Det som slår mig är hur skönt det verkligen är att känna arbetsstressen rinna av en! Att sedan, i nästa tanke, konstatera att man blivit ett år äldre och kommit ett år närmare det ofrånkomliga i en Masters alpinliv, "stangeringen" och återtåget till en normal människa med allt mer sladd in i sväng. Måhända får jag några år till, min kropp känns ju som 25. Jag fick ett bra pass igår, innan avresa. Vallsberget var hårt och ungdomarna "paceade" mig till tider närmare 27 sek. Dessa tider kom vi knappt ner på "min tid"! Vadet stod om ett fika och jag utlovade gratis sådant till den eller de som var mindre än 1,5 sek efter. Det blev två stycken. Moa och Johan! Underlaget slet hårt på mina gamla goda Völkl, som får följa med ytterligare ett VM. De har gått och blivit oumbärliga efter alla snabba race de senaste tre-fyra åren. Sa jag att de är rocker på en av dem? Passar mig bra!
Packningen blev som vanligt gigantisk med 4 par (varav ett jäkligt långt) skidor, en stor väska och en vallaväska, och förstås det viktigaste av allt - pjäxbagaget - bagaget som varje år skall diskuteras av alla världens olika flygplatspersonaler. Med en nätt vikt av 9,6 kg kunde jag passera första instans. Det återstår att se hur det blir i nästa. Jag släpper dem aldrig ifrån mig bara så att Ni vet. Mina Dobbermann följer mig dit jag går. När de är slut är kanske jag också det, lagom till normalitetens inträde.
Vi sitter i lobbyn i Stockholm på Connect Hotell och njuter innan läggdags. Imorgon 07:30 strålar vi samman med det svenska teamet på utrikes. Det skall bli riktigt trevligt det här!
Avslutar kvällen med att ladda upp en bild åt Er! See you in Mammoth!
Mammoth trail map
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar