Nu har du kommit till en blogg för alpinister och alla med intresse i sporten. Ämnet är alpint och här förmedlas åsikter, händelser, prestationer och annat smått å gott inom området. Du finner även en presentation av mig själv som master skier.
Nu är premiären på hemmaplan nära! Imorgon beträder vi Kåbdalis backe och fastän det må vara "kattskallar" till tusen så är det ett stort tecken på att säsongen nu är igång. Nu väntar visserligen många kvällar i garaget med skidvård och putsning på materialet.
Kvar står dock ett antal par skidor från fjolåret som söker ny ägare, skidor som omsorgsfullt fått många timmars omhändertagande. Känns orättvist att de inte funnit någon ännu...
På sätt och vis är den kommande 6-7 veckorsperioden kanske den bästa och viktigaste perioden. Weekendträning tre dagar i rad ger kontinuitet och vardagskvällarna förblir fria för annat. Förvinterdagarna kan vara bättre än en fin marsdag med ett tidigt månsken som t.o.m kan lysa upp en eftermiddagsslalom i Lassebacken. De blir ljuvligt! Jag skall personligen tacka Johan Gunnarstedt imorgon, tacka honom för att de har en sån hög ambition. En ambition som gör att jag inte saknar Vallsberget förrän början av januari. Lagom till hemkomst från Vemdalsslalom den 7/1 hoppas vi på tillträde till hemmabacke men innan dess skall vi bedriva försäsongsträning i minst 20-25 kvalitetsspäckade dagar i vårt skidmecka, Kåbdalis!
Johan Gunnarstedt har tillsammans med organisationen tagit beslut om öppning på lördag! Det är information som nått mig via Tomas Sundqvist, rapportör på plats i norrbottens skidpärla, Kåbdalis. Johan har nu bekräftat på hemsidan och jag har även varit i kontakt med honom angående bansättningen. Vi har möjlighet att lägga bana efter normal stängningstid. Team SAP tar beslut imorgon, torsdag.
Det förändrar viljan hos flera i kustområdet. Tärnaby blir inte lika hett längre. Följ utvecklingen på kåbdalis hemsida. De kan bli först i Sverige igen!
25 timmar senare var de framme! Efter snöoväder, trafikstockning och andra mindre hinder är familjen Kerttu äntligen i backen. Fredde befinner sig längst fram i liften... och går från klarhet till klarhet!
Det finns en känsla av uppgivenhet i skidsverige. Man funderar nästan på om det kommer att bli någon vinter alls och rykten talar till och med för varmare väder kommande vecka...
Frustrationen blir allt större men trösten är också ganska nära uppgivenheten, "vi sitter ju alla i samma båt", typ. Fredde Kerttu packade in hela familjen och drog till Folgefonna. Kjell Åhlen rapporterade tidigare i veckan att det är knökfullt i Sölden och inte plats för fler grupper. Saas Fee är också fullt. Vi som hoppats på "hemmasnö" lagom till lovet känner oss blåsta men har pengarna kvar på kontot. Att disponera dessa klokt är inget nytt men till nästa säsong får detta en ny innebörd för mig och många fler. V44 är ingen skidvecka vi längre kan nyttja i Norrlands inland, vi måste börja tänka som "stockholmarna" om vi skall lyckas komma i form tidigt.
Mitt tips blir inomhusbacke tre dagar V 40 - för den som har några extra slantar, därefter V43 och V44 i Sölden. Två veckor, eller i vart fall ca 12 skiddagar i Sölden, för priset av en resa. Paketpriserna hos Kjell Åhlens Sport Scandinavia är mycket konkurrenskraftiga och ger ett effektivt och tryggt upplägg.
Tillsvidare, kolla in övriga svenska anläggningar i "pulkan" och njut av bilden...
Det är som att tomten bestämt att Tärnaby, och alla skidsugna alpinister, skall få en tidig julklapp, något så unikt som kyla - en oktoberdag! Det verkar ju bli allt svårare att bedriva "tidig-snö-tillverkning" i Norrbotten. Det som var så självklart i Gällivare för några år sedan, d v s öppning första helgen i november och till och med snö vid kusten i mitten av oktober, runt den 15:e, ja det verkar nu vara minst lika oootroligt.
MEN till veckan kommer Kung Bore, om än inte med "superkyla", men så pass att Tärnabys organisationen "nästan" lovar öppning fredag den 30/10. Vi styr kosan dit, förstås - men hoppas samtidigt att Bore har förbarmande över vår alltid så store vän i nöden, familjen Gunnarstedt i Kåbdalis. Ge dem möjligheterna också, please! Med Kåbdalis i ryggen går Norrbotten en intressant försäsong till mötes.
Tjingeling, som min dotter brukar avsluta.
PS. Familjen Kerttu åker till Folgefonna imorgonbitti, på tips från masterskier.blogspot.com. Är vi förvånade? ;-) Kör försiktigt!
Det ser mörkt ut, i dubbel bemärkelse. Den vita upplysande snön verkar vara långt borta, åtminstone minst 125 mil härifrån. Juvas är stängt men glaciären Folgefonna är öppen, se länk
Kan den norska glaciären vara något för delar av V44? En hyrbuss för nio pers. Kostnad ca 3500 kr, kanske sponsrad. Därefter boende, mat och liftkort och träningsavgift. 3 st skiddagar om vädret håller sig på "mattan". Borde kunna ge effektiv träning.
Eller kanske ett annat uppslag, tyvärr en bit till. Holländska Snow World. Det som krävs är flygresa till Amsterdam, taxi till anläggningen och därefter boende i anläggningen, mat och 4 timmars pass / dag. Inga marktransporter på plats krävs och backen är 400 m lång och har en fallhöjd på ca 80 m. Det är nästan dubbelt så stor som Bispingen och ännu mer effektiv. Ca 30 slalomsväng per åk och som sagt, brantare. Kolla in hemsidan och kolla spargrisen. ;-)
Ja, detta med jagandet av snö kan ta orimliga proportioner. Nästa år tror jag att vi siktar på tre möjliga lägerveckor i Sölden. V41 samt v43 och 44. Den som vill skall kunna stanna v43 och v44 och få till minst 12-13 skiddagar inkl vilodag. Merkostnaden är boende, lift och mat. Mat skall man alltid ha, så det kan isåfall bli ett kostnadseffektivt läger.
Kirunas verkningsgrad är låg Kirunas N-G Labba ger inga glada besked. De högar som finns på plats i backen hör till pipen. Ingen stor chans till skidåkning under v44, enligt honom själv. Just nu står de stilla, kanonerna vill säja, och nattetid ger de nästan inget. Mycket låg verkningsgrad. Vi håller tummarna på Ruka men om inte detta funkar så tror jag att Folgefonna kan vara något för den som vill lägga ner några timmar i bilen.
Hör gärna av Er om Ni har fått "blodad tand" av detta inlägg. Tjing.
Riktigt roligt att se John Eklund med i Svenska Skidförbundets junioraktivitet i höst. Tre stycken killar och tre stycken tjejer från region 1 har fått chansen att delta i ett antal organiserade juniorläger. Först ut ett fysläger i Bosön 9-11 november.
De uttagna killarna Carl Näslund och Gustav Lundbäck var klara på förhand kan tyckas. Carl Näslund presterade oerhört bra under säsongen 2007/2008 och placerade sig i topp i kvalsammanställningen och tog dessutom ett meriterande silver i USM-slalomen. Ett silver som tyvärr kom lite i skymundan av Gustav Lundbäcks fantastiska insats med GULD som resultat. En uppåkning i andra åket som bara kan göras av en kille med riktig "vinnarskalle". Två killar klara direkt.
John Eklund hade en motig säsongsstart med nyckelbensbrott, för att inte tala om säsongen innan, då han under trettondagshelgen slet sönder fästet till korsbandet i höger knä. Motigt värre men John knöt näven och presterade bara bätre och bättre och bättre säsongen igenom. Han krönte med GULD i avslutande 1a majtrofén. John was back! .. som de skulle sagt i staterna.. Se länk
Att han blir tredje kille med i denna första uttagning i juniorgänget bör bero på att han inför USM rankades som 3-1-3 i GS, SG resp DH i region 1 samt att han kryddade åkningen hela tiden in i det sista av säsongen. Jag tar av mig hatten, för den killen och menar att valet av tredjeman är helt rätt. Se nu för fasen till att sköta fysen, John. Då kan det bära långt.
Tjejerna var givna, Malin, Natalie och Felicia. Inget snack om saken. Snudd på trio UHSK... kanske inte i år men vem vet, lutar det inte däråt?
Nu är inte gruppen given framöver. Skidförbundet ger tydliga tecken på att ingen särbehandling kommer att ske och gruppen är flexibel. En del får gå och en del kommer kanske till.
Charlotte hade siktet inställt på kvaltävling inför vidare avancemang till i första hand Europacupen. Tyvärr grusades planerna efter ett nytt olyckligt fall häromdagen.
Den opererade axeln höll inte för fallet och nu känns det förstås riktigt surt för Charlotte. Jag lider med henne och hennes familj och jag hoppas att det inte skall vara allt för allvarligt. Hon är en "killer" men samtidigt har hon en skada som är svår att hantera.
På Piteå Alpinas vägnar sänder jag våra tankar till dig och önskar dig ett stort "Krya på dig", Charlotte !
Peder Hedeby är med och matchar våra svenska herrstjärnor i kommande premiär!
Peder, som är skolad i Piteå Alpina, tog i det närmaste Grand Slam i 1993 års ungdoms-SM i Gällivare. Det blev GULD i slalom, GULD i storslalom och brons i störtloppet. Han var mycket lovande men tyvärr fick karriären en knuff i fel riktning när han i Åre, inför ungdoms-OS i Spanska Sierra Nevada, föll på Super-G träning och bröt benet. Ett vanligt benbrott som tyvärr läkte fel och fick brytas upp igen. Det blev inget OS...den gången i vart fall... Peder kom tillbaka och åkte FIS mellan åren 1994-1998 och nådde som bäst en 12e plats i Finska Sallatunturi.
Sista "aktiva" året, 1998, fick Peder draghjälp av två numera ärrade veteraner inför ett inspel inför ÄJSM i Jörn, som för övrigt Piteå Alpina stod värd för. Med ett till synes aldrig sinande självförtroende tog Peder uppgiften som "busenkel" trots att han var tämligen "otränad". Det tränades och vallades och med gammalt avlagt material från Fredde Nyberg och med hjälp av Sören Gabrielssons förpreparering gjorde han nästan det omöjliga möjligt på tävlingsdagen. GULDET flög dock all världens väg i sista hoppet men det blev ett meriterande SILVER i Äldre Junior-SM, det som också skulle bli hans sista aktiva framträdande.
Han gick skidgymnasium i Järpen. I övrigt är han intresserad av fotografering och man kan se hans namn i samband med olika "plåtningar" inom alpint.
Nu gör han ny karriär som medieansvarig och till viss del ansvarig för fysträningen för bl a Makkan, Byggis, Myhrer och nya stjärnskottet Olsson, vilket är grymt! Jag önskar honom, på Piteå Alpinas vägnar, stort lycka till! Vi är grymt stolta!
Håll koll på en av killarna, Matts Olsson från Valfjället. Han kan bli nåt riktigt stort!
Nu har jag ett parti mycket prisvärda och framförallt kvalitetsmässiga, snygga, fräna dräkter, jackor, västar m.m. hemma hos mig.
Som vanligt går pengarna till behövande och då menar jag inte mig själv. Jag har i princip allt jag behöver, förutom möjligtvis ett par hårda Fisher 165 SL... ;-)
Det finns bla några riktigt snabba dräkter till rätt kurs. Storlekarna passar sannolikt till A-åkare och uppåt i första hand. Samtliga modeller är "Asics". Österikiska modeller samt en italiensk. Det finns tröjor, pannband, mössor, underställ, strumpor m.m. Räkna med ungefär halva priset!
Det verkar inte bättre än att regelverket spelar många ett spratt denna säsong. Inför 2008/2009 har det varit mycket diskussion kring vilken radie och inte minst vilken minimum vidd bl a störtlopp och Super-G skidor måste ha för juniorer/seniorer.
Jag törs nog lova att en och annan, inför denna säsong, "ekiperat" sig med nya dyrbara prylar bara för att blidka FIS regelverk. Nu visar det sig att de mest troligt gjort det i onödan, åtminstone till i år. Det är dock klart att ett nytt material alltid är ett nytt material, jag menar fina grejer borde ju gå bättre, eller... Kostnaderna är dock orimliga om man redan har "gångbara grejer", vill jag mena.
Att "skrota" en gammal fin störtloppsskida som åkts många gånger, vallats många gånger, borstats många gånger - ja det tar verkligen emot när det dessutom visar sig att den är (var?) värdelös på marknaden för juniorer som aldrig kommer att åka mer än FIS och ENL.
FIS regelverk håller även kvar vid 21 m svängradie för storslalomskidorna vid tävling FIS/ENL. Det var mycket tydligt att det var 27 m svängradie som gällde inför säsongen. Där verkar man ha backat. Visserligen går säkert en 27 m skida snabbare än en 21 m eftersom den svänger mindre men att vara förstaårsjunior och starta som nr 120 i en brant, slagig och kanske gropig bana - ja då föredrar jag själv (om det nu är relevant) en 21 m mer kontrollerbar 191a av märket Fischer framför en trögsvängd 27a. Frågan blir; tillverkas de överhuvudtaget?
Ta del av regelverket i sin helhet, se särskilt 1.2.1.2 (vidd), 1.2.1.3 Radie och 2.1.2 (Max höjd platta/bindn).
Mer "landslagsprylar" på väg in. Kommande vecka kommer jag att visa upp bl a överdragskläder på bloggen. Ta tillfället i akt och ekipera dig inför vintern, var beredd.
Peter Mellgren och Tomas Sundqvist låter hälsa att lägret i Sölden löper på som planerat om än kanske bättre än väntat. Åkarna är mycket duktiga och Peter kör relativt hårt med dem, vilket de verkar gilla. Idag har det körts storlslom tillsmamans med ett norskt gäng och såväl stockholmare som andra grupper har med viss avund studerat Team SAPs aktiviteter.
Vädret är kanon! Det kan inte bli bättre upplägg än så här, låter Tomas hälsa. Han hoppas nästan att Kåbdalis inte kommer igång... ja, ja det får stå för Tomas. Kjell Åhlen lyckas bra igen med sitt upplägg! Sölden lyfter med bra snöförhållanden och framförallt med filter i basängerna... Fjolårets "harakiri" för laggen, delvis p.g.a. havererade kanoner - sägs det, är inte vad man vill uppleva nå många gånger.
Ungdomarna är rejält trötta på kvällarna efter att ha tagit ut sig maximalt i skidbacken. Imorgon lördag, sista dagen, kör de storslalom igen. Peter anser att slalomträningen passar bättre att köra på hemmaplan. - det gäller att passa på när man har en backe som passar för storslalomträning, säger Peter. I just storslalom kraschade dock Marlies Schilds och jag lider med henne. Det var ingen bra start på säsongen. Men, erfarenheter talar för sig själv. Hon kommer att komma tillbaka, starkare än någonsin - förutsatt att doktor Gernot Sperner lyckats med sitt ingrepp. Hon kommer att kunna börja hårdträna om ett halvår. Vad gjorde vi utan kirurgerna?
Ni som testat WC-hanget i Sölden vet att det är något i hästväg. Schilds föll illa i slutet där det trycker på rejält. Hela backen i ryggen, liksom. Det går j..ligt fort och är mycket brant och inte minst, det är halkigt. Jag stod själv på i hanget under en lägervecka förra året. Jag tog sats från storslalomstarten och åkte slalom ända ner i botten. Jag hade dagen till ära tagit på pulsklockan och min maxpuls mättas under sommaren till 193, inte illa. När jag kom ner i botten låg min puls på 185 (!). Vem sa att slalom inte är en konditionssport!? Det sägs att en alpinist når 80-90 % av maxpuls redan efter 10 portar...
De låter även meddela att ungdomarna shoppat loss i Sölden ikväll. Ungdomarna sköter sig helt och hållet själva och är mycket tillsammans med bl a stockholmsgänget. Att åka till Österrike i 15-årsåldern är berikande på många plan, inte bara skidåkningsmässigt.
På tal om plan, det skulle säkert varenda en vilja ha imorrn, för då bär det iväg hemåt... med buss.
Patrik är på "G" igen efter knäskadan. Han syns i Sölden på måndag, testandes ett par supersnabba skidor i "rännan". Räkna aldrig bort den gossen. Efter 38 år är han dock närmare slutet än början men jag sätter några hundringar på att vi får se honom i fin form till Whistler Mountain 2010.
Han är värd mycket beundran den killen! Fullständigt fenomenal på att glida. Bäst i hela världen under många år och kanske fortfarande, vill jag hävda. Ni som vet skillnaden mellan att kunna glida - och inte kunna glida, vet vad jag menar. Dessutom en materialvårdare av hög klass.
De tränare som kom att betyda något för mig inkluderar även personer som lyckats förmedla ett budskap som gjort att jag som skidåkare har kunnat utvecklas ytterligare.
Rickard Renlund, min första riktiga tränare som idag är verksam som tränare på Skidakademin i Tärnaby. "Rille" tog hand om mig och min träning i klubbregi under slutet av 80-talet och jag har mycket gott att säga om hans metoder. Rickard var under dessa år i första hand en organisatör som krävde att åkare och tränare hyste stor respekt för varandra. Den eviga kunskapscirkeln där tränare lärde åkare och åkare lärde tränare var nåt som var extra tydligt med Rille. Han var alltid ödmjuk inför åkaren och "lyssnade in" dem på ett bra sätt vilket fick alla att växa en aning. Rilles åkare har säkert lika stor del i hans utveckling på området som det han som tränare utvecklat respektive åkare.
På bilden syns han i mitten, mellan två ärrade veteraner, på "träningsläger" i Storklinten inför VM i Sun Valley 2005.
Håkan Åsell, hängiven tränare på skidgymnasiet i Gällivare och tränare för BD-laget under 80-talet. Om än han aldrig tog mig till sig utan mest menade att min åkstil "aldrig" skulle funka, så var han likväl ett "rättesnöre" under denna mycket givande period. Gällivare blev lite av ett andra hem med många lägerdagar och mycket skidkul.
Stig Palm, tränare under de första åren efter comebacken i 17-årsålder. Var den första som som fällde kommentaren att jag kunde bli hur bra som helst. Med dessa ord i ryggen bars jag fram under de första åren av min nytända karriär.
Andra som betytt mycket på många sätt å vis...
Tomas Lundmark Robert Karlsson (Hällqvist) Jalle Forslund Mats Holmgren Patrik Järbyn Hans Blomberg Peter Mellgren Ronnie Ceder
Jag etablerade mig som en toppåkare i Sverige under åren 1987-1993 där jag hade äran att få tävla mot några av de stora namnen som Lars-Börje Eriksson, Niklas Henning, Fredrik Nyberg och Patrik Järbyn. Jag inledde min karriär i första hand som god storslalomåkare och tillhörde under viss tid topp10 i Sverige. Med hjälp av den fartsatsning Sverige genomförde under slutet av 80-talet lyckades jag även bli en bra fartåkare, framförallt i Super-G där jag tillhörde den absoluta toppen i landet. Jag har ingen bakgrund som skidgymnasieelev då jag började min aktiva karriär relativt sent, vid sjutton års ålder, vilket starkt påverkade mina chanser att få åka med ner till Europa. Det har även haft vissa positiva effekter på mig eftersom jag fortfarande i det närmsta är omättlig på bra skidåkning och alltid känt mig ”slå ur underläge”. Jag är analytiskt lagd och mycket intresserad när det gäller tillämpning av skidteknik men även i samband med vården av det viktiga materialet. Åren på störtlopps-touren lärde mig mycket om skidans egenskaper.
Jag har många goda resultat från förr men nämner nedan de finaste minnen från den aktiva perioden:
* Brons i Super-G SM, Gällivare 1989 * Sexa Störtlopp SM, Gällivare 1990 (Låg fyra efter första åket – bara WC-åkare före mig) * Nionde plats Storslalom SM, Ö-vik/Skuleberget 1990 (sexa efter första åket - Sverige hade då sitt absolut bästa storslalomlandslag som hävdade sig mycket väl i världen, framförallt ”Bulan”, Nyberg, Henning, Wallner men även Ohlsson, Mika Gustavsson, Järbyn m.fl.) * Utöver detta många fina topplaceringar i Viggen-Cupen, BMW-Cup och Sverige-Cupen under dessa år.
Jag fann snabbt tillbaka till tävlingsarenan efter att jag och min fru fött vår son Viktor våren 1993. Suget blev ”för stort” sedan jag och mina veterankolleger Mats Holmgren och Sören Gabrielsson rensat rent på Veteran-SM i Sundvall åren 1995-97. Jag har även hunnit med ett flertal Veteran-VM (se nedan) med mycket goda resultat som följd. Utöver detta har jag deltagit i Norska Veteranmästerskapen i Kvitfjell med mycket gott utfall.
1998 Andorra, Pyrenéerna, Soldeu
1999 Galtur, Österrike
2000 Meribel/Megeve, Frankrike
2002 Abetone, Italien
2003 St Johann, Österrike
2004 NM Kvitfjell, Norge
2005 Sun Valley, Idaho, USA
2006 Alpe D´Huez, Frankrike
2009 NM Voss, Norge
2010 World Winter Master Game, Veteran-OS Kranjska Gora, Slovenien
2011 Andorra, Pyrenéerna, Arcalis
2012 Mammoth Mountain, Kalifornien, USA
2015 Abetone, Italien
Jag har även gjort ett sent inspel vid SM i Gällivare 2002 (38 år) då jag ställde upp i Super-G på ett ”Wild Card”. Ett hyfsat lopp, slagen med 1,7 sek av Patrik Järbyn och inte mer än 0,8 sek till pallplats. Med rätt material skulle jag kunna tänka mig att göra det igen, hur galet det än låter – i fartgrenarna med rätt material under fötterna, som sagt. Säsongen 2004-2005-2006 var sannolikt en av mina bästa år som skidåkare inkluderat den aktiva perioden före 1993 (!). Jag har fortsatt att utvecklas med åren och jag är övertygad om att många potentiella alpina stjärnor slutar alldeles för tidigt pga att de inte vet VAR de är i sin utvecklingskurva. Mina finaste minnen av resultat från den internationella Mastersperioden är hittills följande:
* Silver VM Super-G, Andorra, Pyreneérna 1998
* Brons VM Storslalom, Andorra, Pyreneérna 1998
* Silver Världscup Masters, Storslalom, Andorra, Pyreneérna 1998
* Silver VM Super-G, Meribel, Frankrike 2000
* Brons VM Storslalom, Meribel, Frankrike 2000
* Silver Världscup Masters, Super-G Megeve, Frankrike 2000
* Silver Världscup Masters, Storslalom Abetone, Italien 2002
* Guld Världscup Masters, Garmisch Parten Kirchen, Tyskland 2003
* Silver (*moraliskt GULD) VM Super-G, St Johann, Österrike 2003
* Silver VM slalom, St Johann, Österrike 2003
* Guld Världscup Masters, Storslalom St Johann, Österrike 2003
* Guld Norska Veteranmästerkapen Super-G, Kvitfjell, Norge 2004
* Guld Norska Veteranmästerkapen Storslalom, Kvitfjell, Norge 2004
* Guld Norska Veteranmästerkapen Slalom, Kvitfjell, Norge 2004
* Guld Världscup Masters, Storslalom Sun Valley, USA 2005
* Guld VM Super-G Alpe D´ Huez, Frankrike 2006
* Guld VM Slalom Alpe D´ Huez, Frankrike 2006
* Guld Norska Veteranmästerkapen Storslalom, Voss, Norge 2009
* Guld WWMG OS Storslalom, Kranjska Gora, Slovenien 2010
* Guld WWMG OS Super-G, Kranjska Gora, Slovenien 2010
* Guld VM Slalom, Andorra, Pyrenéerna 2011
* Silver VM Super-G, Andorra, Pyrenéerna 2011
* Brons VM Storslalom, Andorra, Pyrenéerna 2011
* Guld Världscup Masters Storslalom, Andorra, Pyrenéerna 2011
* Silver VM Storslalom, Mammoth Mountain, USA 2012
* Silver VM Super-G, Mammoth Mountain, USA 2012
* Guld VM Slalom, Abetone, Italien 2015
* Guld VM Storslalom, Abetone, Italien 2015
* Silver VM Super-G, Abetone, Italien 2015
*moraliskt guld i St Johann då jag passerades med 0,12 sek av Österrikaren Ignaz Ganahl som visade sig ha ett felaktigt material med för höga skor och för högt mått på platta/skida. Tävlingsledningen hade flugit in experter från Innsbruck för mätning av detta men Österrikarna protesterade mot diskningen av Ganahl eftersom ingen ”överkontrollant” funnits på plats. I sak höll de med men man kritiserade metoden, vilket gjorde att arrangören nödgades att stryka diskningen. Jag fick vara guldmedaljör i åtta timmar tills beskedet nådde mig under firandet i samband med kvällsmiddagen. Det var tufft! Tog dock tillfället i akt att åka ifrån Hans Enn i Super-Gn…
