Två steg framåt, ett bakåt...

Bild: Didier Cusche får symbolisera tuffheten själv

Vi befinner oss i vackra Funäsdalen för att prestera i årets USM 2011! Vi pratar om Region 1 och konkurrensen med sveriges bästa ungdomar 14-15 års ålder, ca 200 stycken.

Gårdagens Superkombination innebar första USM-tävling och Region 1 återfanns stundvis på "läktaren". I fartdelen var de alla i trygghetszonen och levererade tider som vi väljer att glömma ganska fort. Slalomtävlingen var en relativt kort historia i ca 30 sek och tjejerna Mica Nyberg-Eriksson och Moa Gabrielsson presterade bäst och klättrade från 18-20e plats till 14e respektive 15e. På killsidan putsade Isak Klein slutresultatet genom att vara tvåa i slalomen. Han slutade 8a.

Vid kvällens sammanfattande möte studerades filmupptagning och alla fick rådet att försöka tuffa till sig i själva åkningen. Linjemässigt var det i de allra flesta fall helt ok men insatsen i åkningen, drivet och viljan att åka fort, saknades.

Dagen till ära, Super-G! Region 1 var på tå och besiktning genomfördes. Banan var lite mer svängig och ett flertal ungdomar var heta. När tjejerna väl kommer igång, åker de ut i "tid och otid" i "sommarvägen". Killarna har sovmorgon, oanande av vad som händer. Banans viktigaste långsväng underskattas av många av tjejerna. Fartåkning innebär kontroll över alla situationer, inte som i slalom, en möjlighet att med "huvudet under armen", ge allt med hög riskfaktor och ändå klara uppgiften. Nej, fartåkningen kräver kontroll och att bygga kloss för kloss och att fokusera på att stegra insatserna. Väl framme vid tävling skall allt sitta som "hand i handske"! Det handlar om linje och fart!

Dagens Super-G är dock ett kvitto på att budskapet kring "fartsökningen" gått fram! Bland tjejerna lyckas Linnea Åberg mycket bra med en meriterande femteplats och 97:an Nadja Gunnarstedt åker till sig en jättefin 12:e plats och glädjen över de "nya" insatserna infriar sig, inte minst hos oss tränare. Tyvärr har vi ett flertal medaljkandidater som tar detta ovan nämnda "huvud under armen" och avviker från det viktigaste av allt, linjevalen och beslutsamheten. Stick to the plan! Om inget annat sägs så gäller besiktad linje, låt inte övermodet ta över hand. Det går inte att fukusera på kraven att leverera när sväng för sväng skall summeras. Gör rätt vid varje delmål och slutresultatet förblir gott, så duktiga är Ni redan! Gör det Ni kan, inte nödvändigtvis mer...

På killsidan får region 1 en helt ny åkare i Emil Asplund! Han åker med så mycket insats att han inte känns igen. Parallell med bra driv i ytterskidan och full satsning! Med en mycket bra insats placerar han sig som 7:a i en tuff konkurrens. Han följer planen med en bra linje i ingången av den andra långsvängen och den efterföljande "sommarvägs-övergången" och dundrar på bra ut över flacken och genomför en bra sista avslutning. Hannes Grym gör också bra ifrån sig med en 9:e plats trots förkylningen och Arvidsjaurs Gustav Lundgren placerar sig som 13:e kille. Alla Region-åkare visade mycket bättre insatser och det visar att vi är på rätt spår.

Vi skall ha klart för oss att Region 1 är litegrann, så att säga, "slagna" på förhand, eftersom flertalet av de andra deltagande regionerna vid detta USM har haft Funäsdalen som tränings- och tävlingsbacke under säsongen. De allra flesta av toppåkarna har uppskattningsvis minst ca 10-15 fartåk i backen. Ingen gren är så "känslig" som fartgrenen på denna punkt. Prestation står i paritet till övning på plats. Varje åk i fartbanan stegrar förmågan och förflyttar modspärrarna vilket ger möjlighet att åka mer respektlöst och därmed fortare.

Imorgon tränar vi störtlopp, vi återkommer med mer rapport! Jag har lovat att raka skägget vid första pallplats och idag var det nära...

Norrbotten i topp i Duved!

Bild: Johan Bergman lämnar motståndet efter sig i Duveds B-final

Piteås Johan Bergman och Storklintens Elias Grym visade i Duved, med önskvärd tydlighet, var skåpet skulle stå! Det står nu i Norrbotten och det är med glada hurrarop vi sammanfattar ytterligare en lyckad final i alpinsverige. Det är uppenbarligen så att enskilda klubbars arbete i Norrbottens belönas med bra placeringar i toppen. Balansgången mellan spets och bredd är ju som bekant ett svårt arbete och helgens resultat är ett kvitto på att tex Piteå Alpina bedriver ett bra arbete i B-gruppen, där Johan Bergman och hans åkarkompisar ingår.

Dynamiken i gruppen verkar bra och insatserna vid träning är höga. Det går inte att ta miste på glädjen vid varje träningstillfälle. Skidglädjen är viktiga ingridienser, inte minst för breddverksamheten. Stor eloge till tränare och föräldrar som matchar ungdomarna på rätt sätt.

Noterar att även Adam Eriksson, Piteå Alpina, gör en mycket fin prestation i storslalom! Som förstaåring i B-gruppen åker han in som 11:a endast 1,54 SEK efter klubbkompisen Johan, som vann dubbelt, d v s både Super-G och Storslalom. Adams prestation är jättebra! Det blev dessutom några lagmedaljer som vi får återkomma till!

Framgång föder framgång vilket gör att Norr- och Västerbotten har goda chanser att lyckas bra framöver. Bland tjejerna i B-finalen har region 1 ca fem stycken topp 20 och två-tre stycken topp 10. Bland killarna, bland topp 20, två-tre stycken i Super-G och fem-sex i storslalom.

I den avslutande slalomen bestämde sig Elias Grym redan igår kväll, i morgon vinner jag. Sagt och gjort, segrare i dagens slalom blir Storklintens unge Grym, med en segermarginal på drygt 0,8 SEK före Sundsvalls Kevin Stein-Lagerheim. Region 1 tar två stycken indivuella medaljer i slalomtävlingen då unge Ludwig Åström från UHSK tar bronset, endast 0,15 SEK efter tvåan Kevin. Bland flickor 12-13 år blir Tilda Höglander från Arvidsjaur 7:a. Bra jobbat Norrbotten och Region 1!

Bild: Ludwig Åström, UHSK, vinner brons i Duveds B-final

Finaldags!

Bild: Maria P-H visar vägen!







En vinter i den alpina cirkusen går fort, i dubbel bemärkelse. Knappt hinner vi komma igång i hemmabacken så närmar vi oss finalerna! En hel del finaler är redan avgjorda och de uppsatta målen skall stämmas av. Hur gick det då för oss, jag menar förstås Region 1.

Hemmacupsfinal!
Nationella Cupen!
Sverigecupen!
Äldre Junior-SM i Åre!
Yngre junior-SM i Gällivare!
Landsdelsfinal i Duved!
Världscupfinalen!

Region 1 har ett flertal starka namn i dessa finaler.

I Hemmacupen gick Skellefteås Moa Holmgren starkast genom D 16+ medan Nea Lundmark och pitetjejen Lotta Sundqvist fick nöja sig med 2a och 3e plats och 3000 kr respektive 2000 kr i vinstpremier. Både Nea och Lotta har åkt Hemmacupen och sänkt sina FIS-punkter vilket visar att "systemet", tävlingar på annan nivå än FIS-race, fungerar för yngre juniorer. På killsidan blev det Luleås David Grape-Larsson som drog längsta strået med Piteås Alfred Pettersson och Luleås Joel Hellgren ganska tätt därefter. Läs mer på www.hemmacupen.se.

Bild: Yngre juniorer på pallen i Hemmacupen!

I Nationella Cupen som innefattade 10 stycken deltävlingar med bl a Hemmacupens Kåbdalis, Tärnaby och Piteå-tävlingar, kom Moa Holmgren på 5e plats och Kristoffer Jakobsen på 6e plats. Prisutdelning sker i Sälen under Ski Funtastic

I den totala Sverigecupen tar Lisa Blomqvist, UHSK, 3e platsen i damklassen och Danne Steding, Luleå AK, tar guld i och vinner 10000 kr i segerpremie!

Äldre Junior-SM i Åre innebar en ganska stor skräll av länets unga stjärna Daniel Steding från Luleå! Med segern i Super-G racet i Åres fina fartbacke sällar han sig till de som har mycket gott framför sig. Som medlem i juniorlaget och med en nylig besvikelse kring avslag till deltagande i junior-VM, kan han med stor dos revanschkänsla luta sig bak och sedan gasa på med starkt självförtroende i kommande års stora SM, även det i Åre om ett par veckor. Tvåa i super-Gn var en annan Region 1a, Johan Pietilä-Holmner UHSK. Vännäsåkaren John Eklund åkte till sig en 11e plats som bästa 93a vilket är ett bra betyg för framtiden. Fartgrenarna kräver rutin och det kommer John att skaffa sig med tiden, om jag känner den killen rätt.

På damsidan visade Lisa Blomqvist varför hon tillhör de allra bästa i sin åldersklass genom att vinna slalomtävlingen i äldre (!) Junior-SM. Född 1994 sätter hon konkurrenterna på plats och vinner med en segermarginal över sekunden. På plats 4a och 6, finner vi äldre juniorerna Ylva Stålnacke och Rebecka Gunnarstedt.

UHSKs duktiga tjejer, Lotta, Alexandra och SM-drottningen Lisa!

Lisa fortsätter imponera i Gällivare under Junior-SM där hon tar flera guld! Lotta Säfvenberg tar brons i SC och guld i Slalom. På andra plats i Storslalom hittar vi Vännästjejen Sarah Olsson vilket var riktigt roligt att se. Sarah är även med i matchen när slalomtävlingen avgörs där flera regiontjejer finns med i toppen. Lotta Säfvenberg tar revansch och Magdalena Fjällström tar även hon ett podium med sin andra plats. Sunne AKs Paulina Grassl blir trea och Sarah Olsson åker in som fyra. Värt att nämna är att topptrion tillhör världseliten i sina åldersklasser och det imponerar förstås! Piteås Johanna Mäntylä blir sexa som förstaårsjunior vilket var otroligt bra och kul! Det bådar gott för henne, förutsatt att viljan att utvecklas finns där och att suget "to stay fokused" infinner sig. Hon verkar vara en träningsvillig person som med hårt arbete har fina utsikter nästa säsong.

I junior-SM för killar är det en uppvisning av Åres Felix Monsen! Han är likt Lisa SM:ets "guldkalv" och det skall bli spännande att se deras framfart i stora SM i Åre inom kort. Johan Larsson från Skellefteå skräller med en andra plats i YJSM-slalom! Stort grattis! Det var riktigt roligt att se att killen som slog mig i parallellfinalen i Piteå förra året, går från klarhet till klarhet! ;-). Han hinner även med ett par fjärdeplatser innan YJSM är över. UHSKs Wilhelm Hendenberg visar på nytt att han är en riktigt duktig slalomåkare. Han blir sexa som förstaårsjunior vilket är ett kanonresultat av en ung kille med framtiden för sig.

