Årets häftigaste slalomhelg i Region 1 är här! Solen kommer dessutom, som på beställning, till den aktivitet som berört och utvecklat många alpina talanger genom åren. Jag känner nåt särskilt med Piteparallellen och kanske beror det på att jag i allra högsta grad var med i begynnelsen av parallell-tävlingen. Jag vill med denna blogg återge lite av mina minnen från den tiden och framförallt tacka alla duktiga framträdande personer i Piteå Alpinas historia som på ett eller annat sätt bidragit för att hålla liv i traditionen. Det är ett enormt bra betyg på Piteå Alpina som förening och mycket säger mig att vi kommer att få se Piteparallellen i många år till.
Det började 1983 och det var två år efter det att jag hittat tillbaka till slalombacken och påbörjat mitt trevande försök att bli en bättre skidåkare. Sören, min bror, var grundaren av en parallelltävling inne i Piteå Stad i Strömlidabacken. Till sin hjälp hade han krögarbröderna vid discotek Valvet, Nickey och Jefferey Burke. Sören med kompisar stod för inbjudan av åkare från Sveriges avlånga land och krögarna stod för musik och party efter racet. Tävlingarna drog förstås mycket folk eftersom det låg inne i stan och var ett tämligen högljudd verksamhet. Starten gick från verandan på Strömlidastugan och minns jag inte galet rörde det sig om ca 13-14 sväng ner till målet. Måldomare i respektive bana avgjorde vem som passerade mållinjen först.
Jag tror att det blev tre år, d v s 1983, 1984 och 1985. Jag minns särskilt det sista året eftersom jag fick den stora äran att vinna parallellfinalen mot ingen mindre än Rune Säfvenberg från Umeå. Segern var "söt" och penningsumman man vann på den tiden var över 2000 kr, vill jag minnas. Jag minns en turbulent prisutdelning på Valvet där Säfvenberg upplevde att spelreglerna ändrats i sista stund. Prissumman, som hade sin grund i summan av startavgifter, förändrades av krögarna till min fördel. Det gillade inte Rune och själv var jag kanske för "glad i hatten" för att klaga på situationen. Vi hade fantastiskt kul, inte bara i backen utan även på partyt efteråt.
Jag skall också passa på att berätta att lördagskvällen 1985, efter racet, hade några riktigt spännande händelser. Det är ju preskiberat vid detta lag. Man kan bl a säga att Piteå Alpinas Lotta Sundqvist skidintresse föddes denna natt! Vi var nämligen på efterfest hos Tomas och Lisa Sundqvist som nio år sedan skulle föda en "slalomdotter", oanande att han 26 år senare skulle ägna hela kvällen åt att fördela utlottningspriser till morgondagens deltagare i Piteparallellen anno 2011. "Parallellgänget" från 1985 satte spår i herr Sundqvist och intresset för slalom vaknade till liv. Kanske berodde det på att han tyckte sporten såg särkilt kul ut, för hur tråkigt kan det vara att åka lift upp och rinna ner - och samtidigt ha ett trevligt party på kvällen. Han har sannolikt omvärderat sportens ljuva "bild" sedan dess.
Mats Holmgren, Luleå Alpina, vann parallellen de två första åren och jag vann alltså det sista året. Mats var en "stor" lokal stjärna på den tiden. Han var i Störtlopps-landslaget och reste allt mer rund världen. Artikeln som presenteras i detta blogginlägg har kommit i mina händer mycket lägligt med tanke på att årets upplaga av Piteparallellen går av stapeln i helgen. Mats bror Thomas har ett byggföretag i Luleå vars byggarbetare i veckan fann ett gammalt ex. av Piteå-Tidningen när man var i färd med att bygga om Hermelinhuset i Luleå! Det är förstås ganska otroligt och kopplat en hel del nostalgi till och det mest absurda i "kråksången" är att jag finns med i startfältet även detta år, 2011. I upplagan 1984 åkte jag ut i första omgången mot den merittyngda Sportchefen i Svenska Landslaget, Anders "Sunken" Sundqvist. Det lär inte upprepas i helgen! En annan Palpare som är med i arrangörsstaben i helgen, Daniel Sällström, fick också sina "fiskar" varma denna magiska afton 1984!
Things that goes around, comes around!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar