Vikten av tålamod

Att vara frälst av alpin racing innebär att man tar del av det som händer i vår alpina omgivning. Min roll, med bloggandet, är att fånga fragment av det som händer i "vår" värld. Att med det mena att jag skulle kunna fånga allt och inte missa nåt och vara fullständigt nyanserad i varje liten detalj, nej det är att ta i. Tyvärr, men bloggandet kommer fortsättningsvis att spegla mig och mina tankar om sporten och då faller fokus ibland lite olika och framförallt på det som är tydligt, främst för mig.

I dessa dagar är Juvass i mitt blickfång och kanske inte det faktum att det är jäkligt bra väder och underlag där just nu, utan tankarna rör främst "vikten av tålamod". Själv har jag aldrig varit på Juvass, vilket måste anses unikt med tanke på min långa erfarenhet av sporten. Skälet är sannolikt att vädret alltid upplevts som nyckfullt, lite av "heaven or hell", faktiskt. Att min utveckling kom igång ganska sent och att devicen träning, träning och åter träning aldrig riktigt fastnade hos mig, kan vara ett annat skäl. Sett i backspegeln var det förstås dumt men inget kan vara tydligare, intresset finns dessbättre kvar. Detta skall dock inte förväxlas med känslan att jag är för mindre träning, tvärtom. För att lyckas i sporten måste man ha träningsvilja och tålamod.

Tålamodet visar tex Lotta Sundqvist från Piteå, som i tre veckor följer Kåbdalis Working Camp, med Rickard Renlund som tränare, till Juvass. Blogginlägget handlar till viss del om henne men även om övriga juniorer vid KWC. Rille är min gamla tränare och jag vet att han har ett stort hjärta och tålamod. Rebecka Gunnarstedt, en av KWCs åkare, har under åren också visat stort hjärta och tålamod under sin utvecklingskurva. Att ha rätt folk runt ikring sig är A och O, vilket Rebecka utan tvekan har. En känd ishockespelare från Piteå, Leif R Carlsson uttryckte det bra, det gäller att beskriva var i processen idrottaren befinner sig. Utan denna orientering kan flera små motgångar fälla även den mest talangfulle. Vice versa så är det tålamodet som ofta belönas först, när målsättningar nås.

Det är som att vända blad när man passerat puburteten och gränsen mellan ungdom och vuxen! När man gör inträdet till juniorålder och kanske ännu tydligare - efter 18 års ålder, då kommer boosten av lång och tålmodig träning, både på det fysiska planet och för koordinationen som i slutändan påverkar skidförmågan, som när natt blir till dag. De som slutar för tidigt får inte uppleva denna "soluppgång", enligt min mening. Vårt fokus måste därför vara stort i denna kategori åkare. Min ambition, som nyvald distriktstränare inom Norrbottens skidförbund, är att försöka bidra till att skapa tålamod.

I Juvass befinner sig bl a följande tålmodiga juniorer och seniorer. Rebecka Gunnarstedt, Markus Skoog, Andreas Schäufele, Linn (efternamn), Linn nr 2 (efternamn) och Lotta Sundqvist. Antagligen ansluter två rutinerade killar, Fredrik Söderberg och Tobbe Steffensson, till gänget inom kort. Till sin hjälp har åkarna två rutinerade tränare, Rickard och Kanadensaren Luc. Juniorerna har nu kört tre dagars grundteknik och vädret är heaven! Lotta Sundqvist som är nyligt hemkommen från läger i Bispingen, har sannolikt lika mycket vikt i läxböcker som det finns vikt i alpinbagen. Tålamodet, som Lotta visar, kan ta henne långt inom alpin racing, det är jag övertygad om. Med på resan är förstås hennes far, vilket betonar vikten av att ha bra människor runt ikring sig när man vill utvecklas. Med staben Tomas, Johan G, Luc och Rille runt ikring sig - i ett soligt Juvass - kan inte mycket gå fel.