Laguttagningarna klara inför kommande säsong!

Bild: Tim mot guld i SM 2011

Nu är lagen klara och analyserna börjar runt om i alpinlandet. Det finns många intressen i den alpina sporten och vi som begrundar från "utsidan" funderar ofta hur beslutstankarna gått inför uttagningarna. Att de ansvariga väger in många faktorer, väger för och emot och att de säkert våndas en hel del inför sina beslut, ja det står nog ganska klart. Framförallt när det handlar om dessa "gränsfall". Vilka åkare ligger på gränsen i år?

Det finns många härliga glädjeämnen trots att det inte belönas med landslagsplatser, det vill jag understryka. Det läggs visserligen mest fokus på de som redan slagit jämfört med de som är på väg att slå.

Ett exempel som intresserar mig är killen från Landskrona, Alexander Köll. Killen bor visserligen inte i Sverige utan i Österrike men döm av min förvåning så tillhör han toppåkarna i Sverige i fart! Vi har inte så många som har förutsättningarna så det gäller att slipa på diamanterna. I förra helgens Hemsedalsrace på fartsidan så placerade han sig bl a som femma i ett bra startfält! Den här 20-åringen kommer vi att få se mer av, sanna mina ord. Han tränas av Peter Prodinger som även, för övrigt, tränar killen som kom från ingenstans i samma tävling, och slog bl a delar av den norska eliten med bl a världsstjärnan Svindal, Arjan Wanders (!). Wanders kommer från Nederländerna och gjorde en 11:a, i dubbel bemärkelse, när han slog till i Hemsedals Super-G.

Well, åter till analysen. En kille som gläder mig grymt mycket är en av regionens vassaste herrar, Tim Lindgren. Han är en sann förebild för de hårt kämpande talangerna runt om i landet. Det tar tid att bli en riktigt bra alpin racer och Tim är på god väg mot att slå igenom internationellt. Han drog helt klart en vinstlott med sin resa till Australien i höstas och har trots skadeproblem i mitten av säsongen avslutat otroligt starkt. Med nuvunna "låg-punkter" får han nästa säsong goda förutsättningar för en bra resa i Europacupen och förhoppningsvis tar han ett steg närmare en etablering i världscupen. Vi är inte bortskämda i grenen GS och hans storslalomåkningen verkar sitta jäkligt bra! Han är förstås given i Europacuplaget.

Hur har det då gått för övriga i tex Region 1, Norr- och Västerbotten?

Dessa är med! 10 stycken regionåkare av totalt 38 stycken. 26% av åkarna är fostrade i vår landsända och av dessa 10 är 50% fostrade i UHSK, vilket är mycket imponerande. 20% av dessa 10 åkare är norrbottningar vilket är bra men inte fullt ut tillräckligt bra.

Maria P-H
Anja P
Jens B
Anton L

Tim L
Johan P-H

Daniel S

Lotta S
Lisa B
Magdalena F

Om vi närmar oss analysen igen, så kan vi konstatera att ett norrbottniskt namn saknas. Ylva Stålnacke från Kiruna har haft sin bästa säsong och är rankad bra i alla grenar. Hon har kapaciteten och det förvånar mig att hon inte tog sista platsen i juniorlaget. Tittar vi till performance (20 bästa starter) så går Ylva från 37 FIS points till 20. Hennes konkurrent, som tar platsen i laget, går från 46 FIS-points till 28. Enligt ranking i slalom och totalrankning så är det ingen tvekan men kanske blev Ylva ett sådant fall, detta år, som låg på gränsen vilket fick ledare och tränare att våndas. Nu får vi hoppas att Kirunatjejen tar det med ro och knyter näven i fickan och kör på som vanligt - mot nya mål! Hon är en stor förebild för tjejer och killar i vår landsända och som sagt, kapaciteten är det inget fel på!

Bild: Ylva tvåa på ÄJSM efter Hanna Westman

Ylva åkte bl a till sig en 11:e plats i ett stjärnspäckat Miss Lindvallen efter tredje bästa tid i andra åket. Det borde ha räckt för att visa att hon skulle ha varit på andra sidan "gränsen". Hon var också tvåa i finska mästerskapen efter världscupstjärnan Tanja Poutiainen och tvåa på ÄJSM i storslalom. Ylva har dessutom endas 13 DNF på senaste 50 starter.

http://www.fis-ski.com/uk/604/613.html?sector=AL&competitorid=137956&type=result&rec_start=0&limit=50

Men inget är svart eller vitt. Hennes närmaste konkurrent har ett bra "trackrecord" under 2009/2010 och behöver förstås ges fler chanser. En plats i laget kan sporra henne och samtidigt ge Ylva mer glöd för en framtida hårdsatsning. Nu när den viktigaste säsongen kommer, fysperioden, så får vi hoppas att tjejerna kliver på ordentligt! Rebecka Gunnarstedt fortsätter jobba hårt mot den riktiga belöningen! Hon har mycket goda förutsättningar då hon har en bra fysisk standard och bra träningsmöjligheter. Hon gör en bra tävling i Lindvallen nu senast och har ett bra trackrecord för analys, se länk över de 50 bästa placeringarna. Keep up the good work!

http://www.fis-ski.com/uk/604/613.html?sector=AL&competitorid=127233&type=result&category=ALL&season=ALL&sort=P&discipline=ALL&position=&place=&Submit=Search&rec_start=0&limit=50

Avslutningsvis, Region 1 fortsätter leverera landslagsplatser och det ser ut att finnas uppstickare, men vi får inte stanna av. Födda 1994, 1995 och 1996 skall in på scenen inom kort och vi har det lite tunt i ålderklasserna 1993. 94:an Sarah Olsson från AK Vännäs har visat fin form i YJSM och några av killarna är på väg uppåt så det blir intressant att se om de gör som önskat, tränar riktigt bra i sommar! Inte minst vännäskillarna har ett bra upplägg och goda förutsättningar. Bl a John Eklund har stora möjligheter på GS och fartsidan och de övriga har slalom som styrka just nu. Men som sagt, alpin racing tar tid att lära sig och det gäller att arbeta metodiskt och tålmodigt med stor glädje till sporten.

Med Ylva och Rebecka i juniorlaget hade jag bara saknat större norrbottnisk inblandning på herrsidan i juniorlaget. Daniel Steding bör få sällskap och jag med många fler hoppas på att företagen fortsätter stötta Svenska Skidförbundet och indirekt talangutvecklingen i landet. Med mera pengar finns större möjligheter att slå igenom!

Grattis till en bra säsong och lycka till med sommarträningen!

En av världens häftigaste tävlingar sätter punkt för oss!

Under den gångna helgen, i Sälens låglänta fjällterräng, har vi sett mycket bra skidåkning, njutit av solen och "minglat" med alpinvänner, i två-tre dagar. Torsdagens storslalom i Sälen Cup kryddar evenemanget för ungdomarna eftersom det blir två möjliga tävlingar istället för bara en. I år med i princip samma "inramning" som Miss och Mr Lindvallen vilket gör tävlingen till en av de roligare upplevelserna för en ungdomsåkare. De äldre åkarna (+16) har dock fortfarande endast ett tillfälle och trots att herrklassen blev full och ca 40 stycken juniorer fick se sig strukna från listan tror jag att vi kan säga att Miss och Mr Lindvallen 2011 blev en mycket bra avslutning på tävlingssäsongen. Det finns fler chanser att avsluta en lång alpin säsong, bl a med Påskaftonracet i Kåbdalis samt Hamras 1:a Maj-trofé, men det är inget som riktigt kan mäta sig med Lindvallens avslutning.

Arrangemanget är i världsklass! De alpina stjärnorna, med Anja i spetsen, hyllar Malung SLKs engagemang och säger uttryckligen att de kommer åter, år efter år, efter år, eftersom de alla trivs så otroligt bra. Anja Pärson passade på och gjorde ett sådant uttalande i slutet av tävlingen och det var en märkbart uppsluppen och glad Anja som levererade orden. Allt påminner om ett Världscuprace med sponsorernas framträdande, storbilds-TV, stjärnstatusen, det hårda och relativt rättvisa underlaget samt mycket mer.

Se denna avslutande film, från upplösningen av Miss Lindvallen på lördagen.



En annan häftig upplevelse i Lindvallen var Tomas Fogdös initiativ till Legends Cup med bl a Ingemar Stenmark, Jonas Nilsson, Fredrik Nyberg, Ylva Novén, Kristina Andersson, Erika Hansson, Bengt Fjällberg, Lars-Börje "Bulan" Eriksson, Tobias Hellman m.fl. på startlinjen. Fyra lag med fyra åkare i varje lag gjorde upp om den ärofyllda titeln och det blev ett riktigt jämt race mellan finallagen! Det slutade med ett skiljerace mellan vår f.d. storslalomstjärna Fredrik Nyberg och Sälens egen stolthet Martin Hansson. Fredrik drog sista strået och förde sitt lag till seger. En glad överraskning i ett av lagen var "outsidern" Tomas Gustavsson, vår olympiska medaljör i skridsko!














Bild: Tomas Gustavsson, ny Master

Vid första anblicken häpnades jag över hans fina skidåkning! Han åkte på skär med modern "carving-tuch" och hängde med ganska bra, faktiskt. Det visar sig, vid närmare efterforskning, att Tomas har en dotter i B-klassen och att han faktiskt kört ett och annat masterspass i Uppsalabacken. Jag passade på att prata med Tomas och berömde honom för hans skidåkning. Han blev glad och vi snackade lite masters och lite jämförande teknik med skridsko. Det lät på Tomas som att han redan nästa år planerar att kanske åka Veteran-SM och kanske ett och annat mastersrace i Stockholm. Kanske Tomas skulle vilja vara med oss Masters uppe i Kåbdalis V47, när Masterslägret går av stapeln med Rickard Renlund som tränare. Jag får nog lov att skicka honom en inbjudan. Tomas berättade att tävlingsdriften lätt kom fram i parallellbanan i Legends Cup och att tekniken skiljer sig en del. Han menade att det lätt blir så att han fäller för mycket i överkroppen, en teknik som passar bra i skridsko men sämre i alpint. Min analys säger mig att vi har en del att lära av varandras sporter. Skridsko är ju en sport på platt mark med krav på mycket rörelseenergi framåt. Vad är det som gör att våra sporter skiljer sig åt? Kan vi ändra teknik om vi blir starkare? För oss lutar ytan vi åker på, i olika grad dessutom, men vi vill ner så fort som möjligt och rörelsen i "sväng" borde syfta till samma sak oavsett om det handlar om skridsko eller slalom - skapa fart. Well, well.

Avslutar med en bild av parallellracet i Legends Cup.

Bild: Legends Cup i Lindvallen 2011

Fest i Lindvallen!

Bild: Festen kan börja!

Våren kom med stormsteg! Vi hann knappt blinka så stängde Lindbäcksstadion för alpina åkare i Piteå vilket inte alls är särskilt konstigt. Nere vid kusten är det konstant plusgrader och de själar som vill åka skidor styr bilen mot fjällvärlden eller åtminstone inlandsbackarna, bl a Kåbdalis. Övriga verkar tycka att våren bland shoppande likasinnade på stadens gator - snarare än att åka skidor på ett fint och soligt Vallsberget, är minst lika trevlig våraktivitet. Jag fick min beskärda del av shopping i lördags, långt från vita fina pister med gnistrande sol. En galleria i innerstan kan då verkligen inte mäta sig med helgaktiviteterna jag är van. Möjligtvis är det fikastunden som kommer närmast.

Men än är fjällvärlden öppen för nya utmaningar! Vi har precis skickat iväg dottern Moa till Lindvallen i Sälen dit hon och ett flertal andra A-åkare från vårt avlånga land reser för att delta i läger och tävlingar. Årets höjdpunkt, Ski Funtastic, avgörs med pompa och ståt och evenemanget är stjärnspäckat! Svenska eliten tävlar sida vid sida med barn- och ungdomar och även legenderna från förr finns på plats.

En särskild höjdpunkt!
Ingemar Stenmark tävlar i parallellslalom på fredag, mot övriga legender! Detta blir en intressant aktivitet för en ärrad veteran som jag. Jag hade förstås velat mäta mig med honom men jag kommer istället att studera Ingemars teknik och framfart och försöka bedöma vilken Masternivå han har. Vi vet ju sedan länge att han är den optimala tävlingsmänniskan och att han dessutom har en gudabenådad skidkänsla. Det råder inget tvivel om att den muskulöse mannen från Slalomvägen i Tärnaby fortfarande "knäpper" i stort sett vem som helst på fingrarna när det kommer till prestationer. Det skall bli kul att njuta av ett sådant moment, men faran är att han har för lite konkurrens i parallellbanan... Få personer i världen håller den fysiska standard som Stenmark har och frågan är om det finns en mer motiverande gestalt att ta rygg på i ett sådant avseende... Nej, tveksamt - hans numera trevliga uppsluppenhet, blandat med sin ungdomliga tävlingsinstinkt och sin mycket goda fysik - gör honom till världens mest unika idrottsmänniska. Förevigt min idol, sedan 1974.

Säsongen mot sitt slut, som sagt. Bifogar några härliga klipp med bra tempo som kan tjäna som plåster på "såren" och morot inför kommande säsong. Det första är från Världscupen i Gällivare 1983, njuut! Så mycket folk har vi aldrig sett i Dundrets backar... Är det inte Thomas Bergmans pappa som räknar ner Ingemar i starten...

Slalomprinsessan från Brattlia!

Bild: Hildur Karlsson vann till slut! Foto: Nils-Johan Larsson

Hon höll oss på halster en hel vecka och drämde till i sista ronden. Hon rosade inte direkt marknaden, under fartdelen av veckan men när väl svänggrenarna kom igång presenterade hon sig!

Hildur Karlsson stod på startlinjen till storslalomen och hade sina egna tvivel efter den inledande "kräftgången" i fartdelen av USM. Hos mig fanns en viss oro att första övergången i det tuffa storslalomhanget skulle bli många av regionåkarnas "fall", likväl Hildurs. Krönet ändrar kraftigt förutsättningarna i banan. Från fullständigt platt övergår backen till en lutning likt maxlutning i några av våra tuffaste backar i regionen.

Men som hon tog den branten! Jag skall inte sticka under stol med att jag hade mina tvivel men hon visade på motsatsen, d v s att jag var fel ute och att hon regerar bland ungdomarna i Sverige! Hon satte branten och uppskattningsvis distanserade alla med nästan sekunden. Fem-sex svängar och hon hade greppet om resten. Efter ca 55 sek och 1200 meter passerar hon mållinjen i klar ledning.

Andra åket blir även det en mycket bra insats av flickan från Brattliden utanför Bygdsiljum i Västerbottens inland. Tyvärr fastnar hon fast i ett gammalt slag mellan två svängar och skidan skär fel. Vurpan är ett faktum och det efterlängtade guldet fick surt vänta. Usch, vad vi led med henne, i det ögonblicket. Ut i Superkomb, Ut i Super-Gn och "bara" sjua i favoritgrenen störtlopp och nu, Ut i storslalom. Usch, ja.

Men så kom äntligen lördagens "final" med slalom. En gren som Hildur behärskar bra och som få hänger med i. Första åkets bana var satt av Region 1-tränaren Peter Mellgren och fällde slutligen synnerligen många åkare, dock inte pga av banstakningen utan främst pga banans längd och karaktär kontra ungdomarnas svaghet (skäl till eget blogginlägg...). Banan kramade orken ur de flesta av ungdomarna men Hildur stod upp och hade en knapp ledning efter första åket med 16 hundradelar av en sekund, före Vemdalens Vera Håkansson-Fermbäck. I andra åket åkte Vera ut och Hildur hade att försvara en ledning på drygt sekunden för Lisa Hörnblad. Strategin ändrades i sista stund och det blev ett safe-åk som begränsade riskerna i den fuktiga och lite ytmjuka banan. Väl nere i målfållan får Hildur äntligen dra på smilbanden och titulera sig svensk ungdomsmästarinna! Vi var många som rös och drog en lättnandes suck.

Grattis Hildur, det gjorde du riktigt, riktigt bra! Stort grattis även till Linnea Åberg och Hanna Ögren, som gör Hildur sällskap upp på pallen när tjejerna vinner ett lagsilver för regionen! Linnea blir sexa och Hanna sjuttonde flicka.

Grattis även till Moa Gabrielsson som visade att hon har kapacitet att hänga med de allra bästa ungdomarna i Sverige i storslalom. Hon missar ganska mycket i en av svängarna i branten i första åket men placerar sig, trots detta, som femtonde flicka. I andra åket åker hon till sig den femte bästa tiden och åker fin storslalom med bra skidkänsla. Hon blir slutligen 8:a! Med mer styrka och kraft i åkningen kan det bli riktigt bra med tiden.

Mina sista skäggstumpar for all världens väg, därefter.

Äntligen rakad!

Bild: Isak Klein vinner storslalom. Foto: Nils-Johan Larsson

Region 1, och i synnerhet Norrbotten, står för leveransen idag! Isak Klein vinner individuellt guld i storslalom, Hannes Grym blir fyra och Luleås Daniel Sjöström blir 10:a! Det innebär dessutom lagguld för Region 1 och glädjen och lyckoruset i organisationen och bland åkarna når oanade höjder.

Som vi väntat! Det krävdes en sann norrlänning för att få bukt med "medaljtorkan". Isak har stått i ramljuset förr med lite press på sina tunna axlar. I B-finalen för två år sedan, i Sundsvall, var han den som höll flaggan i topp i regionen. Nu visar han på nytt vägen genom att i två åk vinna USM 2011 i grenen storslalom. Tidigare under veckan har han endast fått till mediokra insatser i fartdelen. I den inledande Superkomben visade han gänget att han är bland de allra snabbaste även i slalom, men fartdiciplinerna gick inte alls. Det är dock inget att ta fasta på så mycket.

Bild: Region 1 vinner lagguld. Foto: Nils-Johan Larsson

Om vi ser till USMs fartdel så var backen mycket anpassad till ungdomsverksamhet. Ett bra störtlopp sa de flesta, givetvis inte i paritet med Åres tuffare hang. Ungdomar skall ha det lätt och farttävlingarna skall ge mersmak. Det tycker jag Funäsdalen lyckades bra med! Banorna var dock så lätta att de blev svåra...

Med det menar jag att de svängar som betecknades som centrala i tävlingen, kunde göras på många sätt och eftersom terrängen var tämligen flack fanns risk att fel linje in gav för lite fart ut. Att glida fort är svårt. Det krävs förutom bra material en synnerligen god skidkänsla. Många av ungdomarna hade svårt att få till plana skidor i det lätta hanget och ett flertal dåliga linjeval skönjades. Det tar mig emot att konstatera att vi gav bort minst tre-fyra medaljer under de första dagarna på veckan genom att underskatta linjens betydelse i fart.

Bilderna nedan visar Super-G banan inför Superkomben, Thomas Bergman som vägvisare åt Ida Johansson samt Per Garmagers jakt på det perfekta glidet åt Daniel.

Foto: Nils-Johan Larsson