Banan var bra stakad och backens naturliga svängiga partier gav svårighetsgraden 4 på skalan 1-5. backen är svart men för en rutinerad alpinist var den inte speciellt svår som helhet. En av de tuffaste svängarna fanns dock längre ner i banan, efter ca 45 sekunders åktid. En långsväng i slutet av ett brant parti innan ett flackare parti. Här gällde att få fart med sig. Jag kom in fel i svängen innan, efter en brant övergång, och underlaget var mjukt utanför spåret, efter vårsolens gassande. Jag studsade runt ganska rejält och gick in i långsvängen med lägre hastighet och med fel vinkel. 1,07, 21 i mål, så småningom slagen av tre norrmän. Jag gör en rimlig bedömning att jag tappade minst 1-1,5 sek på det misstaget. Två av norrmännen var bara tiondelar före men till den forne världscupåkaren Lasse Arnesen var det drygt två sekunder. Silvret rök i den svängen och det enda jag lärt mig idag är att Super-G kräver timing och beslutsamhet vilket i sin tur kräver anpassad övning.
I farter kring 80-90 km/ timmen händer allt väldigt fort. Det man planerar inför är ofta för sent...
Inför racet hade jag för lite träning helt enkelt. Det krävs en dag med fina förhållanden där man i lugn och ro får känna på grejerna och farten och fatta snabba beslut. Hjärnan behöver tränas för aktivieten. Det hade dagens snabbaste "gutt" gjort, min kompis Rolf Björne fra Oslo, se bild. Han körde "rennet" på en "kempegreat" tid av 1,04,56 och tog förstås hem guldet i H45. Med egen hytte i Norska Kvitfjell hade han fått till en bra förberedelse.Imorgon väntar storslalom och jag inbillar mig att jag har bättre chans imorgon. Hoppas på god sikt och bra stöd i den stundvis branta backen. Jag ger allt, så får vi se om "norrbaggarna" hänger med. Vi hörs!
1 kommentar:
Heja Pappa Pär!
Nya tag imorgon, vi håller tummarna! Kör hårt.
Pussar och kramar från familjen Gabrielsson här i Sverige!
Skicka en kommentar