Historiens vingslag!

Hargin - fräckheten personifierad i Sagreb!

Oj vad vi gillade det vi såg häromdagen! Vilken uppvisning, vilken respektlöshet, vilken beslutsamhet och så fantastiskt ungt och fräscht Mattias Hargin tog sin an uppgiften i andra åket. Han visste till 100 % vad som gällde och visade inget tvivel! Jag inbillar mig att han kände av drömläget mycket tydligt! Han gillar dramatik den killen och verkar till vis del gå egna vägar! Han är en grym allroundåkare som påminner om det "moderna" sättet att åka skidor, under Jon Olsson device - "all skidåkning är bra skidåkning". Ungt och fräscht och respektlöst! Han är tex en flitig deltagare i Nordiska mästerskapen i extremskidåkning uppe i gränsen, årligen, trots överhängande risker för kropp och lem och har som bäst en tredje plats om jag inte missminner mig. Han kommer från en slalomfamilj med mycket talang där detta med skidåkning är det mest naturliga i hela världen, antar jag. Han har två äldre systrar som redan passerat världscupscirkusen och igår stod han där i startbåset - utan någon som helst press på sina axlar och bara bestämde sig! Och som han satte den! Rakt upp i krysset!

Kaxigt, fräscht och helt respektlöst! Man skulle kunna konspirera och säga att det var välregisserat från hans sida. Hargin torde ha känt till väderutsikterna för dagen och kanske "hängde" han in en placering i slutet av de trettio kvalificerade till andra åket bara för att underlaget skulle bli nyckfullt, i den fuktiga Sagrebkvällen. Mattias resultat hade troligtvis blivit ännu en topp 10, dock långt från pallen, om han tagit sig in topp 10-15 i första åket. No doubt! Ja, ja, det kanske inte var planerat men nog verkar han vara en gambler, den killen.

En stark vinnare!

Om Hargin står för det nyckfulla, instabila men ack så kvicka väsendet i det alpina herrlaget så står André Myhrer för stabiliteten och tryggheten själv. Det var ett tag sedan vi upplevde detta. Jag drar mig förstås till minnes den reslige Stenmark som levererade år efter år, helt enligt förväntan. André är inte där ännu men står för nåt vi saknat en längre tid. Han har dessutom kommit för att stanna! Han känner det själv och han har alla förutsättningar att bli kvar länge! Han har stabiliteten, farten under skidorna och numera även självförtroendet! Med press på axlarna och med segersötman sipprande ur mungipan gjorde han sitt yttersta för att stå längst upp på pallen - och han lyckades! Han snuvade till och med suveränen Kostelic och man kan nog säga att André är framme vid slutmålet - nu är det pallen och number one som gäller! Tack för att du bär upp den svenska fanan åt oss!

Ingemar Stenmark levererade jämt och ständigt, Tomas Fogdö gjorde detsamma inte minst året han vann slalomcupen 1993 och jag har dessutom goda minnen av en lokal stjärna, som påminner om denna sköna svenska "karisma". Mats Holmgren, f.d fartåkare i svenska landslaget, från Luleå Alpina stod på sin tid, främst inom svensk utförsåkning, inom regionen samt på ungdomens "höst" även i veteransammanhang med flertalet VM-guld i slalom - för just denna stabilitet. Det finns likheter bland dessa sportsliga personligheter. Nåt bekant är det... Underbart, i vart fall, att Sverige blev lite extra svenskt igårkväll!

Reflektioner...
Racet i Sagreb bevittnades från soffan och jag imponerades främst av svenskarna men inte minst av Ivica Kostelic! En sån stabil kille med otroligt bra drag i svängarna! Lika mycket som jag imponerades av Ivica, förvånades jag över skillnaden mot andra toppåkare som på sin höjd slängde ut "grejerna" för att klara nästa sväng. Ofattbart många åkare startade svängen alldeles för sent. Det blev väldigt tydligt när Razzoli, Myhrer och några andra toppnamn åkte, och framförallt när Ivica besteg scenen. Han driver runt ytterskidan som ingen annan och är otroligt stabil. Han startar svängen - och draget - med skidans riktning ut från backen och jag förvånas över att många världsåkare kom "på" långt mycket senare. En annan reflektion jag gjorde är att långt fler åkare har bågen på numera! De svenska fräscha uppstickarna behåller dock "pottan" på huvudet men kanske har tandförsäkringarna olika utseende i olika länder, vad vet jag. Jag tycker dock att det är ett smart drag!

År 2011 blir ett bra alpinår! Nu har vi flera namn som sticker ut! Maria P-Hs etablering i absoluta världstoppen, Tessan Borséns uppvaknande, Matts Olssons genombrott i GS, Myhrers stabilitet och stjärnstatus, Hargins och Bäcks kvickhet och fräckhet, Järbyns erfarenhet, Olssons potential att bli bäst, Byggmarks återkomst till toppen, och mycket mycket mer som kommer underifrån med bl a Sara Hector, Emelie Wikström m.fl och en del som kommer från sidan, som tex Jon Olsson och förhoppningsvis vår egen Anton när han blir varm i kläderna.

Det dagarna lärt oss är också att de gamla stjärnorna börjar falna i teknikgrenarna. Vonn och Pärson har största fokus på "setupen", d v s materialet och försöker antagligen hela tiden kompensera "materialbristen" till nästa tävling, inte minst Vonn. Risken är dock att man hamnar i ett virrvarr av olika setups och att det är det som tar över handen. Hon har bl a stora problem med slalomtekniken men det är också ett led i hennes utveckling inom fartgrenarna. Pärson är också där men börjar tveka på grenvalets nytta i hennes planering inför VM i Garmisch. Men kom ihåg att materialet är en del av sanningen, resten måste sitta i ryggmärgen.

I helgen får vi se bl a Matts Olsson igen i Adelboden! Vi får även se en utvilad Anja och en taggad Jessica i farten i Österrikiska Zauchensee. Patrik Järbyn är tillbaka från semestern på Hawaii och befinner sig i Europa för två stycken Europacuprace i bl a Super-G. "Smashboll" för en veteran med bra självförtroende, säger jag? - Patrik låter hälsa att det blir helt nytt material på fötterna - givetvis Atomic - men nytt i nåt avseende. Setupen testas bäst i racesammanhang, menar han. Och vad passar då bättre än ett tufft Europacuprace. Jag håller tummarna i vart fall!

Inte minst! Grattis till svenska tränar- och ledarstaben - Ni har en jäkla massa goa "ägg" i korgen!