Välkommen till Masterskier.blogspot.com

Nu har du kommit till en blogg för alpinister och alla med intresse i sporten. Ämnet är alpint och här förmedlas åsikter, händelser, prestationer och annat smått å gott inom området. Du finner även en presentation av mig själv som master skier.

onsdag 28 oktober 2009

Norges gemensamma "röda tråd"!

Om Ni inte redan tagit del av Aksel Lund Svindals tribute to Michael Jackson så kommer den här igen...




Om det är Kjetil Jansrud och Truls Ove Karlsen som flankerar Svindal i denna fantastiska hyllning till popkungen Jackson, ja då kan vi konstatera att harmoni och resultat går hand i hand. Jansrud åkte in som överraskande 6:a i Söldens WC-premiär och Karlsen som 19:e man. Svindal körde ur i andra åket efter det att han lagat med i absoluta toppen. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till ett tidigare inlägg om vikten av att man skapar god energi och stämning i gruppen. Med en stor dos av positiv energi skapas förutsättningar för stordåd. Framgång föder framgång och kanske beror Norges framgångar på deras arbete med den "röda tråden".

Jag delger Er en fritt översatt text från några år tillbaka som Norges tränare kommit överens om att jobba efter.

"Teknikarbete för ungdomar säsongen 2007-2008(Utarbetat av personer inom Norges Alpina utförsåkningselit)

För utveckling av en effektiv skidteknik har våra skandinaviska grannar, inför säsongen 2006-2007, vidareutvecklat en gemensam ram för det tekniska och taktiska arbetet inom alpint. Artikeln ”Teknikkarbeid i Ungdomsprogrammet, Sesongen 2005-2006”, som översatts av Pär Gabrielsson, bygger på ”Retningslinjer for teknikkarbeid i Norge”, oktober 2002.

För att åkarna och tränarna i ungdomsledet skall arbeta effektivt tillsammans har de utarbetat ett ramverk för det tekniska arbetet. Det är meningen att tekniken diskuteras och analyseras mot bakgrund av dessa ”Retningslinjene”.

Med ”Retningslinjene” i fokus blir det enklare att prata med varandra, åkare och tränare. Det blir ett gemensamt språk för teknikinlärning vilket skapar trygghet och förutsägbarhet för åkarna. Individuella anpassningar kommer att kunna ses med utgångspunkt i dessa tekniska filosofier, vilka alla har en god förståelse om. De menar vidare att detta inte skall ses som ett facit utan Norska Skidförbundets tränare inom ungdomsledet har valt att jobba efter detta. För att ta till sig innehållet i denna skrift föreslår jag att Ni först tar del av artikeln ”En sväng är en del av en cirkel”, författad av Svein Owesen, Björn E Myhre och Eiwind Östenengen. Ta även del av bilderna från NFSs samling i Pitzdal oktober 2006. Hör av Er skall jag delge Er detta.

FILOSOFI OCH MÅL

Huvudmålet med skidåkningen är att åka fort! Detta är det viktigaste i konkurrensen inom den alpina idrotten.

Teknik handlar om ett samspel mellan linje och friktion. Det handlar om att utnyttja fartsökande krafter som uppstår i svängen och nedför backen och minimera friktion och bromsande krafter.

Det kräver en progressiv ökning av trycket in mot fallinjen. Därefter släpps trycket upp och förflyttning till nästa port sker så snabbt som möjligt utan allt för stort tryck på tvärs mot fallinjen. Skidornas svängegenskaper utnyttjas till fullo genom att balansera trycket mitt på ytterskidan. En rätt genomförd svängbåge beror mycket på tajming, underlag och linje. Det är ett överordnat mål att ta med sig farten som skapats i en situation/sväng in i nästa situation/sväng.

Följande fem huvudpunkter är tänkt som hjälpmedel och bidrar till att skapa förutsättningar för att nå målet att köra fort. Elementen i varje område går in i varandra men för att reda ut detta är följande fem punkter grunden för det tekniska arbetet.

1. Plats kring porten

Svängen skall alltid genomföras som en rörelse. Det skall alltid finnas tillräckligt med plats vid porten för den valda linjen så att svängen kan genomföras i en rörelse och att man undviker att porten står i vägen för kroppens och/eller skidans bana.

Detta medför dock inte att linjen skall läggas överdrivet högt utan det handlar snarare om att fokusera på att åka en ren linje med skidorna så mycket som möjligt i fallinjen och att det givits tillräckligt med plats vid porten för detta.

I vissa situationer måste åkaren ”ställa upp” skidorna i ingången av svängen för att uppnå tillräckligt plats, riktningsförändring och/eller hastighetsreglering.

För att pedagogiskt visa detta kan vi se svängen som en del av en cirkel (se Bilder från NSFs samling i Pitzdel okt 06). Så länge åkaren ligger i cirkelbågen kommer åkaren att ha nog med plats vid porten.

Man kan också använda ett annat uttryck för att beskriva avståndet mellan skida och port; Åkaren skall ha plats för kroppen för att kunna lägga upp skidorna på maximal kant utan att porten är i vägen för åkaren.

2. Ny sväng skall starta i balans över ytterskidan

Optimalt startas svängen från plan ny ytterskida, s.k. neutral position. Den stund som åkaren befinner sig på plana skidor kan vara allt från en hundradels sekund eller mycket längre, beroende på olika situationer och olika discipliner.

Skälet till detta är att åkaren skall skapa möjlighet till god kontakt och balans med ytterskidan i början av svängbågen samt ha kontrollerade skidor in i svängen och därför undvika att ”lägga ut skidorna” utan att först ha tillräckligt stöd mot underlaget (backen). Detta är också ett effektivt sätt för att kontrollera att man har ytterskidan under sig när det är dags för att sätta ut ytterskidan i ingången. Åkaren ”glider” genom ”plana-skidor-fasen”, på väg från gammal sväng, in i ny sväng. Med hjälp av en stabil överkropp (horisontella axlar) och med bra arm-arbete (armarna i synfältet) skapas förutsättningar för god balans över ytterskidan.

I vissa enklare svängutgångar kan det också vara effektivt att få kontakt med ny skida medan gammal ytterskida fortfarande ”arbetar”. Detta kallar Norrmännen, ”Roll-over”. Åkaren uppnår tidigt en ny ytterskida, kan placera överkroppen med stark bukspänning över denna, samtidigt som den rullas över till planläge.

3. Kontakt överkropp - ytterskida

För att skapa bra balans och tryck över ytterskidan är kontakten mellan överkropp och ytterskida helt avgörande. Det skall vara kontakt mellan yttre fot och överkropp genom hela svängen, genom en muskel – spänning i buk och höft. Det är alltså inte nog med att bara ha överkroppen över ytterskidan, det måste alltså vara en enhetlig ”spänning” från ytterfoten genom buken (magen) upp till överkroppen. På så sätt undgår åkaren att falla in och ställa sig på innerskidan.

4. Rörelse

- Parallella skidor
För att innerskidan skall gå optimalt skall trycket vara jämt fördelat över hela skidan (mittbalans fram – bak). Åkaren bör röra sig ”med skidan in i svängen” och stå stabilt och tryggt på skidan. Ytterskidan skall gå i en något längre svängbåge och måste därför skjutas fram i första halvan av svängen för att skidorna skall vara parallella och för att nyttja skidan i mittbalans genom svängen. Om åkaren inte går in i svängen med parallella skidor kommer ytterfoten att ”hänga efter” och innerskida gräva i snön.

Det är viktigt att skapa tillräckligt tryck genom ytterskidan med mittbalans för att skidan skall skära rent i underlaget och ta med sig mesta möjliga fart in i nästa sväng. Kom ihåg, alpin utförsåkning handlar om att åka fort!

- Ökande kantvinkel, höft in i svängen
Det skall ske en gradvis ökning av skidans vinkel mot underlaget, s.k. kantvinkel, från noll till max in i fallinjen. Detta görs med hjälp av kroppens kantregulatorer. Ökningen av kantvinkeln sker medan man står på mittbalanserade skidor, som en konsekvens av en aktiv rörelse. Ut ur fallinjen, när önskad ”utväg” på svängen är nådd, är det dags att gradvis minska ytterskidans kantvinkel, samtidigt som åkaren söker balans på ny plan ytterskida.

En viktig kantregulator är höften, som rörs in i svängen vid fallinjen och som kommer tydligt över ny ytterskida in i ny sväng. Det är viktigt att poängtera att höften inte får komma in för tidigt i starten av svängen (ingången) för då finns stor risk för motrotation/sittande in-bak och därmed svårt att starta svängen på ytterskidan och därmed mindre kraft till fartökning.

5. Stavisättning

Stavisättning används nästan i alla svängar, antingen enkel eller dubbel stavisättning. Stavisättningen är en markering med staven i utgången av svängen. Stavisättningen blir en ny svängimpuls till den nya svängen. Genom att använda stavisättning stoppas rotation i överkropp vilket hjälper åkaren att upprätthålla en god position i ingången. Balans/rytm/flyt kommer på så sätt att bli förstärkt med hjälp av stavisättning.

Fritt översatt/
Pär Gabrielsson
Piteå Alpina

Inga kommentarer: