Var i processen är du?

Denna vecka har jag ägnat en hel del tid åt att fundera och diskutera den alpina sportens förutsättningar och utveckling. Min bakgrund som utförsåkare sträcker sig egentligen ända tillbaka till 1970-1971 och som så många andra i min generation kom Ingemar Stenmark att betyda nästan allt för mig. Som 12-13 åring försökte man jaga ikapp honom i målfållan vid laxfjällets fot i Tärnaby i samband med Electro Helius Cup, en tävling för delar av världseliten. För jag minns särskilt Christian Neureuther och Rosi Mittermaier, som redan vid denna tidpunkt, ryktades vara ett par. Idag har de gemensamt sonen Felix Neureuther, som av en händelse tillhör just, världseliten. Att växa upp i Ingemars, och de övriga stjärnornas era, var antagligen väldigt speciellt för många.

Min karriär som alpin tävlingsåkare började egentligen först vid 17-års ålder. All tid före detta var bara "förberedelser". Jag hann börja, jag hann sluta och jag hann framförallt med en massa annat, tills en vacker vinterkväll då min bror bad mig följa med till Vallsberget. Året var 1981 och efter den kvällen blev det mest skidåkning i mitt liv, visserligen långt ifrån den nivå på antal skiddagar som dagens 17-åringar på skidgymnasium runt om i landet får. Jag skall inte säga att jag nådde långt i min alpina karriär men jag hann samla ihop bl a ett brons vid Super-G SM i Gällivare 1989, fyra hundradelar före Patrik Järbyn. Min karriär slutade på topp, trodde jag i vart fall, som 6:e man i SM i Branäs 1993. Vår son Viktor var född och en yrkeskarrär tog vid. 10-12 års elitsatsning var över! Orken och glöden var till viss del slut! Jag var 29 år.

Det jag vet idag är att jag definitivt hade mycket mer kapacitet kvar. Jag vet också att jag var i min bästa form först som 36-åring i Klövsjös Supersvängen, år 2000, på rent skär och med full attack. Den känslan är jag glad att jag fick uppleva, känslan att behärska det onaturliga, känslan att veta att jag hade kunnat räcka till - om jag börjat lite tidigare och/eller alternativt hållit på några år till och givetvis förutsatt att det fanns goda chanser i alpinsverige och internationellt.

I år lämnar ett flertal unga "stjärnor" landet för att prova lyckan i Amerika. I många år har de slitit och kämpat för en plats bland de allra bästa men pengarna tog slut inför 2009, lite krasst noterat. Sett ur Svenska Skidförbundets vinkel, är inte det slöseri med resurser, så säg! Jag hoppas att ungdomarna finner kraft och kanske nya vägar till toppen, för de har minst 10 år kvar till sin maximala potential. Vi har tex, inför denna säsong, sett 26-årige Jon Olssons återtåg till svensk elit, efter 8-9 års (!) uppehåll från racing. Vi har också sett duktiga åkare komma tillbaka efter tuffa skador och faktiskt direkt presterat bättre än de gjorde innan skadan och vi har å andra sidan också sett toppåkare "ramla" ner i formsvackor som de fått svårt att ta sig upp ur trots att de åkt skidor i stort sett oavbrutet. Kanske det enskilt värsta som kan hända en alpinist...

Vad vill jag egentligen säga?

Jo, jag är fullständigt övertygad om att det finns tillräckligt med tid för de allra flesta att utvecklas till en toppåkare. Det finns visserligen inga generella lösningar för att lyckas med det allra viktigaste är att ha ett hjärta och en skalle och en bra fysträning. Varför vara i topp som 15-åring? Varför "nöta" i unga år med både tidiga morgnar och långa resor? Varför överhuvudtaget snöträna mer än två kvällar i veckan med en 13-åring, om inte synnerligt stora skäl föreligger? Jag skall inte raljera allt för mycket men nog måste vi ta oss en funderare ibland eftersom antalet utövare i vår sport minskar år efter år. Vad vill vi uppnå? Varför fokoserar vi på den 20%-iga skaran och inte på övriga 80%? Det är hur enkelt som helst att göra en ungdomsstjärna men det är sannolikt lika lätt att bränna ut en tonåring i sina första trevande vuxensteg.

Varför inte skapa alternativ till dagens FIS-hets, för +16 år, som behöver självförtroende och bra skidåkningsupplevelser. Varför inte se över möjligheterna att tex återskapa Nationella Cupen? Varför inte hitta fler lokala lösningar?

Det jag egentligen vill säga med denna artikel är att vi gemensamt måste förmedla var i processen barn- och ungdomar befinner sig. Det är inte slut på "karriären" bara för att man misslyckas som A2a i Klövsjösvängen! Det är inte slut för att man inte blir uttagen i Team Future och man är heller inte slut bara för att man inte väljer att studera vid ett skidgymnasium. Se det från den positiva sidan, träna hjärta och skalle och ha kul med skidåkningen. Skaffa dig ett bra material och en bra tränare och lyssna noggrant, var nyfiken och åk ytterskidan in i sväng. Fokusera här och nu och på dig själv och bry dig inte alltid om vad andra säger.

