Mastersfilmerna finns att studera!

En nöjd 46 årig Masterskier summerar ett av de bättre läger vi haft på senare tid. Många av deltagarna hade goda erfarenheter av V41 i Sölden med Mange Andersson och denna weekend blev ett bra komplement till glaciärlägret. För mig själv blev det sannolikt ett av säsongens bästa träningsmoments som veteranutförsåkare.

Slalom






Storslalom






Vi hade några riktigt trevliga dagar i Kåbdalis under weekend 47 och när jag studerar filmerna så konstaterar jag detta med önskvärd tydlighet. Vilket underlag, vilka otroligt träningssugna människor och vilken hängiven tränare, för att inte nämna maten vi blev serverade och vinet vi fick smaka på. Världsklass kort och gott!

Inför säsongen 2011/2012 gör vi om det! Vi siktar på max 20 stycken - så känner du dig redan intresserad och brinner för alpin racing och ser möjligheterna i att utveckla din egen åkning, skicka då ett mail till mig på p.gabrielsson@live.se så gör jag en notering.

Filmerna kommer här! De är ganska tunga men det funkar, säkert beroende på datakapacitet. Mikael Danielsson har framställt filmerna ur Rilles kamera/band. Tack för det Micke!

Se alla filmerna här!

http://mikaeldanielsson.com/ski/

Ha ett gott slut och ett gott nytt år, så småningom! Jag ser redan fram emot vecka 47-2011!

Vår sports framtid vilar i våra händer

Bildkälla: Foucaultgymnasiet i Södertalje, via webben

Det är klart att det vi skapar påverkar hur vår sport utvecklas. Gör vi inget så händer inget, gör vi mer så händer lite. Gör vi mycket och dessutom rätt saker, ja då utvecklas vår sport till det bättre. Kulturen vi skapar lägger grunden till hur väl vi lyckas över tiden. Att lyckas kortsiktigt är inte särskilt svårt, det är det långsiktiga målen som är knepigast att nå. Jag har långt ifrån något facit men är otroligt intresserad i frågan.

Jag delger Er en krönika som jag fått möjlighet att publicera lokalt i Norrbotten, via Norrbottens Annonsblad i Luleå, läs sidan 10.

http://issuu.com/tidning/docs/luab_2010_vecka51?viewMode=magazine&mode=embed

Gott slut på alpinåret och lycka till med FISen i Sundsvall och Nolby! Hoppas kylan släpper i Kåbdalis så att vi kan få till riktigt bra träning under nyårsdagarna.

Hur går det för våra tjejer?

Följande statistik är tänkt att svara på frågan hur våra tjejer i Sverige, regionen och länet ligger till. Statistiken avgränsar sig bl a till regionens topp 10 där Norrbotten har två stycken åkare med, Ylva Stålnacke och Rebecka Gunnarstedt. Statistiken avser slalom men inom kort kommer även en sammanställning på storslalom. Värt att nämna är att Västerbotten har ett flertal topprankade namn i sin respektive åldersklass och att norrbottningen ligger efter i statistiken.

För den som siktar på landslaget...
Det är nog sannolikt att det krävs ranking 1-5 i sin egna åldersklass för att vara aktuell för A-lag, europacuplag eller juniorlag. Detta är dock min egen analys och behöver inte vara förenligt med den absoluta sanningen, d v s endast en gissning från min sida. De unga tjejerna har många år på sig innan "tåget går" för a-lagsrepresentation. De yngsta tjejerna skall troligtvis passera "rutan" europacuplaget inom 2-4 år först. De som utmärker sig på FIS-listan är bl a Lotta Säfvenberg med en världsranking 80 och åldersranking 1, trots sina unga år. Hon är också en medlem av juniorlaget.

Ledord för en alpinist med ambition



I centrum i år är dock Magdalena Fjällström som kandiderar till årets "rookie" här på masterskier.blogspot.com. Hon rankas som nummer 2 i världen i sin åldersklass och ranking 138 i världen. Hon har en bit kvar att vandra men är i rätt "härad", d v s topp 1-5 i sin åldersklass. Tjejerna i a-laget är i genomsnitt minst 10 år äldre så gott om tid finns. Det som avgör är förstås "how hard you work". Den stora fördelen av talang och tidig födsel på året kan vara slut efter debutsäsongen som junior, enligt min mening. Vad det beror på att många unga duktiga åkare är starka i sin debutsäsong men möter större svårigheter som andraårsjuniort är osäkert och inte värt att spekulera i. Faktorerna kan vara många.

Statistik FIS valid 23/12--12/1

Av statistiken tror jag mig se att vi inom alpint behöver komplement till det absoluta elitspåret. Ur bredd bygger vi elit och det som förvånar mig en aning är att vi, i ett slalomlän som Norrbotten, har alldeles för få aktiva åkare. Jag har tittat på topp fem i Norrbotten och finner på femte plats vår egen rookie, förstaåringen Johanna Mäntylä, som tar sig in på denna lista redan efter en helgs tävling. Ett bra resultat av Johanna, onekligen, men nog skulle vi behöva fler...

Att skapa bra förutsättningar för utveckling av talangerna är A och O för den alpina verksamheten i länet. Vi behöver stärka både distrikt och region efter de gyllene åren som nu passerar där UHSK-tjejerna Lotta och Lisa samt IK Fjällvindens Magdalena är på god väg att göra en "Maria". Men vilka förutsättningar måste skapas för att nya talanger skall kunna gå samma väg och finns det andra vägar till toppen? Att skapa bättre breddverksamhet med bra komplement till det snabba "elitspåret" kanske skulle få våra unga talanger att bli lika bra i slutändan, med bättre bredd som följd. Ur bredd föder vi ny elit, osv. Det går inte att göra tvärtom, inte enligt min mening i vart fall.

En fråga dyker upp när jag tittar på statistiken och tänker på självförtroendets "värde" i den personliga utvecklingen, och ursäkta språkvalet. - är det bättre att vara sämre placerad bland de bästa eller bäst bland de sämre placerade? Att välja rätt tävlingar är viktigt för den personliga tillfredställelsen hos den stora massan och viktigt för utvecklingen till en duktig och stabil alpinist, på sikt.

Som junior finns inte längre kraven att delta i alla tävlingar eftersom tex junior-SM är helt öppet utan begränsningar. Det innebär att träning före notoriskt tävlande kan och bör prioriteras så långt det är möjligt utan att tappa det positiva "tävlingstempot". Om vi antar att det är mycket bra träning som skapas, så borde talangen kunna utvecklas ännu bättre med självförtroendet i behåll.

Intressanta frågor, onekligen. Hur ser det ut i andra regioner? Det skulle vara intressant med en jämförelse.

Goood jul!

Burr, kylan håller oss slalomåkare i ett järngrepp och jag hoppas innerligt att den släpper efter julhelgen. Mitt hopp står som vanligt till Kåbdalis "varmhål". I Kåbdalis, uppe vid backen, är det ofta relativt - mindre kallt...

När man däremot passerar Älvsbyn - norrbottens pärla - så inser man varför smeknamnet kommit till. Samhället ligger ca 7-8 mil öster om Kåbdalis och är nerbäddat likt en pärla i sin mussla och bjuder vintertid på rejält kalla noteringar. I Kåbdalis upplever jag att det ofta är tvärtom! Har jag fel eller är det bara något jag förtränger, för att få "snöra" på mig pjäxorna?

Jag har en förhoppning om att vi skall kunna träna storslalom den 26:e december eftersom Gunnarstedts med familj verkar ha tagit julledigt även den 25:e. Veckans bästa dag, vädermässigt, går därför förlorad och det blir väl istället allehanda hemmasysslor, som att tex städa efter resten av släkten, som kalaserat gratis hos oss under denna årliga tradition. Vissa smällar kommer i dubbel bemärkelse.

Med detta mindre seriösa inlägg avslutar jag med att önska alla mina trogna läsare samt förstås alla nytillkomna, en riktigt god jul och så småningom ett gott nytt slalomår!

Mot nya mål!

Team Futures aktiviteter, för ungdomar födda 1996, har under den gångna helgen bedrivits i ett ganska kallt och snöigt Björnrike. Ett ca 70-tal åkare från hela landet var inbjudna till Björnrike, efter traditionsenliga regionuttagningar.


Åkarna "drillades" under tre dagar i olika moment. Teknikövningar i bana, friåkningsövningar samt banåkning på tid, varvades i olika grupperingar. Målet med helgen var att "vaska" fram ca 40-talet åkare till nästa steg, centralläger 2 i Funäsdalen den 6-9/1. Det slutliga målet är att därefter erbjuda de, vid detta tillfälle, bäst förberedda ungdomarna ett internationellt äventyr i mellan-Europa och i Sverige, under perioden januari-mars 2011.

"Målsättning och syfte med de centrala skolningslägren och de internationella tävlingarna är att varje åkare som deltar skall få en stimulerande, intressant och rolig upplevelse. De ska få en möjlighet att träffa andra åkare, tränare från hela Sverige och tränare/åkare från övriga världen. Målet är också att dessa ungdomar får erfarenhet och insikter att utvecklas både som skidåkare och människor. Det kommer att läggas stor vikt vid att utbilda åkarna att bli individer som tar ett större eget ansvar för sin utveckling och får en bredare syn på vad som behövs för att fortsätta utvecklas mot elitidrottare" (Källa: www.skidor.com)

Att representera sitt land i en internationell tävling är säkert en dröm för många. Sverige har fina erfarenheter och goda resultat med sig i "bagaget". Årets tävlingar är till viss del preliminära men enligt uppgift handlar det om följande platser. Totalt 24 stycken åkare kommer att fördelas på de olika tävlingsorterna:

Ricky v Orlickych, Letohradska (CZE)
Pokal Loka, Stai vrh (SLO)
Trofeo Topolino, Andalo (ITA)
Ingemartrofén, Tärnaby (SWE)

Att prestera sitt bästa på ett centralläger, inför ett flertal noggrant fokuserade regiontränare från landets olika regioner, är nåt ungdomar i regel klarar bra. Den alpina sporten handlar ju i mångt och mycket om att fokusera 100 % under en relativt kort tid och ibland under stor press. De som lyckas bäst är förstås de som under tidigare år skapat en bra grund och en god teknik. Om tekniken fungerar finns det i regel självförtroende som gör att åkaren klarar uppgiften lättare.

Under ett centralläger testas även ungdomarnas egna förmåga, ofta långt hemifrån föräldrarnas direkta stöttning. Inte minst att ta hand om sig själv, klara av att passa tider, packning och reseplanering samt att vara en god kamrat, stärker ungdomen i sin utveckling mot ett liv som elitsatsande alpin skidåkare. Åkarnas behållning från den här typen av läger är ofta att de kommer hem mycket stärkta. Det går förstås inte att komma ifrån att många kommer hem ledsna för att inte klarat att ta sig vidare till nästa steg men som många av oss vet, tar inte resan slut här. Hockeyprofilen, och f.d. Pitebon Leif R Carlsson numera stockholmare, uttryckte det bra, enligt min syn. Utslagningen inom idrotten beror ofta på att vi ledare ofta missar att berätta v a r ungdomen är i sin utveckling.

Att utvecklas till en bra alpin skidåkare tar tid. Olika mognadstakt innebär att det för en del tar lite längre tid att utveckla både fysik och koordination. Det är ingen exakt vetenskap men det är ingen vild gissning att tidigt födda på året har fördel i ungdomsklasserna. Om vi därtill lägger allmän mognadsgrad m.m. så är det nog inte ovanligt att det kan skilja upp till ett och ett halvt år mellan vissa av dessa ungdomar. Mot bakgrund av detta är det lättare att förstå v a r man är i processen. En del startar senare men hinner ikapp och förbi innan den aktiva perioden avslutas. Talang, eller tidig utveckling, är inte alltid av godo eftersom det lätt skapar en känsla att man inte behöver ta i för att lyckas. Hårt arbete i kombination med viss grad av talang är en vinnande kombination och det som i slutändan betyder att du når dina drömmars mål.

Mitt råd blir förstås att Ni alla skall fortsätta kämpa och fokusera främst på Er egen skidåkning och utveckling. En alpin åkare har de bästa förutsättningar efter puberteten och kan prestera bäst mellan åren 25 till 30. En del killar är bäst mellan 30-35 år och en del är t.o.m bäst när de passerat 40... Så ha kul, jobba hårt men skynda långsamt och se din egen utveckling som det viktigaste, inte andras. Tro på dig själv, gör det du är bra på och ta hjälp av duktiga tränare och glöm inte bort din fysträning, den är ett av det viktigaste!

Avslutningsvis ett stort grattis till Er alla och lycka till i Funäsdalen!

Nu lossnar det!

Dressed for success!

Äntligen! Som jag tidigare berört, mörkret över storslalom-himlen har bytts ut mot ett riktigt fett juleljus! Matts Olssons sjundeplats i tuffa italienska Alta Badia är ett tecken vi väntat på mycket länge! Det är vändningen! Ett till resultat bland de tio och trenden är hur tydlig som helst. Inte sedan Fredrik Nybergs fornstora dagar kring åren 2005-2006 har vi kunnat glädjas åt herrarnas storslalomprestationer. Jag tillåter mig att spekulera "hej vilt" och funderar om inte en annan Olssons start i Val d´ isere kan fungera som injektion för övriga i laget! Well, jag är oerhört glad och lika nyfiken på vad det är som gjort att det lossnat så tydligt. Antagligen är materialet en faktor, erfarenheten en annan. Kanske situationen med uteblivna resultat en tredje. Fysiken hos Matts är det uppenbart inget större fel på och detta är bara en i raden av positiva julklappar de svenska stjärnorna ger oss lagon till kommande helg.

Två andra personer gör mig också glad! Två kaxiga killar, en med grymt självförtroende och en med ett på väg uppåt! Jens Byggmark is back on track! Han är stabilare än någonsin och bygger nytt starkt självförtroende. Nu är det dags att glömma det trista förflutna, materialstrulet och tro på sin egna förmåga. I Jens fall ser vi hur ett mindre anpassat material kan få vem som helst ur balans. Ur obalansen föds tveksamheten och ur tveksamhet genereras inga vinster inom alpin racing! Välkommen tillbaka Jens, du är efterlängtad!

Jens vinner Europacupslalomen i italienska Pozza di Fassa, punktar därmed 6,0 FIS och slår bl a OS-vinnaren Giuliano Razzoli som blir fyra och Mattias Hargin som blir sexa. Dagen efter blir Jens tvåa i Madonna di Campiglio med Rainfried Herbst och Mattias på tredje respektive fjärde plats. Det här, tillsammans med slalomresultatet i Val d´isere är ett tydligt tecken på att kräftgången är slut.

Fly me too the moon!

Mannen utan fruktan, tillika världens snabbaste glidare på ett par störtloppsskidor, 41-årige Patrik Järbyn slog alla med häpnad i Val Gardenas störtlopp i helgen. Han såg länge ut som en pallkandidat tills dess att störtloppsbanans yta blev allt mer glatt av solens strålar. Han slutade på en mycket hedervärd sjundeplats och kan med sjundeplatsen i super-G för en tid sedan, åka hem till familjen och fira jul som kung! Ta del av hans bloggende på Nyheter24, http://nyheter24.se/sport/vinterkanalen/patrik-jaerbyn

Vilken helg för killarna!

Norrbotten i topp i Arvidsjaur!

Daniel Steding utklassar sitt motstånd på lördagen och kräver större utmaningar! Det är inget snack om att Danne etablerat sig i den absoluta toppen i landet. Så sent som i början gjorde han sin första Europacup-start, visserligen med en DNF i bagaget hem men med nya erfarenheter och laddad för nästa "trappsteg" i karriären. Efter Europacupen i Åre presterar han suveränt i Funäsdalen och snittar nu ca 24 FIS-points. Det är en lång och tuff resa men han har gjort det fantastiskt bra! Med sin målmedvetenhet är han unik och definitivt en kille för möjlighet till kommande landslagsuppdrag.

Han närmar sig topp 20 i landet i favoritgrenen slalom och sett till sin ålderskull så ligger han i topp! För att nå Världscup krävs sannolikt en halvering av punkterna. Han är på god väg, killen från Luleå Alpina! Han vinner i Arvidsjaur och det rejält! Motståndet var inte det allra vassaste men åker man så fort så ger det låga punkter ändå!

På tjejsidan vinner Rebecka Gunnarstedt på lördag och har precis landat på tredje plats i söndagens tävling. Av punkterna att döma finns mer att hämta ur Rebecka men en seger är en seger och det goda med den kråksången är att det ger ett självförtroende som man kan bygga vidare på.

Idag vinner Alexandra Sjöström, UHSK före Antonia Söderberg från Getbergets Alpina. Alexandra går första året på gymnasiet i Tärnaby och har ett guld i USM från Hovdebacken i "Skalet". Det är en härlig tjej som kämpat i skuggan av UHSKs särskilt duktiga åkare, Lotta och Lisa och som nu tar sin första seger i juniorsammanhang. Hon punktar ner sig rejält till ca 41 FIS-points och kan vara mycket nöjd med dagen.

Piteås Johanna Mäntylä tar två bra resultat med sig från Arvidsjaur och etablerar sig direkt i FIS-listan rund drygt 70 FIS-points. En klart godkänd start på den internationella karriären. Johanna har provat internationella tävlingar tidigare, inte minst som A2:a då hon tillhörde Team Futures lag ute i Europa. Hon har sannolikt ännu mer att ge men har nu Arvidsjaurs slalomrace bakom sig med goda minnen. Nu är det bara att jobba vidare målmedvetet, mot nya mål!

Grattis till Er alla!

Bra tempo och insats!

Jon Olsson på väg mot en sensation, nästan fulländad...

Så stod han där, jibbarkungen Jon Olsson, i starthuset i ett av WC-cirkusens tuffaste race. Förutsättningarna var kanske inte de bästa eftersom det var en premiär som kom oväntat. Matts Olssons 12:e plats borta i Kanada medförde att Sverige fick en extra plats i kommande WC-start. Enligt FIS-listan står Jon som tredje namn bland Sveriges lågpunktade storslalomåkare. Med punkter som Jon förtjänat genom att bla åka bra i Nya Zeeland i höstas och borta i Nordamerika under föregående säsong, kunde han ha sagt nej tack, jag är inte redo. Meningen var att han skulle åka förråken till tävlingen men Matts framfart innebar att det blev som det blev. Men Jon tog chansen och många konstaterade att chanserna att lyckas var mycket, mycket små! Målet i år är Europacupen, inget annat, menar Jon Olsson!

Men Jon antog utmaningen som ännu en "session" med mycket skidglädje men med en stor inblandning av nervositet. Nervositeten gjorde att han fick i sig minimalt med frukost denna morgon men när startgrinden gick upp var all nervositet borta! Jon gick med full attack den tuffaste striden hittills inom alpin skiracing och han stod upp otroligt bra! Barriären är riven! Med sin insats visar han att ingenting är omöjligt!

Som jag anat i tidigare blogginlägg skulle det inte bli något andra åk och kanske inte ens en målgång. Så sant, MEN jag är jäkligt imponerad och glad för killens skull! Han åker därifrån som en "vinnare" med en alldeles ny känsla, att det inte längre är någon omöjlighet! Han är inte längre någon "galen" f.d. jibbare som övriga rycker på axlarna åt.

När jag såg, inte minst Kalle Palanders och många fler åkare, konstaterar jag att det fanns väldigt lite av den rätta "varan" för dagen. Inget tempo i åkningen, ingen rörelse, inget riktigt go! Många åkare stod passiva och höll i skäret så att de stundvis liknade turiståkare. I samma veva slår det mig att denna backe är nåt i "hästväg" och inget för en "normal" människa. Ted Ligety och Aksel Lund Svindal bemästrade den och Jon Olsson höll så när att klara sig hela vägen. Imponerande!

Det som utmärkte Jon var en fantastisk aktivitet i åkningen i den övre delen. Med bättre tajming, med en åkning "närmare snön" mitt mellan käpparna och med en tidigare kantning kommer det att bli riktigt bra med tiden. Fram till första mellantid var han definitivt med bland sina likvärdigt rankade konkurrenter, betydligt före faktiskt. Vid andra mellantiden var han bland de trettio men sekunderna därefter fälldes Jon av det mest logiska skälet till varför denna dag var förutsägbar, den fysiska förmågan. Jag har berört det förr, fysiken sätter gränser för killen men med rätt slutsatser från dagen så samlar han ihop sig och konstaterar att hans drömmars mål inte alls är långt borta men att han måste lägga upp en bra plan för att förbättra fysiken.

Stor eloge även till Markus Larsson som levererar ett bra resultat i ett tufft race! Matts Olsson var på ordentlig frammarsch innan DNFn var ett faktum men efter denna dag är mörkret på GS-himlen inte trist, svart och uppgivet utan fullt av liv igen!

Jon framme vid ett av sina drömmars mål!

Jon åker WC:n i Val d’Isère på lördag!

Imponerande bedrifter i alpina sammanhang är alltid intressanta blogguppslag! Jag har tidigare berört friåkaren, jibbern och "mediafreaket" Jon Olsson och hans galna upptåg världen över. Ena stunden är han i Österrike för att trimma GS-formen och nästa stund sitter han på terassen till lägenheten i Monaco för att i nästa stund köra favoritbilen i Gumball 3000. Han är killen som kan ringa upp Carlo Janka och de andra schweizarna och få tillåtelse att träna med dem när som helst. En omöjlighet för alla andra med tydlig landslagsstämpel. Han har alltid att leende att presentera och verkar vara en verkligen trevlig och mycket analytisk grabb. Jon är kanske eller sannolikt, i vart fall ryktesvis, ekonomiskt oberoende efter ca nio år som professionell "jibber". Han har tänt många unga pojkars drömmar genom sitt hoppande och nu bidrar han till att lyfta den alpina racingsporten hos samma kategori, genom sin sagolika comeback!

Jag såg själv, på plats i Tärnaby, hans och Jens Byggmarks entré med egen Expressen-chartrad helikopter, svepande upp efter den mytomspunna Ingemarbacken i den lilla fjällbyn. Målet för dagen var ett första race mellan dem två. Jens, vid den tiden kaxig och övertygad om att Jon inte skulle fixa en OS-biljett till Sotji 2014, satsade 50 000 kr i vadet. Jon svarade upp med två-tre stycken åk som imponerade på mig. Med aningen föråldrad teknik var inte snabbare än Jens vid den tidpunkten men är det definitivt nu! Ingen skugga skall falla på Byggmarks "ryggmärgsbedömning", handen på hjärtat - ingen av oss andra hade trott att det var möjligt.

Nu står han där, efter ofantligt många friåk, träningsåk och tävlingsåk, och håller en WC-biljett i handen! Jon Olsson har klarat det första steget till vadet om 50 000 kr. Han har tagit sig tillbaka till världseliten trots att han hoppade av skidgymnasiet i Järpen redan som 17-åring. Han har inte åkt port på kvalificerat vis på 8-9 år vilket betyder att talang sannolikt är det enda som räknas om man skall till stjärnorna. Pengarna lär han sprätta första kvällen på någon av Sotjis barer, efter att han placerat sig topp 15 i favoritgrenen storslalom i 2014 års Olympiska spel, för jag tror han når målet. Jag har varit mycket osäker förr och det krävs ännu snudd på mirakel innan det är ett faktum, man jag tror på killen.

Jon har nu alltså fått biljett till Val d’Isères tuffa storslalom där vi ifjol såg Marcel Hirscher dominera i en tajt storslalombana. Det blir en tuff uppgift för Jon att överhuvudtaget ta sig till andra åken men det ger värdefull erfarenhet. Han är just nu rankad som nummer tre i Sverige efter Matts Olsson och Markus Larsson och som nummer 67 på världsrankingen. Är han tillräckligt stark, är min fråga? Psykiskt är han ett fenomen men fysiskt har han en del att jobba med. Hans agility-förmåga tillhör dock de bästa i världen, om jag får gissa men kommer Jon att trivas i en Goldwin-dräkt till förmån för sin sponsrade outfit från POC och är han bekväm i rollen som en i laget och vad får han för stöd av både tränare och åkare? Inte minst det senare avser viktiga pusselbitar för att lyckas, oavsett sport. Finns det tillräckligt med energi i gruppen för att få Jon att lyfta som vid vilken session som helst?

På lördag den 11:e december vet vi mer om Jons status. Jag håller tummarna för att vi får se honom i rutan.

Många fina besked!

Den gångna helgens alpina aktiviteter säger mig att mycket är på gång! Jag tror Maria Pietilä-Holmners seger i Aspen betyder mer än vi kanske tror. Hennes prestation var "grym" och otroligt vältajmad, så här i början av säsongen. I samma race visade Therese Borsén att hon inte är vid karriärens solnedgång utan att hon fortfarande kan matcha de bästa tjejerna. Helt klart på "G"!

Slalom-herrarnas start med Myhrers pallplats i Levi, helgens framfart från två av våra kommande fartdrottningar Jessica och Kajsa samt Patrik Järbyns sjundeplats i Super-G i Lake Louise kan sätta rejäl fart på övriga! En av våra mest lovande GS-åkare i laget, Matts Olsson, slog till under helgen med en 12:e plats i Beaver Creeks storslalom och det med dunder och brak i andra åket, där han var snabbast av alla! Just när vi behövde det som mest, klev Matts fram och tog ansvar för herrarnas storslalom! Vi är på "G"!

Om det är Olssons framfart eller Jessicas 8:e plats eller kanske Sara Hectors dominans i första åket i Kvitfjell som gör att det känns som att Sverige har mycket på "G" just nu, vet jag inte. Men känslan finns där, att det finns otroligt mycket potential i våra gula och blå alpina landslag, no doubt! Kajsa Klings 12:e plats i Super-Gn i världscupen, ower there, är också ett tydligt tecken och står samtidigt för ett intressant faktum. Hon blir som sagt topp 12 och får 33 FIS points, då hon passeras av Vonn med 2,5 sek. Inget direkt konstigt med det och med sin insats närmar hon sig toppen allt mer, sakta men säkert. Min notis gäller dock vikten av att våra stjärnor ställer upp på hemmaplan i samband med tex SM. Detta kan inte understrykas nog mycket. Anja kom hem och körde SM i Björkliden och gav samtidigt Kajsa drömläge inför årets WC. Kajsa vann i Björkliden och gjorde 18 FIS points som hon sedan "tagit med sig" in i denna säsong med bra startnummer som följd, och nu ser vi henne i rutan som en av toppåkarna. Härligt jobbat och stor eloge till Anja!

I ett tidigare blogginlägg kommenterade jag västerbottningarnas härliga framfart och önskade oblygt norrbottningen närmare "pallen". En del önskningar slår sällan in ;-) men just denna tog Daniel Steding åt sig, åtminstone stämmer hans prestation med min efterfrågan. Danne åker grymt bra i Funäsdalen under den gångna helgen och placerar sig 5:a i ett starkt startfält. Han är snabbast i andra åket och punktar 20,45 FIS! Otroligt bra! Anton Lahdenperä visade framfötterna i Åres Europacup i slalom med bl a en andraplats och Rebecka Gunnarstedt blir andra bästa svenska i Funäs med en punktförbättring som följd. Rebecka klättrar sakta men säkert närmare absoluta eliten och målet är i första hand Europacupen. Hon skall halvera sina punkter som hon gick in med i denna säsong och helgens tävling var ett steg på vägen. Härligt är väl önskningar som slår in. Nu tar de snart nästa kliv! Norrbotten håller tummarna för Er!

Västerbottens och Tärnabys nya stjärnskott är dock det som sticker ut mest i helgen! Hon vinner igen, i favoritgrenen slalom, och hon heter Magdalena Fjällström, kommer från Tärnaby och föddes så sent som 1995! Sannolikt bäst rankad i världen med sina nyligt erhållna 16,32 FIS-points! Hon går tydligt i Anjas fotspår men liknar fortfarande en ung flicka med inte allt för tydliga fördelar men åker skidor som få. Talangfullt och respektlöst! Grattis till en superserie hittills!

En annan sak som sticker ut är Lindsey Vonns vänstersväng nedför Lake Louises tuffa störtlopp! Med andan i halsen är hon kyligare än någon annan och ligger kvar och väntar på att skidan skall fästa i isen. Hon förlorar 1:a platsen men vinner hjärtat hos många när hon på galet amerikanskt vis bemästrar situationen. Tyvärr hittade jag inget klipp på detta. Vonn hittar man annars mest på nätet iklädd bikini eller sittande i någon "Sharon Stone-liknande" posé. Kanske är det just därför hon vid ett ett flertal tillfällen visat upp flera mänskliga brister i backen, vilket kostat henne segern i slutändan. Handväskan har hon dock slängt för länge sen!