Helgens aktiviteter i Kåbdalis gav en känsla jag aldrig haft förr, i vart fall inte i Norrbotten. Norrbotten har på senare tid alltmer vässat sin status i alpinsverige. Kåbdalis var i slutet 80-talet och början 90-talet, en by jag ofta besökte med mina träningskompisar i Piteå. Träningen bedrevs ofta i störtloppsbacken och alltid med Rickard Renlund som huvudtränare. Rickard, tillsammans med Alf, Dan och de andra papporna, såg alltid till att vi hade bästa förutsättningar. Jag minns särskilt den goda organisation som rådde och att ingen av dessa män gick av för hackor. Jag minns även de kalla dagarna och den varmblodige Alf Sundqvist som aldrig bar handskar, oavsett vad.
På den tiden såg man aldrig till någon landslagsåkare i Kåbdalis. Möjligtvis drömde man om att slå en och annan - och i sömnen skallade "piteandans" gälla påhej. Jag blev alltid en bättre åkare efter varje pass med Rille i Kåbdalis. Det liksom lyfte sakta men säkert och jag tror bestämt det berodde på Rilles "servering" av en jäkligt bra träningsmiljö.
Nu står han där igen, Rille. Med kameran och analysen nära till hands. Nu har arenan vuxit till något ingen kunnat ana för 20 år sedan och Rickard är en av de som gjort helgens alpina scener möjliga. Med hans rutin och vilja att skapa bra träningsförutsättningar kan Kåbdalis lyfta även hos landslagen. Kanske beror förvandlingen av byn på det faktum att Johan, vid den tiden jag var ung och lovande, gjorde allt för att "gulla" med sin fru Eva och på så sätt, indirekt, skapa grund för fortsatt utveckling av Kåbdalis som alpint centrum i Norrbotten. Rebecka, knappt 20 år, står nu för en stor del av den friska fläkt som blåser i inlandsbyn. I helgen tog hon ett stort kliv i sin utveckling genom att matcha halva damlandslaget på tid i den hårda slalompisten. Sånt kräver respekt och visar att Rilles metoder håller än!
Den känsla jag fick i helgen var bl a att alpin racing lyfter! Inga konstigheter, inga tvivel på att sporten är både kul, förbrödrande och häftig nog att satsa på. Inga tvivel på vad som är möjligt. Alla hinder för att nå toppen, föll som käglor mitt framför oss. Att som 13-14-åring stå sida vid sida i backen och kasta sig ut i en utmanande svängrytm strax före, eller strax efter att Maria P-H eller Anja eller Therese Borsén eller you name it, gett sig av i backen - ä r en häftig upplevelse. Hela anläggningen andades alpin racing! Helt klart en häftig upplevelse för både stort och smått. Att dessutom Rebecka Gunnarstedt visade att steget till toppen inte är såå långt, gör verkligen helgen till en unik upplevelse.
Be strong and proud, be an alpine racer!
Avslutar inlägget med en filmsekvens från helgens slalomträning. Kim Wiklund 16 år, börjar hitta slalomformen. Se även länk till "världsblaskan" http://www.pitea-tidningen.se/sport/artikel.aspx?ArticleId=5769596
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar