Fina prestationer i Björkliden idag!

I helgen sitter jag för ovanlighetens skull hemma utan pjäxor på fötterna men jag kan inte annat än tänka alpint i alla fall. Upplevelserna i Björkliden gör sig fortfarande påminda och intresset för hur det går för våra norrbottningar och övriga är stort.

Låt mig inleda med att betona tuffheten i dagens storslalom. Backens falhöjd på drygt 350 meter rymmer ca 50 käpp och det är bra många fler än man får in på Vallsberget i Piteå ;-). Om man vill ha fart med sig brukar den sluta på 18 käpp... Jag antar att mjölksyran gjorde sig påmind idag.

Dagen till ära rapporteras sol och tjejerna startade först på morgonen i vanlig ordning. Norrbottens två bästa åkare på tjejsidan blir Kåbdalistjejen Rebecka Gunnarstedt och Luleås Natalie Hermansson, för övrigt veckans bloggare i Kuriren. Båda tjejerna är nöjda med dagen och det är särskilt intressant att studera deras andra åk, som är riktigt bra!

Rebecka slutar på 14:e plats och Natalie, som är född 1993, slutar på 16.e plats. Vinner gör fjolårets SM-drottning Kajsa Kling och Anja kommer 4:a.

I andra åket har Rebecka 5:e tid med 1:18,08! I mellantiden är hon 0,8 SEK snabbare än Anja! Hon slutar 0,05 SEK före i mål! Kanonprestation vilket sitter som en smäck så här i slutet av säsongen! Natalie har 11:e tid i andra åket och även detta, en kanonprestation! Umeås Malin Selling, vinnare av USM 2008, ligger mycket bra till efter första åket och blir totalt 11:a vilket är superbra för en tjej på 17 år i detta starka startfält!

Rebecka Gunnarstedt har levererat mycket bra resultat tidigare i veckan då hon blev 4:a i äldre junior-SM i störtlopp, endast 4:a försmädliga hundradelar från tredjeplatsen. Framför sig har Rebecka bara juniorlandslagsåkare och efter sig lämnar hon också några av samma kategori, bl a årets stjärnskott Sara Hector och Rättviks Nathalie Blom. Vinner gör supertalangen Emelie Wikström som sannolikt går in i A-landslaget nästa säsong. Emelie är 2 SEK snabbare än Rebecka på en och en halv minuts åkning vilket ger Rebecka betyget, bra kört! Våga vara tuffare nästa gång så sitter det som en smäck!

Stort Grattis tjejer!

Grattis Norrbotten! Vi har en högklassig störtloppsbacke i länet!

Det är med euforisk glädje och tillfredsställelse som jag och min veteran-kompis Mats Holmgren konstaterar ”mission completed! Som föråkare under fartdagarna har vi haft lite av rollen ”testpiloter” och med tanke på att Björklidens störtlopps- och super-G backe är helt ny för året blev rollen som föråkare än viktigare. Måndagens spektakulära föråk i hård medvind (läs tidigare inlägg) satte stopp för fortsatt träning med stor risk för skador som följd men den första smått obehagliga känslan är nu förbytt i glädjerika scener från området. En del åkare, främst tjejer, ramlade i ”myrhoppet”, däribland riktigt duktiga landslagsåkare vilket gör mig lite fundersam. Jag vill inte ”kasta sten i glashus” men nog måste tjejerna lära sig hoppa bättre.

Well, jag är glad av flera olika orsaker…

Arrangörerna Kiruna BK med Tony Franz i spetsen gör ett otroligt bra arbete…
Voluntärerna gör ett otroligt arbete…
Björkliden-anläggningen har verkligen välkomnat SM i alpint…
Den största sponsorn LKAB är mycket nöjda och beredda att satsa igen…
Norrbottensåkaren och länets alpina ambassadör Anton Lahdenperä tar SM-silver i Störtlopp under onsdagen…
Vädergudarna har varit med oss…
Alla föråk har genomförts med bravur, inga krascher…
Jag är relativt snabb i föråken med bl a 1.25:90 i Störtloppet på torsdagen (hade räckt till placering 20 i SM) och 1.32:14 i herrarnas Super-G (hade räckt till placering 19 i SM)…
Backrekordet på drygt 1 minut och 19 sekunder förblir mitt under mycket lång tid och även hopprekordet på ca 60 meter…men jag lovar att aldrig försöka försvara det… ta gärna del av filmen i tidigare inlägg

Men framförallt är jag glad över att Norrbotten och Sverige har fått ett till högklassigt störtlopp och super-G!

Anja Pärsons pappa Anders uttryckte själv att backen håller världscup-klass och när jag sitter i tåget på väg att lämna perrongen i Björkis, slås jag av backens storhet. Jag blickar upp mot backen och finner det tämligen främmande att jag och Mats bara för en timme sedan ”dundrade” nedför branten i ”Rälsbrottet” på rena skär och hyfsad attack i totalt en och en halv minut. Längs hela backen skymtar flera kilometers noggrant placerade skyddsnät som avgränsar arenan som verkligen ser ut som ett riktigt WC-hang! Jag är helt övertygad att Norrbotten, med Kiruna BK i spetsen och med stöd av Björkliden-anläggningen och tex LKAB kan utveckla backen ytterligare och i framtiden arrangera stora tävlingar på denna arena! Tony Franz har säkert en dröm och jag hoppas att den infrias för det finns kapacitet i den här anläggningen och i detta arrangörsgäng.

Nu fattas bara att någon fler Norrbottning kliver fram!

Vad rör sig i mitt huvud inför start?

Jag är och förblir en tävlingsmänniska och ingen kan ta detta från mig. Ett föråk för mig är inte ett åk med sladd i svängarna utan helst ett åk med full attack och tävlingslikt. Mina förberedelser är oftast noggranna och jag drar mig inte för att ge mina skidor den bästa prepareringen inför start. Jag vill vara snabb och jag vill känna adrenalinet flöda. Däremot har jag sällan haft ”förmågan” att gå över gränser i min åkning. Mats Holmgren, min veteran- och föråkarkompis föreläste en bra beskrivning av vår roll som föråkare inför första föråket i måndags och jag köpte varje ord. Inga konstigheter, inga toksatsningar, bra linjeval osv. Vår roll är att ge en bild av banans svårigheter, avslutar Mats. Jag ser dock inget motsägelsefullt i att vilja åka fort också!

Jag tar mina skidor varsamt, lägger dem intill startplatsen och tar gärna fram nylonborsten och ger dem en sista putsning. Jag kontrollerar tiden till start en extra gång och påbörjar därefter min uppvärmning. Pulsen stiger en aning. Bindningarna kontrolleras och skorna skrapas. Jag trampar i bidningarna och lyssnar noggrant efter ”klickets” karaktär. Om jag är osäker på ljudet så gör jag om proceduren. Jag laddar mig själv med energi och pulsen stiger ytterligare. Innan jag försvinner i mig själv lyckönskar jag gärna de närmaste åkarna. När min tid vankas glider jag fram till startsprötet och gör de sista förberedelserna med glasögon, handskar och stavar samt spänner de sista spännena på pjäxorna… Att stå bakom grinden och höra tonstöten till de sista tio sekunderna – ja då känner jag mig verkligen hemma!

Ända ner på myren!

Första dagen i Björkliden och föråk nr 1 på programmet! Och vilken dag det blev!! Började bra med bra inåkning i hotellbacken och bra känsla. Mats och jag pratade oavbrutet om insatsen i förråken och det är absolut helt klart att vi inte hade för avsikt än att jobba metodiskt och föregå med gott exempel.

Som föråkare ligger största uppgiften i att ge tränare och ledare och organisatörer en "bild" av banan. Alla åkare har fokus på föråkaren och bedömer dess linje, fart och hopp. Vi tog vår uppgift på största allvar.

