Jon framme vid ett av sina drömmars mål!

Jon åker WC:n i Val d’Isère på lördag!

Imponerande bedrifter i alpina sammanhang är alltid intressanta blogguppslag! Jag har tidigare berört friåkaren, jibbern och "mediafreaket" Jon Olsson och hans galna upptåg världen över. Ena stunden är han i Österrike för att trimma GS-formen och nästa stund sitter han på terassen till lägenheten i Monaco för att i nästa stund köra favoritbilen i Gumball 3000. Han är killen som kan ringa upp Carlo Janka och de andra schweizarna och få tillåtelse att träna med dem när som helst. En omöjlighet för alla andra med tydlig landslagsstämpel. Han har alltid att leende att presentera och verkar vara en verkligen trevlig och mycket analytisk grabb. Jon är kanske eller sannolikt, i vart fall ryktesvis, ekonomiskt oberoende efter ca nio år som professionell "jibber". Han har tänt många unga pojkars drömmar genom sitt hoppande och nu bidrar han till att lyfta den alpina racingsporten hos samma kategori, genom sin sagolika comeback!

Jag såg själv, på plats i Tärnaby, hans och Jens Byggmarks entré med egen Expressen-chartrad helikopter, svepande upp efter den mytomspunna Ingemarbacken i den lilla fjällbyn. Målet för dagen var ett första race mellan dem två. Jens, vid den tiden kaxig och övertygad om att Jon inte skulle fixa en OS-biljett till Sotji 2014, satsade 50 000 kr i vadet. Jon svarade upp med två-tre stycken åk som imponerade på mig. Med aningen föråldrad teknik var inte snabbare än Jens vid den tidpunkten men är det definitivt nu! Ingen skugga skall falla på Byggmarks "ryggmärgsbedömning", handen på hjärtat - ingen av oss andra hade trott att det var möjligt.

Nu står han där, efter ofantligt många friåk, träningsåk och tävlingsåk, och håller en WC-biljett i handen! Jon Olsson har klarat det första steget till vadet om 50 000 kr. Han har tagit sig tillbaka till världseliten trots att han hoppade av skidgymnasiet i Järpen redan som 17-åring. Han har inte åkt port på kvalificerat vis på 8-9 år vilket betyder att talang sannolikt är det enda som räknas om man skall till stjärnorna. Pengarna lär han sprätta första kvällen på någon av Sotjis barer, efter att han placerat sig topp 15 i favoritgrenen storslalom i 2014 års Olympiska spel, för jag tror han når målet. Jag har varit mycket osäker förr och det krävs ännu snudd på mirakel innan det är ett faktum, man jag tror på killen.

Jon har nu alltså fått biljett till Val d’Isères tuffa storslalom där vi ifjol såg Marcel Hirscher dominera i en tajt storslalombana. Det blir en tuff uppgift för Jon att överhuvudtaget ta sig till andra åken men det ger värdefull erfarenhet. Han är just nu rankad som nummer tre i Sverige efter Matts Olsson och Markus Larsson och som nummer 67 på världsrankingen. Är han tillräckligt stark, är min fråga? Psykiskt är han ett fenomen men fysiskt har han en del att jobba med. Hans agility-förmåga tillhör dock de bästa i världen, om jag får gissa men kommer Jon att trivas i en Goldwin-dräkt till förmån för sin sponsrade outfit från POC och är han bekväm i rollen som en i laget och vad får han för stöd av både tränare och åkare? Inte minst det senare avser viktiga pusselbitar för att lyckas, oavsett sport. Finns det tillräckligt med energi i gruppen för att få Jon att lyfta som vid vilken session som helst?

På lördag den 11:e december vet vi mer om Jons status. Jag håller tummarna för att vi får se honom i rutan.