Medaljjakten är över!

Silver i super-G, 0,08 SEK efter segrande Otto Unterkoffler

Mina målsättningar inför årets Masters World Criterium i Andorra var höga, det vill jag tydligt understryka. De senaste åren har mina kunskaper som alpinist utvecklats till nivåer jag inte trodde var möjligt för tio år sedan. Jag är en person som vill vinna och jag har under de två senaste åren haft möjligheterna att vinna i alla Masterstävlingar världen över, det är bara resan, flertalet tusenlappar och ett yrkesverksamt liv vid Vattenfall AB som hindrat mig ;-). Tur är väl det eftersom det handlar om en hobby jag tycker mycket om men som är begränsad till en del av min fritid. När jag väl får chansen på ett VM, vill man att det skall klaffa till 100 %. Det är förstås för mycket begärt i en marginalernas sport.

Jag summerar ett guld, ett brons och idag, ett silver. Det är förstås kanonkul med medalj i varje gren! Det är dock med viss besvikelse jag konstaterar att de två önskade gulden i Storslalom och Super-G blev till brons och silver. En medalj är dock värt mycket men låt mig ändå beskriva en del av händelseförloppet på plats här i Andorra, ett vackert beläget land inbäddat i den pyreneiska bergskedjan.

Guld, Brons och Silver

Om slalomracet var en struggle från start till mål i den snöiga och dimmiga pisten så stod storslalomdagen för en solig och "väl synlig" upplevelse, men där slutar olikheterna. I övrigt var banan lika svåråkt som slalombanan då den mjuka snön gjorde banan gropig och slagig. Mitt utgångsläge var klart, vi gjorde en bra besiktning och satte allt på ett kort. Storslalom i Masters VM avgörs på ett åk. Som vanligt gick jag ut hårt och hade det stundvis tufft i groparna eftersom jag försökte "kapa linje" så långt det var möjligt. Inledningen var kanon, flacken detsamma och när jag väl kom in i branten driftade jag smidigt in i första högersvängen och tog nästa sväng kanonbra. Jag stod dock ut skidan lite för kort och hamnade fel in mot nästa gropiga högersväng. Något gjorde att jag kom in med balansen fel och jag gick hårt in i gropen och tappade linjen kraftigt. Jag hann tänka att nu åker jag ur men något tydligare sa mig - ge dig inte, du skall ner! Med en smått heroisk insats var jag tillbaka i banan och satte allt på ett kort, kapade linje hela vägen och gick i mål 0,6 SEK efter slutlige vinnaren, Österrikaren Otto Unterkoffler. Amerikanen Timothy Hill tog silvret, 0,4 SEK före mig på bronsplatsen.

Min slutsats är att det svider men det står helt klart att jag har den form som krävs för att ta guld i Storslalom nu! Det känns riktigt bra och fadäser som detta måste jag ta, fastän det tar emot.

Snön vräkte ner under dagarna innan vi anlände, sannolikt ca 50 cm, kanske mer i höglandet. Organisationen kring banhasning har inte varit den bästa men det kanske snarare beror på att vi är bortskämda hemifrån.

Inför dagens Super-G tävling var inställningen klar! Guldet glimmade på håll men den duktige Otto Unterkoffler från Österrike var tvungen att besegras. Inte minst skulle berget också besegras och det var med blandade känslor vi förberedde besiktning av banan. Backen var lång, ca 1,8 km med en fallhöjd på 550 meter. Ett ganska tufft race väntade och underlaget var för mjukt för att kännas riktigt bra. Solen kom och gick under förmiddagen och i stunder då den var bakom moln var flatljuset ett faktum som gjorde åkarna osäkra på linjeval och terräng. Damerna och de äldre gick ut först, från en lite lägre fallhöjd, ca 500 meter (!). Jag fick uppdrag att ta ut linjevalet och vi diskuterade oss fram till bra lösningar. När väl racet kom igång var solen på plats men fjärilarna i magen på vissa åkare gjorde att många stod över. Efter 15 åkare i herrar 50-55 blev det avbrott i åkningen. Den duktige Paul Fuchs, Österrikaren alla har mycket stor respekt för, hade kraschat i nedersta hanget och ådragit sig ett öppet benbrott och togs ner med pulka. Ett "shok" med snö hade lossnat när han satte tryck i svängen och han fastnade i käppen och föll kraftigt. Vi som stod på start fick mer darr men när min tid stundade fanns bara ett vägval, full satsning under kontrollerade former! Jag hade precis sett Otto åka iväg och han åkte bedårande i övre hanget. Tankarna kom, kan jag matcha detta? Jag ville ha guldet och tänkte genast att jag måste satsa, annars skulle det gå förlorat och jag skulle vara fylld av ånger nere i målfållan.

Starten blev bra, i fjärde sväng kom jag ur linjen i ingången och efter första övergången in i nytt backparti inser jag att det är lätt! Det är bara att stå på och jag lyckas ganska bra neröver hanget. Väl inne i sista branten förstärks den goa känslan men underlaget är mjukt. Jag får inte det stöd jag vill ha i svängarna och jag passerar mållinjen på 1 minut 3 sekunder och 33 hundradelar. Speakern "lyfter" mitt åk och jag får tumme upp av ett flertal Österrikare men tiden räckte inte till! Otto låg etta endast 0,08 SEK före mig och där, i detta moment, gick den tänkta guldglädjen upp i rök! Guldet förlorade jag i fjärde svängen uppe på bergets topp. Det ä r en sport med små marginaler.

Glädjen över dagen har dock infunnit sig när jag skriver dessa rader. Jag summerar placering 1,2,3 och tar medalj i alla grenar i årets World Masters Criterium. Jag är VM:s totaltvåa bland alla kategorier i två grenar. I storslalom är jag totalfemma trots den grova missen. Jag punktar ner mig rejält i alla grenar vilket jag har nytta av i kommande race, nästa år. Vi har haft en kanonvecka i övrigt! Trevliga människor har kantat världsmästerskapen och vi har skrattat otroligt mycket! Det är med stor glädje jag packar mina väskor om några dagar men först skall vi göra ett race till!

En del av gänget! Stefan, Marcus, Pär, Rickard och Johan

Imorgon laddar vi för storslalom igen, i en ny backe. Tävlingen är en deltävling i Masters Världscupen som går i flertalet tävlingar i Mellaneuropa under vintern. Jag kommer att göra allt i min makt att ge Österrikare, amerikaner, tyskar och övriga en bra match. Formen är som sagt var super!