Vi ses i backen!

Svar på tal! Steding rockar!

Det blev en bra lördag för norrbottens bästa alpina herrar Anton Lahdenperä och Daniel Steding! Anton i topp, kanske inte helt oväntat! Anton är revanschsugen och har mycket erfarenhet i bagaget. Mindre erfarenhet har dock Daniel Steding trots att han var en av tre killar uttagna till ungdoms-OS säsongen 2008/2009 och då en coming man. Inför säsongen fanns dock inte Daniel med i juniorlandslaget av någon mindre tydlig anledning. I andra åket i Tärnabys slalom den 21/11 klev Danne Steding fram och utmanade övriga Sverige-eliten! Med det snabbaste andraåket placerade han sig som 8:e man vilket är förbluffande bra! Nu måste han vara en man för juniorlandslaget! Rykten säger dessutom att han legat mycket bra till på tidträning tillsammans med laget och killen har ju enorm kapacitet och ett hjärta gjort av bästa tänkbara alpina sort! Att hamna utanför laget får en duktig kille som Steding att knyta näven i fickan och det kanske stämmer det fartkillen Hans Olsson tidigare uttryckt, att i motvind stiger en drake. Grattis Steding!

Läs resultat:
http://www.fjallvinden.com/sites/www.fjallvinden.com/files/documents/resultatherr21nov.pdf

På damsidan går 94:orna från UHSK på knock direkt! Fantastiskt bra gjort av Charlotta Säfvenberg och Lisa Blomqvist som tar första och andraplatsen i sin livs första FIS-helg som junior. Man brukar ju säga till duktiga A-åkare, när säsongens USM är avslutat, att nu blir det länge innan Ni återser pallen - men i denna framgångssaga blir inte allt som förväntat. Topp fem hade jag tippat på men knappast slagit vad om. Ett resultat bland topp åtta hade varit tillräckligt bra men nu blev det som det blev. Hoppas tjejerna tar det med ro och inte låter detta sätta allt för mycket prägel på livet. Nu väntar nya och så småningom större utmaningar och fastän det är en lång resa som återstår så var detta förstås ett stort steg i rätt riktning.

Ytterligare två region-1 tjejer topp 10, Malin Selling och Ylva Stålnacke, presterade mycket bra! Det blev en delad sjätteplats på lördagen och för Ylva en sjundeplats på fredagen, vilket var ett bra facit på att hon är klart med i matchen! Rebecka Gunnarstedt var inte nöjd med debuten - åkte in på nionde plats på fredagen och körde ur söndagens race. Nykomlingen Linn Gustavsson visade att försäsongsträningen gett resultat. En 17:e resp 18:e plats i debuten är riktigt bra!

Läs resultat:
http://www.fjallvinden.com/sites/www.fjallvinden.com/files/documents/resultatdam21nov.pdf

Nya läger på gång!

Säsongen är i allra högsta grad igång! Läger efter läger avlöser varandra och andra fritidsintressen än alpint får ligga åt sidan.

Nu kommande helg har Team SAP Junior ett tvådagarsläger i Kåbdalis. Helgen därefter är det Team SAP A:s tur och därefter kommer två helger för A-gruppen, en helg med distriktläger och en helg med Regionläger inkluderat uttagning till steg 1 i Team Future 2009/2010 för A2:or.

Team SAP Junior har nyligt kommit hem från en 14-dagars tripp till Sölden i Österrike. Träningen har gått jättebra och alla är mycket nöjda, inte minst Peter Mellgren själv. - Peter meddelar att alla har gjort fina framsteg och är betydligt bättre skidåkare nu än innan de åkte. Kommentarerna jag fått från åkare är bl a "det bästa lägret hittills", "Jag är jättenöjd", "Otroligt bra!" osv. Åkarna har jobbat stenhårt med grunderna och det har blivit främst storslalomåkning. Gruppen har haft förmånen att träna med bl a Jon Olsson och en del av träningen har skett på tid i bana. Som en liten krydda har juniorerna sett WC-premiären live och det bjöds ju på spännande upplösningar i såväl damerna som herrarnas race. Se bild: Sarah Olsson AK Vännes, en av Team SAPs juniorer 2009/2010.

Någon kanske undrar, vad och vem är Team SAP?

Grundtanken med Team SAP är att skapa fina förutsättningar för ambitiösa åkare från främst mindre klubbar. För att lyckas i sporten alpint är gemenskap och ett bra träningsupplägg nyckelord, för att inte säga helt avgörande.

Team SAP bildades inför säsongen 2008/2009 och är en sammansättning av tre olika slalomklubbar, Storklinten, Arvidsjaur och Piteå. Bakom gruppen står Piteå Alpina som inför säsongen bjuder in närliggande slalomklubbar med lagom antal åkare, d v s klubbar som har få A-åkare och juniorer. Målet har främst varit att skapa möjligheter till bra träning för mindre klubbars äldre åkare under försäsongsupptakten som varar mellan sept- dec. med stöd av proffessionell tränare. Inför säsongen 2009/2010 skapades två team, ett för A-åkare och ett för juniorer. Försäsongen för Team SAP Junior innefattas av ca 20 st kvalitetsdagar på snö under ledning av Piteås Peter Mellgren, sannolikt en av sveriges bästa ungdomstränare, tillika regionansvarig i Region 1, Norr- och Västerbotten.

Mycket talar för att Kåbdalis har fler backar att erbjuda nu i helgen och som vanligt skall det bli riktigt kul att kliva innanför dörrarna till restaurangen och känna pulsen av alpin racing blandat med en känsla av tillbakalutad norrländsk genuin miljö.

Vi ses!

Det gör ont i mig!

Källa: Kalle Palander, official blog http://palander.vox.com/

Kalle Palander, en av våra klarast lysande nordiska stjärnor på alpinhimlen, eller som han utrycker det själv på sin blogg "fastest man in alpineskiing", kommer inte att tävla mer i vinter! Det blev ingen premiär i Sölden pga den seglivade skada han haft svårt att rehabilitera och som fick sig en extra törn vid ett fall under träning i Pitzdal i oktober. Vad som är problemet är inte riktigt tydligt och det kan i värsta fall innebära att vi sett det sista i världsklass av herr Palander. Han har en konstruktion av metall inopererat i underbenet och något har gått galet. Stjärnan är mycket ledsen vilket kan utläsas av hans oficiella blog och han är högst osöker på sin alpina karriär.

Han kom tillbaka efter skadan och "vittnesuppgifter" berättar att han bl a var grym i Wittenburgs inomhusbacke i samband med träning i september. Ingen åkte lika bra som honom, sa rykten! Österrikiska eliten fanns också på plats.

Riktigt ledsamt, inte minst för Kalle själv. Vi får hoppas att det inte är allvarligare än att han kan komma tillbaka framåt vårkanten och presentera sina skills ännu en gång. Det står dock skrivet i stjärnorna och just nu vet nog läkareliten kring Palander mest. Kalle Palander är en kille som alltid ger allt och hans meritlista toppas bl a ett VM-Guld i slalom år 1999 i Vail och Världscup-seger i slalomcupen år 2003. Vi får hoppas att 32-åringen kommer tillbaka och satsar mot Olympiska spelen i Sochi i Ryssland år 2014. Då är Kalle 37 år och kan definitivt vara med i världstoppen, se bara på den grymme 36-årige Didier Cuche som med otrolig rutin och toppform har goda chanser i kommande OS i Whistler.

Håll tummarna för Kalle Palander och hoppas att han kommer tillbaka! Vi nordbor behöver njuta av hans "sisu" i många år till! Inte nog med Kalles skada, Marcus Sandell blir borta, även han efter ett fall i Pitzdal, med resultatet - bortopererad njure, men han sägs redan vara på god väg tillbaka och tills dess grabbarna är tillbaka får vi njuta av kvinnlig sisu i form av Tanja Poutiainen eller varför inte de blågula svenska damerna!

Team Future 2009/2010

Team Future lever vidare om än i en något decimerad form.

Ta del av den nyligt utkomna skriften, vilket på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver Sveriges vassaste ungdomssatsning!

http://www.skidor.com/ImageVault/Images/id_2079/ImageVaultHandler.aspx

Larsson blir att räkna med!

Jag tillhör de som definitivt tror att Larsson kommer att "rocka fett" denna säsong! Markus är äntligen tillbaka efter sin huvudskada, efter störtloppskraschen i Wengen förra året, och han är sannolikt mer hungrig än någonsin! Efter en skada, oavsett karaktär, kommer man alltid starkare tillbaka, det är min bestämda åsikt. Vi har sett det så många gånger och antagligen finns fog att säga - det är bättre att vara från skidåkning och tänka positiva tankar om den, än att vara mitt i skidåkningen och tänka i negativa banor. Vad jag menar är att en formsvacka är allvarligare än ett ordentligt skadeavbrott. Tyvärr blir allt för många kvar i formsvackor som bara gräver gropen djupare. Suget efter att få prestera igen gör att man blir bättre bara av blotta tanken av att stå där, redo att ge sig av.

Markus Larsson vann sin första WC-seger i Åre i mars 2006 och senare en i tuffa Alta Badia i Italien i december 2006, men det kommer fler!

Jag tror stenhårt på Mackan! I Sölden presterade han inte som han själv förväntade sig men en premiär i Söldens WC-hang förpliktar. Han var trots allt nära kvalificering till andra åken trots dålig timing, och just av den anledningen, en kraftig miss i inledningen av branten som dessutom medförde att han fick åka resten av det tuffa hanget med endast en stav, vilket gör att jag tycker prestationen var ganska okej. Han tillhör redan topp 15, bortsett fadäsen, tro mig.

Snacka om att Markus Larsson taggar upp efter detta! Sån verkar han vara, den positiva värmlänningen! Han påminner om "Järs" med sin obotliga optimism och den vet vi en del om, vid det här laget.

Lycka till Markus, beveka tvivlarna! Du är bäst fortfarande, kanske till och med bättre, trots skadeuppbrottet!

http://www.expressen.se/sport/Vintersport/1.1755926/svenskt-herrfiasko-i-alpina-premiaren