Inför säsongen - titta i backspegeln! 10 punkter med råd!

Nu närmar sig säsongen med stormsteg! För världsstjärnorna och för vissa skidgymnasier är den i allra högsta grad redan här. Snöläget i mellaneuropa är inte det bästa men rapporterna från bl a Stubai, och inte minst Saas fee, vittnar om bra skidåkning! Sölden har ännu bara två backer på Rettenbach igång men värmen i alperna byts så sakteliga mot kallare vindar och nederbörd. Så har det alltid varit och så lär det väl bli...

Först en reflektion ...med viss oro, inte minst med tanke på glaciärernas sakta erodering men ack så synliga, kan en reflektion vara på sin plats. Hur ser framtiden ut kan man fråga sig? Har vi alpine skiracers någon sådan? Om inte det allt varmare klimatet eliminerar oss på sikt är det kanske troligt att det internationella skidförbundets (FIS) "högdjur" gör det! De riskerar, enligt mig, att "erodera" intresset för sporten med sitt senaste beslut, avdelning säkerhet. Snacka om galenskaper! Så likt ett aprilskämt, men alldeles för tidigt!

Hur kan man bara få får sig att en radie på närmare 40 meter på storslalomskidor skulle gynna sporten? Jag har undvikit att kommentera det tidigare med tron att det hela var ett dåligt skämt och att det nog inte skulle bli något av detta. Med en dåres envishet tror jag fortfarande inte på att det blir verklighet om nu någon har någon sans i kroppen som beslutsfattare. Vi som vet hur det var "back in the old times" vill ju förstås inte tillbaka men tänk de ungdomar som är uppväxta i "carvingeran" som nu måste finna sig i galenskapen. Jag har inte ens dryftat mig att läsa reglerna kring detta, jag vill bara blunda... Vi som verkar i småbackarna kring norrlands kustland kommer förevigt att förpassas till slalomgrenen och inom några år minns ingen grenen "storslalom", som av de allra flesta ansetts som det allra vackraste rörelsemönster som finns inom alpint. Hemska tanke, väck mig från denna mardröm! Snälla.

Tack för den käftsmällen FIS och tack för att du tog en bit för mitt alpinhjärta och för att du så "pampigt" trampade ner det i gruset.

Dr Jim Taylor

Nu till något mer intressant och som kan behövas i framtiden! ;-) Jag gillar Jim Taylor, psykologiedoktorn från amerika som varit konsult för bl a USAs alpina lag. Jag vill därför återge lite av hans goda råd inför säsongen. Jag refererar därför till Jim, som tycker att vi ofta missar den mentala delen i sporten. Vi väntar ofta till efter ett flertal DNF innan vi tar tag i ett allt för sargat självförtroende. Han vill att vi tittar tillbaka på tidigare säsonger och lär oss av dessa. Fysträning och teknikträning gör vi i förebyggande syfte! Jim hoppas att du som förälder gjort din analys för att stödja på rätt sätt och ser på den mentala biten som en förebyggande övning. Jim har punktat upp några viktiga råd inför säsongen, mest riktat till dig som förälder men passar bra in på tränare också.

1. Ställ friska förväntningar och mål som fokuserar på det roliga, ansträngning och långsiktig utveckling.

2. Se till att du och dina barn vet sitt ansvar och se till att du gör ditt jobb och inte deras.

3. Se till att din unga alpinist strävar efter högsta kvalitet snarare än perfektion.

4. Låt dina barn lära av misslyckanden, så att de lär sig att inte frukta dessa.

5. Sätt ditt barn i situationer där de känner sig utmanade och inte möter övermäktigt motstånd.

6. Beröm dina barn på ett sätt som kommer att främja en verklig självkänsla och självförtroende.

7. Uppfostra barn som “successful achievers”, vilket innebär att de har självkänsla, ansvarskänsla och känslomässig behärskning.

8. Oavsett om dina barn är så kallade begåvade eller inte, fokusera alltid på deras insats.

9. Var lyhörd för hur framgång påverkar din unga alpinist.

10. Låt dina barn uppleva besvikelse och andra mindre trevliga känslor.

Konsten att synliggöra en röd tråd

Tränaren är en tålmodig man eller kvinna, en person med ett brinnande intresse för ungdomars alpina teknik. En person utan kompromisser, opåverkad och med erfarenhet mer än de allra flesta. Han eller hon bör tillhöra den grupp entusiaster vi skulle kunna kalla ”kulturbärare”. Personer som varit med länge nog för att veta vad som är bra och vad som är mindre bra. Den alpina sporten behöver fler som Peter Mellgren. Personer som brinner för alpint, har kompetens i sak och framförallt förtroende hos dem som skall tränas, och utan några som helst privata egenintressen.

Gårdagens premiärpass gav ca 40-45 åk, eller ca 1000 svängar med kvalitet och med en väl synlig tråd. Åkarna var mycket skärpa under totalt fyra timmar och belönades slutligen med rast vila och en riktigt stor glass i sommarvärmen. Alla presterade mycket bra! Alla har sett skymten av tråden, det är min bedömning.

Eftermiddagens fysaktivitet bestod i jogg/promenad från glassbaren och hem och därefter ett riktigt bra corepass på en grön gräsmatta utanför vårt boende.



Bispingen bjuder på fler aktiviteter än vi mäktar med. På söndag siktar vi på gokart och kanske, kanske kommer någon att testa på att vågsurfa. Jag har en kamrat som kan det där, en av de allra bästa i landet dessutom! Jag vet även en amatör från Team SAP som fixade det förra året och jag vet att en och annan skulle fixa det i detta gäng också. Själv avstår jag. Inget att tvivla över. Min axel är värd ett bättre öde och det är långt till de alltid så oumbärliga fransmännen… Min relation till fransmän är en annan historia…

Ett uppvaknande!

Varje år är det samma känsla. Kan jag räkna med att man minns hur man gjorde? Bara att hitta rätt grejer och material och att man dessutom fått med sig allt. Jag är ju rysligt beroende av en "buff" under hjälmen, likt barnen... "Sandalerna" av märke Dobberman, känns igen. Foten sitter som i ett skruvstäd men helst av allt skulle jag vilja ha nya. Har nog haft samma par i minst 10 år (!). Skidorna är begagnade från fjolårets modell men i mycket bra skick. Dräkten jag fick med mig var också begagnad, i detta fall av en annan "veteran" i världscupen. Dräkten vid knäet är uppfläkt och skyddet är synligt. Funderar, medan jag spänner pjäxorna, om han hade den på sig i Wengen?

Vi är i Bispingens inomhushall och det är förbluffande lätt att hitta känslan igen!

Vi är där med 9 stycken skidsugna ungdomar från Region 1. Peter Mellgren styr stenhårt ett mycket uppskattat upplägg. Vi åker ett åk var femte minut vilket på en dag drar ihop till ca 40-45 åk. I inomhushallen krävs ett bra upplägg. En tydlig röd tråd gör det möjligt för oss att fokusera på uppgiften. Lagom nere har åkarna tappat lite av det fokus som krävs för att göra ändring i åkningen. Underlaget är snällt i var lane och det passar oss mycket bra.

Lunchen är intagen och ungdomarna är spridda för vinden. Kanske spatserar de i någon av butikerna i Skidomen eller så kollar de in surfing på utsidan av hallen. Det finns en del att göra här ute på majsåkern. Bispingen ligger vid sidan av autobahn på väg mot Hannover, ca 12 mil från Lubecks flygplats. I eftermiddag vankas gokart, om orken finns där. I annat fall tar vi den imorgon. Solen gassar utanför fönstret och torget med de stora glassarna känns inte allt för långt borta. Det blir en bra belöning för hårt arbete!

I eftermiddag startar vi upp igen! Peter drar vidare i tråden och ungdomarna följer efter. Själv tjuvlyssnar jag en hel del och försöker göra likadant. Det känns bra, riktigt bra...