Dagen till ära fanns sex föråkare på plats. Två av dessa hade kört tidigare, Daniel Backman och Johanna Holmgren. Tiderna på tidigare tester låg på 1.30 från topp till botten på det 2,3 km långa störtloppet. Underlaget var idag lite glattare men framförallt låg vinden i ryggen, ända upp till 17 sekundmeter på toppen.

Daniel gick först, därefter Mats och sedan jag. Johanna gick ut efter mig. Att beskriva ett förråk av denna kaliber är svårt och måste upplevas för att förstås. Jag gick ut ganska hårt på övre delen med syfte att åka fort på övre delen för att slå av på takten i den nedre, snabbare delen. I port fem kom första överraskningen! Ett lång flyg ända ner på platten fick mig att helt klart vakna till. Jag fortsatte min plan ända ner mot ingången på "Rälsbrottet". De inledande svängarna innan branten var tuffa och stökiga och i mitt huvud fanns ständigt de kommande riktigt stora hoppen...

Nedför rälsbrottet i 120-130 blås går tiden fort, tro mig! Första hoppet ligger onaturligt i slutet av branten och liknar en "sprätta" uppifrån sett men besiktningen och diskussioner med andra höll mig lugn, trots hastigheten. Väl framme på takoff ligger balansen rätt i kroppen och jag "skjuts" ut som ur en kanon, rakt ut i luften - och något slår mig i samma ögonblick - detta hopp blir nåt i hästlängd! Jag finner backen väldigt långt under mig och jag får en kort förnimmelse om Anjas flyg i Whistler... Jag tycker att tiden står stilla och jag vill helst av allt bara landa. Jag inser som sagt det onormala i färden och koncenterar nu alla krafter på att sätta landningen. Att landa på "platt" mark är svårt och förenat med en del risker. Medvetet försöker jag landa lite sittande för att därefter ta mig upp i störtloppsställning igen. Det funkar! Men sekunderna är få innan nästa hopp. Jag slår till en liten broms eftersom farten känns för hög och adrenalinet pumpar! Farten går ner lite och jag tar takoffen som en man, flyger på nytt ca 30-40 meter och landar kanonbra och avslutar målskjutsen med hedern i behåll. Tiden, 1:19 är ca 11 sekunder snabbare än tidigare tester och adrenalinet pumpar.

Väl nere i mål ökar uppståndelsen och träningen bryts. Jag konstaterar att Mats och jag är de enda som passerat mållinjen. Förste föråkare åker ut i nätet i femte svängen och fjärde föråkare landar inte "mitt" längdhopp. Banläggare Rune Dahlström möter så småningom upp och berättar att han stegade hoppet, 60 meter!

Avslutningsvis kan jag konstatera att vi gjorde ett bra jobb idag, både vi föråkare och organisationen. Vi gav en tydlig bild var problemen var och tävlingsjuryn tog ett klokt beslut. Vi ses på bloggen imorgon, det vankas lite kallare väder och banan är korrigerad och hoppet justerat. Det är kul med störtlopp men det skall bedrivas säkert.

För Er som vill följa åket inifrån mitt "huvud" kan ta del av filmen från min hjälmkamera.

Bloggar för Kuriren under SM i Björkliden!

Jag kommer att blogga för kuriren under SM-veckan! Surfa in på kuriren.nu och följ bloggandet från bl a mig och tävlingsledaren Toni Franz, skidgymnasietränar-legenden Rune Dahlström samt upcoming girl, Natalie Hermansson från Luleå Alpina. Surfa in och sök upp länken "bloggar" i vänster kant på skärmen. Tillsammans skall vi försöka ge Er en inblick i lite action från SM i alpint på plats i vackra Björkliden.

Janne Klein har fixat en hjälmkamera och jag kommer att ha rollen som föråkare tillsammans med bl a min veterankompis Mats Holmgren. Med Mats rutin känner jag mig trygg och det skall bli några riktigt spännande dagar. Planen är klar!

Slutligen, mitt knäont är som "utraderat"! Sänder ett tack till Smärtkliniken i Piteå och den ständigt engagerade doktor Ekström.

Kika gärna in på webben,

http://www.bjorkliden.com/?q=node/541

Guldhjälmen till Hildur!

Bild: Hildur fotad på USM av hittills okänd.

Fantastiskt! Magnifikt! Roligt! Överraskande! Ja, allt på en gång! Hildur Karlsson, Bygdsiljums SK tog guldet över två åk i Duved idag! Tvåan Louise Jansson distanseras med ca 7 tiondelar i första åket men åker lite, lite snabbare än Hildur i andra åket. Totalt räckte det dock för att Västerbottens, ja hela Sveriges, just nu vassaste 96:a skulle ta hem sin första guldhjälm! Vi gratulerar!

Hildur visade redan under USM att hon kan åka fart. I störtlopps-SM åkte hon in på tredje plats bara hundradelar efter Magdalena Fjällström på andra plats. Segrare då var Louise Jansson, som formligen krossade motståndet i Tärnaby. Nu tar alltså Hildur en rejäl revansch i det mest kända ungdomsstörtloppet i Sverige.

Duved har stått värd för störtlopp under många, många år. Det är en perfekt backe för att utveckla fartåkare i. Den innehåller några mindre branter men är i det stora hela ett glidarstörtlopp med några fina övergångar, passager och långsvängar. Dagen till ära behärskade Hildur alla "element" i banan. Skitkul!

Imorgon väntar Super-G och det är inte alls en överdrift att Hildur är med i absoluta toppen igen. Hon har bra skidkänsla men vi får nog vänta oss en mycket revanschsugen Jansson! Spännande värre!

I helgen handlar det om många fina prestationer i regionen! Förutom Hildur är det Moa Holmgren som vinner storslalom övertygande och överraskningen Freddy Bergdahl från Boden gör det samma. I minst junioren Kristoffer Jacobsen, även han Boden, gör stordåd, fastän motståndet inte var det allra allra bästa. I Arvidsjaur har DM och lilla Inlandsspelen i GS och SL genomförts varifrån ovanstående resultat kommer ifrån. I Gällivare ryktas om fin prestation från bl a Max Gould i FIS-storslalom. Han har sänkt punkterna rejält i GS och snittar nu ca 60 FIS-points. Han blev 7:a senast i Sollefteås FIS och nu i Gällivare blir han 32.a i det starka startfältet där för övrigt Anton Lahdenperä vinner. Kul att det börjar bli bra stabilitet på Arvidsjaurskillen. Intressant! Hoppas kunna ge honom några linjetips på SM till veckan ;-)

Kört hårt därute!

Grattis till nya härliga utmaningar!

Bild: Team SAP i Bispingen september 2009, tillsammans med ansvarig tränare Peter Mellgren

Som representant för Team SAP, ett av regionens mycket bra träningsupplägg, vill jag säga stort GRATTIS till de förstaårs-juniorer som nu tar det stora klivet in i sin alpina elitsatsning. Intagningarna till landets gymnasier är till stor del klara och till Rikselitgymnasiumet i Gällivare åker följande två killar.

Tobias Härstedt, Gällivare SK
Peter Riddarström, Storklintens Alpina

Dessutom har vi två stycken åkare klara för regionala gymnasiet i Tärnaby, som under denna säsong tagit sina första SM-medaljer. Jag är övertygad om att dessa åkare kommer att tillföra mycket energi i gruppen.

Jesper Ask, IFK Arvidsjaur
Sara Olsson, AK Vännäs

Utöver detta har vi en mycket duktig och träningsvillig tjej som går in på Tärnaby Skidhem vilket tillhör de skolor som har utomordentliga tränare och smått otroliga träningsmöjligheter kombinerat med ett för många intressant skolupplägg.

Linn Gustavsson, Tärna IK Fjällvinden

Superkul och stort lycka till allihopa, på vägen mot toppen!