I världscupsfinalen placerar sig Maria P-H på 4e plats i slalomcupen vilket är hennes bästa notering hittills. Hon har haft en genombrottssäsong med ett antal segrar, bl a parallelltävlingen i Munchen, vilket måste ha varit en skön bragd och lite extra klirr i kassan. Det skall bli kul och spännande att följa henne de närmaste åren. Anja avslutade säsongen i Tarvisio med att vinna störtloppet, vilket visar att hon fortfarande håller måttet, trots den sämsta säsongen på flera år. Vi får hålla tummarna att hon kör hårt i sommar och kommer stark och vältränad till kommande säsong, hungrig på nya medaljer.

Anja, Maria, Ylva, Rebecka, Magdalena, Lisa, Lotta, Alexandra, Malin, Ida, Sarah - ja det finns många otroligt duktiga tjejer i regionen och det kommer flera tjejer underifrån också. På killsidan ser vi främst Jens, Anton, Johan P-H, Daniel, Gustav och John med jämna mellanrum i toppskiktet. Därefter "knackar" Viktor, Calle och de yngre tärnabykillarna på och Jesper är på "G"! Men har killarna vad som krävs för att bryta igenom? Arbetar de tillräckligt hårt eller är förlitar de sig för mycket på talangen? Som jag påtalat tidigare så krävs hårt arbete för att lyckas och bland killarna är konkurrensen stenhård. Keep up the good work, belöningen kommer!

Lycka till med SM i Åre! Själv skall jag bevaka USM-finalen i Funäsdalen där Region 1har chansen på flertalet medaljer, säkerligen totalt ett 10-tal av olika valörer. Det skulle sitta skönt!

Slutligen, i den prestigefyllda Trofeo Topelino i Italien visade Hildur Karlsson, Bygdsiljumm, att Region 1 är i topp även internationellt i klassen 14-15 år. Hon blev tvåa! Tidigare under säsongen lyckades även Moa Gabrielsson, Piteå, bra i Tjeckiens internationella ungdomstävling, med en tredje plats i storslalom. Sofie Gidlund, Kiruna, blev femma i slalomen. Grattis än en gång!

Bild: Moa Gabrielsson i favortitgrenen, Storslalom

Bedriften som en utmaning!

Dr Jim Taylor har varit framme igen och berört ett intressant ämne och jag kan inget annat än försöka återge detta med mina ord och mina reflektioner. Dr Jim Taylor är doktor i psykologi inom Ski Racing i Amerika, tillika ”an old racer”.

Rädsla för framgång
Dagens ämne är ”Rädslan för success!” Det är nämligen inte helt ovanligt att barn drabbas av detta dilemma vilket förstås har sina underliggande skäl, skäl som vi bör belysa och fundera över för att skapa de förutsättningar som krävs för att på bästa sätt försöka hjälpa talangfulla, hårt arbetande alpina ungdomar till toppen.

Vi kan starta med att säga att ditt barn har en medfödd önskan att uppnå framgång, ett naturligt ”driv” att tränga sig utanför deras upplevda gränser, att uppnå sina mål och att växa som högpresterande människor. Det är så Dr Jim Taylor ser på saken. Vad kan då gå fel, med en sådan medfödd ”förmåga”? Allt för ofta går det fel och ibland ser vi ungdomar som slutar alldeles för tidigt och vi vet inte vad det riktigt beror på. Kan vi finna svaret i hur vi behandlar dem på deras ”resa”?

Varför skulle någon vara rädd för framgång? Med tanke på vår medfödda förmåga så är det väl inga problem? Det har dock visat sig att många barn känner sig hotade av prestation vilket inte baseras på att nå framgång i sig utan snarare på konsekvenserna av framgång. Enligt Jim Taylor definierar en viss Dr David Conroy rädsla för framgång som ”en övertygelse om att en upplevd framgång kommer att följas av en bitter konsekvens". I detta fall ett tryck att ständigt matcha eller överträffa tidigare resultat eller ännu mer simpelt, en oönskad uppmärksamhet och en emotionell isolering från en ”stel” omvärld. Framgång föder framgång, brukar det sägas. Ribban höjs för dina barn vilket kan skapa större förväntningar på framgång och därmed mer press att lyckas. Rädslan för framgång kan i sin tur förvärras när barnet minskar sin tro på att lyckas i framtiden, ju högre upp i konkurrensstegen. Ett misslyckande ses som mer och mer sannolikt vilket kan vara ännu mer förödande för deras självkänsla.

Rampljuset för barn gör att de får uppmärksamhet från flera håll, inte minst kamrater men kanske även media. Nu är det inte längre bara barnet som själv sätter högre förväntningar utan barnet har nu även omgivningens förväntningar på sina ”axlar”. Rädslan för framgång gör att de kan slippa rampljuset och förväntningarna men även missa sina mål. En fara med barns tidiga framgång i alpin racing skickar in dem på en ”bana” som de kanske inte fullt ut orkar bära. Här måste vi ledare och tränare hjälpa till! Du kanske som förälder ser en allt för ”tydlig” och ljus framtid för ditt barn utan att fråga dem om det är den väg i livet de själva vill följa. Rädslan för framgång kan födas i detta. Oron blir stor för att det kommer att krävas ett liv som de har litet intresse i eller liten motivation att följa. Det enklaste sättet att slippa detta är att undvika framgång eller helt enkelt avsluta sin karriär.

Utmaningen!
Dina barn har som sagt en medfödd önskan att uppnå framgång. Om du vårdar dina barn med den typ av kärlek, stöd och förväntningar som stödjer deras ansträngningar kommer de inte att vara rädda för sina framgångar, enligt Dr Jim Taylor. De kommer att kunna se sig själva som kompetenta människor som inte bara har kapaciteten att lyckas utan även viljan att lyckas. Det kommer att ge ditt barn möjlighet att anta utmaningen med en positiv inställning, stora förhoppningar om framgång och känslor av spänning och glädje, fortsätter Jim Taylor.

Enligt Dr Jim bör din ”vikt” läggas på att dina barn skall sätta höga mål, att alltid göra sitt bästa för att ha roligt och se resultatet som spännande och berikande! Bedriften i fokus helt enkelt! Med dessa utsikter kan barnet skapa en styrkeposition som bottnar i kompetens, syfte och beslutsamhet vilket initierar en känslomässig uppåtgående spiral som tar bort rädslan för framgång och som kan leda dem till målet.

Tänkvärda ord från Dr Jim!

Piteparallellen 1984!

Årets häftigaste slalomhelg i Region 1 är här! Solen kommer dessutom, som på beställning, till den aktivitet som berört och utvecklat många alpina talanger genom åren. Jag känner nåt särskilt med Piteparallellen och kanske beror det på att jag i allra högsta grad var med i begynnelsen av parallell-tävlingen. Jag vill med denna blogg återge lite av mina minnen från den tiden och framförallt tacka alla duktiga framträdande personer i Piteå Alpinas historia som på ett eller annat sätt bidragit för att hålla liv i traditionen. Det är ett enormt bra betyg på Piteå Alpina som förening och mycket säger mig att vi kommer att få se Piteparallellen i många år till.

Det började 1983 och det var två år efter det att jag hittat tillbaka till slalombacken och påbörjat mitt trevande försök att bli en bättre skidåkare. Sören, min bror, var grundaren av en parallelltävling inne i Piteå Stad i Strömlidabacken. Till sin hjälp hade han krögarbröderna vid discotek Valvet, Nickey och Jefferey Burke. Sören med kompisar stod för inbjudan av åkare från Sveriges avlånga land och krögarna stod för musik och party efter racet. Tävlingarna drog förstås mycket folk eftersom det låg inne i stan och var ett tämligen högljudd verksamhet. Starten gick från verandan på Strömlidastugan och minns jag inte galet rörde det sig om ca 13-14 sväng ner till målet. Måldomare i respektive bana avgjorde vem som passerade mållinjen först.

Jag tror att det blev tre år, d v s 1983, 1984 och 1985. Jag minns särskilt det sista året eftersom jag fick den stora äran att vinna parallellfinalen mot ingen mindre än Rune Säfvenberg från Umeå. Segern var "söt" och penningsumman man vann på den tiden var över 2000 kr, vill jag minnas. Jag minns en turbulent prisutdelning på Valvet där Säfvenberg upplevde att spelreglerna ändrats i sista stund. Prissumman, som hade sin grund i summan av startavgifter, förändrades av krögarna till min fördel. Det gillade inte Rune och själv var jag kanske för "glad i hatten" för att klaga på situationen. Vi hade fantastiskt kul, inte bara i backen utan även på partyt efteråt.

Jag skall också passa på att berätta att lördagskvällen 1985, efter racet, hade några riktigt spännande händelser. Det är ju preskiberat vid detta lag. Man kan bl a säga att Piteå Alpinas Lotta Sundqvist skidintresse föddes denna natt! Vi var nämligen på efterfest hos Tomas och Lisa Sundqvist som nio år sedan skulle föda en "slalomdotter", oanande att han 26 år senare skulle ägna hela kvällen åt att fördela utlottningspriser till morgondagens deltagare i Piteparallellen anno 2011. "Parallellgänget" från 1985 satte spår i herr Sundqvist och intresset för slalom vaknade till liv. Kanske berodde det på att han tyckte sporten såg särkilt kul ut, för hur tråkigt kan det vara att åka lift upp och rinna ner - och samtidigt ha ett trevligt party på kvällen. Han har sannolikt omvärderat sportens ljuva "bild" sedan dess.



Mats Holmgren, Luleå Alpina, vann parallellen de två första åren och jag vann alltså det sista året. Mats var en "stor" lokal stjärna på den tiden. Han var i Störtlopps-landslaget och reste allt mer rund världen. Artikeln som presenteras i detta blogginlägg har kommit i mina händer mycket lägligt med tanke på att årets upplaga av Piteparallellen går av stapeln i helgen. Mats bror Thomas har ett byggföretag i Luleå vars byggarbetare i veckan fann ett gammalt ex. av Piteå-Tidningen när man var i färd med att bygga om Hermelinhuset i Luleå! Det är förstås ganska otroligt och kopplat en hel del nostalgi till och det mest absurda i "kråksången" är att jag finns med i startfältet även detta år, 2011. I upplagan 1984 åkte jag ut i första omgången mot den merittyngda Sportchefen i Svenska Landslaget, Anders "Sunken" Sundqvist. Det lär inte upprepas i helgen! En annan Palpare som är med i arrangörsstaben i helgen, Daniel Sällström, fick också sina "fiskar" varma denna magiska afton 1984!

Things that goes around, comes around!

Friåkning!

Friåkning är underskattat! Sitter och funderar över hur förmågor utvecklas hos gemene man. Vi åker till mans alldeles för lite friåkning och jag skall vara ärlig och säga att, det förstod jag inte som ung och "lovande". Istället för friåkning "dunkades" bana efter bana. Jag är dock glad att vi trots backens litenhet la mycket tid på storslalom. I kustlandet, längs hela Sverige, återfinns de små backarna men samtidigt de flesta människorna. För att få till längre backar krävs resor in i landet, oftast upp i fjällvärlden. Detta gör att "kustborna" utvecklat vassa kunskaper framförallt på området "slalom" och sannolikt mest banåkning. För vem vill ligga och nöta fritt i tex Nolbykullen eller Vallsberget som A/jun? Är våra A-åkare i Sverige bra på friåkning? Sett i jämförelse med andra länders åkare?

Storslalom sägs vara grunden till all skidåkning och jag kan inte annat än söka mig ut på nätet och leta efter nåt passande i ämnet. Följande sekvens, med bl a Sveriges storslalomess Fredrik Nyberg i högform, är underbar att titta på. Kolla vinklarna, parallelliteten, "speedgain" och mycke mer. Härliga sekvenser, kort och gott!

Imorgon kör vi störtloppsrace i Dundret! Ha en bra skidhelg!