Nu är våren och sommaren på väg in med stormsteg! Som alpine racer innebär det summering, eftertanke och planering inför kommande säsong. Fystesterna avlöser varandra och det gäller för varje individ att försöka hitta en ny nivå till kommande säsong. Alla vill vi någonstans här i livet. Om motiven och viljan finns där, finns även mycket stora möjligheter att avancera i den alpina sporten genom en bra fysträning. Allt för ofta kan vi konstatera att många inte tar chansen när väl vår, sommar och höst öppnar upp luckor i almanackan. Det är förstås viktigt att inte fysträningen blir en belastning utan snarare ett sätt att leva sommaren njutfullt och med stor tillfredställelse. Gråt därför inte över missade träningspass - det skapar bara oro och ångest, dessa missade dagar kommer inte tillbaka och det går inte att påverka. Det enda du kan påverka är hur du ser på framtiden och morgondagens möjligheter. Skaffa dig en bra plan genom att ta kontakt med någon med vetskap hur det fungerar. "Trixa" inte allt för mycket själv eftersom träningsperiodiciteten är viktig, enligt min mening. Att göra rätt saker vid rätt tillfälle kan ge en rejäl skjuts i gymmet till hösten och nedför backarna till vintern. Gör som störtloppsesset Hans Olsson uttryckte det i SSFs fartfilm, gör jobbet rätt nu istället för att kanske stå i målfållan kommande säsong och inse att man borde ha gjort läxan bättre. Ha dock kul och var nöjd med det du gör, strunta i det du inte gör! Lycka till!
Nu tar "bloggarn" ledigt semester från alpine racing och återkommer med mer kraft nästa säsong. Planeringen är förstås alltid där. Det har varit en mindre aktiv bloggsäsong av olika skäl. Till kommande säsong gör vi nytt försök att bibehålla intresset kring masterskier.blogspot.com. Den alpina sporten är komplex och spännande och vi går mot nya tider med nya klassindelningar bland ungdomar och ett helt nytt material under fötterna på världscupåkarna, såväl tjejer som killar. Tjejerna kommer att klara det galant men bland grabbarna blir det intressant att se vem som lyckas hitta "nyckeln" till fart på en helt ny typ av storslalomskida med 35 meters svängradie. Test efter test har gjorts och en initierad källa säger att de känns bra de där skidorna (!). Lite grann som förr, vad det nu betyder.. Fördelen är att man kan "jobba mer fart" i utgången av svängen, sägs det. Ingången är svårare dock. Skadorna har redan kommit, förhoppningsvis säger det en del om galenskapen men någonstans är det kanske dags att inse att regeländringen är här, om än vidrig.
Vi har laguppställningen klar till landslag och skidgymnasier och underifrån finns mycket att göra. Alpint lider i viss mån. Parallellt med det faktum att skidsporten breder ut sig i fler intressanta grenar, vilket är mycket positivt, höjs röster återigen att det är en dyr sport. Inte minst materialet som skidor, pjäxor och kläder kostar en hel del. På min tid var det mer vanligt med begagnad utrustning. Jag minns att jag sällan hade nya skidor trots att jag var i seniorålder. Oftast klarade man sig med ett par skidor per gren. Här finns en del att göra för den breda massan. Ett sätt är att undvika att köpa nya storslalom, super-G och störtloppsskidor - begagnatmarknaden är stor och kvaliten är många gånger lika bra som nytt! En stor utmaning är också hur klubbarna ute i landet lyckas med skidskoleverksamheten. Det är ur den vi skall bygga framtiden. Utbildning av ledare, tränare och även föräldrar är ett annat kapitel. Inte minst den sistnämnda gruppen kan i många fall gå över "gränsen" med sin vilja. Det är till suvende och sist ungdomen som bestämmer och behöver kvalitativa råd av personer utan blodsband, det är min uppfattning. Det kan vara nog så svårt att inse var i utvecklingskurvan man befinner sig och med tränare och ledare som missar att förtydliga detta skapas onödiga avvecklingsbeslut. En annan intressant sak som pågår är utvecklingen av alternativa serier inom FIS (ENL och cuper) samt eftergymnasiala alternativ. Det sistnämnda är en otroligt viktig signal till yngre åkare på gymnasiet. Gymnasiet finns i fyra år för att det antagligen bedöms ta tid att slå igenom och för att de allra flesta dessutom behöver ytterligare skidutbildning i organiserad form. Utan de postgymnasiala studier eller andra liknande alternativ som tex Akademin i Tärnaby, Skidhögskolan i Östersund eller Kåbdalis Working Camp löper vi stor risk att i förväg säga att det är slut efter gymnasietiden. Finito. Jag har sagt det förr, det tar lång tid att bli en duktig alpinist och belöningen för allt trevligt slit belönar sig och kommer att belöna sig än mer i framtiden, på ett eller annat sätt - var så säker.
By the way, skidåkning pågår fortfarande i både Tärnaby och Kåbdalis, i perfekta träningsförhållanden - sett ur ett vårperspektiv. Ett bra sätt att spara några slantar är att "kräma" ur vad som går här hemma och därefter ta en lång och välbehövlig semester innan septembers mörker faller över oss igen.
Ha en skön sommar!
