Många människor tror att fokusera på resultatet kommer att öka chanserna för det resultatet inträffar, men det motsatta är faktiskt sant. När uppstår resultatet av en tävling? När du korsar mållinjen, förstås. Och om du fokuserar på målet, vad fokuserar du inte på? Jo, processen, naturligtvis. Här är ironi. Genom att fokusera på processen snarare än resultatet, har du en mycket bättre chans att åka skidor ditt bästa eftersom du är uppmärksam på saker som hjälper dig att åka skidor bra. Och om du åka skidor bra, är det mer sannolikt att uppnå de resultat du ville i första hand.

Dessutom, varför får du nervositet innan stora tävlingar? Eftersom du är rädd för resultatet, närmare bestämt, är du rädd för att misslyckas. Så genom att fokusera på resultatet, är det mer sannolikt att känna sig orolig (lite ångest är bra, men alltför mycket är riktigt dåligt) och mindre benägna att åka skidor bra och uppnå det resultat du vill ha. I motsats, om du fokuserar på processen, kommer du inte att ha en rädsla för att misslyckas, du blir avslappnad, och du är mer benägen att åka skidor ditt bästa, vars resultat är ett resultat du ville i första hand .

Presentera

En annan förändring som kan inträffa innan stora tävlingar är ett fokus från den nuvarande vad du behöver göra för att åka bra nu till antingen en tidigare fokus-på resultat du haft i det förflutna eller en framtida inriktning-på de resultat som du får eller kanske inte får i de stora tävlingarna.

Låt oss börja med ett förflutet fokus. Det finns en som säger att du inte kan ändra det förflutna, men du kan förstöra en perfekt bra framtid genom att oroa den. Verkligheten är att du inte kan ändra det förflutna, så det är ingen idé att ens tänka på det (förutom kanske att lära av sina misstag så att du inte upprepar dem). Om något dåligt hänt i det förflutna, bli besviken, then let it go!. Om något bra hände, frossa i det, låt det sedan bero. Ser man ständigt tillbaka har det inget värde för din nuvarande situation.

Nu inför framtiden. Tänka på framtiden gör inte hellr dig särskilt gott. Det kan orsaka tvivel och oro eftersom det ofta utlöser en rädsla för att misslyckas. En framtida inriktning kan skapa ångest, eftersom det gör att du tycker om förväntningar på att du kan känna från dina föräldrar eller tränare. Mestadels i princip, om du fokuserar på framtiden, du fokuserar inte på skidåkning i här och nu.

Om du vill styra framtiden, är det enda sättet att göra det för att kontrollera den nuvarande. Detta innebär att rikta ditt fokus på vad du behöver göra för att åka skidor ditt bästa just nu.

Positiv

Kanske det värsta som händer med många unga förare innan en stor händelse är att de börjar prestera negativt. De förväntningar och tryck som du kan känna inför en stor tävling kan orsaka ditt självförtroende, som kan ha varit höga från hela din utbildning och racing fram till denna punkt i säsongen, för att sjunka när du fokuserar på alla de dåliga saker som kan hända i de kommande tävlingarna. Du kan gå från att vara din bästa bundsförvant till din värsta fiende. Vilka är chanserna att bra saker händer i de tävlingar med denna "mörka" tänkesätt? Låt oss mig svara på den frågan för dig: ganska låga!

Din enda chans att nå dina mål för de stora tävlingarna är att hålla en positiv och förbli din bästa bundsförvant. Detta betyder inte att du måste vara Stuart Smiley (av Saturday Night Live berömmelse) hela tiden, att känna viss tvekan är naturligt. Se bara till att de flesta tankarna kring vad du tycker om dina kommande tävlingar är positiv och hoppfull.

Framsteg

Ski racing är oförsonliga i hur den bedömer förare, Klockan ljuger aldrig och vi lever också i en värld där det är svårt att inte jämföra dig med dina lagkamrater och andra konkurrenter. Men när du fokuserar på dem, till exempel, tänker på hur de åker skidor, hur de kommer att göra i tävlingarna, och om du kommer att slå dem, de kommer att vinna för att du är fokuserad på dem, inte fokuserade på dig själv.

Faktum är att tills du får i dina sena tonår resultatet egentligen inte spelar någon roll. Bode Miller åkte aldrig Topolino och fick aldrig medalj vid Junior VM. Och många Racers som var superstjärnor vid 13 var inte på första sidan vid 17. Det bara spelar ingen roll hur du stack upp mot dina konkurrenter när du var ung. Och oroande kring dina konkurrenter, som jag nyss nämnde, är absolut inte bra.

Det enda du borde verkligen fokusera på är dig själv och de framsteg du gör mot dina mål. Du har alltid upp-och nedgångar, men det viktigaste är att se att du är på väg i rätt riktning. Om det är så att du ständigt förbättrar din teknik och taktik och att dina poäng blir bättre och bättre? Så länge du rör dig mot dina mål och förblir fokuserad på att förbättra, fortsätter du att bli bättre och alla andra kommer att ta hand om sig själva.

Så om du verkligen vill åka skidor ditt bästa i de kommande stora tävlingar, minns 5 Ps och du kan vara ganska säker på att din hjärna hjälper dig, snarare än skada dig, på vägen mot dina mål.


Good Luck!
----------------------------------

Om Dr Jim Taylor:
Dr Jim Taylor vet psykologi Ski Racing! Han tävlade internationellt för Burke Mtn. Akademi, Middlebury College och University of Colorado. Under de senaste 25 åren har Jim jobbat med många av USA: s ledande yngre race program samt World konkurrenter Cup från många länder. Han är en klinisk docent i Sport & Performance psykologi forskarutbildning vid University of Denver. Jim är författare till Prime Ski Racing.