Hur går det för våra tjejer?

Följande statistik är tänkt att svara på frågan hur våra tjejer i Sverige, regionen och länet ligger till. Statistiken avgränsar sig bl a till regionens topp 10 där Norrbotten har två stycken åkare med, Ylva Stålnacke och Rebecka Gunnarstedt. Statistiken avser slalom men inom kort kommer även en sammanställning på storslalom. Värt att nämna är att Västerbotten har ett flertal topprankade namn i sin respektive åldersklass och att norrbottningen ligger efter i statistiken.

För den som siktar på landslaget...
Det är nog sannolikt att det krävs ranking 1-5 i sin egna åldersklass för att vara aktuell för A-lag, europacuplag eller juniorlag. Detta är dock min egen analys och behöver inte vara förenligt med den absoluta sanningen, d v s endast en gissning från min sida. De unga tjejerna har många år på sig innan "tåget går" för a-lagsrepresentation. De yngsta tjejerna skall troligtvis passera "rutan" europacuplaget inom 2-4 år först. De som utmärker sig på FIS-listan är bl a Lotta Säfvenberg med en världsranking 80 och åldersranking 1, trots sina unga år. Hon är också en medlem av juniorlaget.

Ledord för en alpinist med ambition



I centrum i år är dock Magdalena Fjällström som kandiderar till årets "rookie" här på masterskier.blogspot.com. Hon rankas som nummer 2 i världen i sin åldersklass och ranking 138 i världen. Hon har en bit kvar att vandra men är i rätt "härad", d v s topp 1-5 i sin åldersklass. Tjejerna i a-laget är i genomsnitt minst 10 år äldre så gott om tid finns. Det som avgör är förstås "how hard you work". Den stora fördelen av talang och tidig födsel på året kan vara slut efter debutsäsongen som junior, enligt min mening. Vad det beror på att många unga duktiga åkare är starka i sin debutsäsong men möter större svårigheter som andraårsjuniort är osäkert och inte värt att spekulera i. Faktorerna kan vara många.

Statistik FIS valid 23/12--12/1

Av statistiken tror jag mig se att vi inom alpint behöver komplement till det absoluta elitspåret. Ur bredd bygger vi elit och det som förvånar mig en aning är att vi, i ett slalomlän som Norrbotten, har alldeles för få aktiva åkare. Jag har tittat på topp fem i Norrbotten och finner på femte plats vår egen rookie, förstaåringen Johanna Mäntylä, som tar sig in på denna lista redan efter en helgs tävling. Ett bra resultat av Johanna, onekligen, men nog skulle vi behöva fler...

Att skapa bra förutsättningar för utveckling av talangerna är A och O för den alpina verksamheten i länet. Vi behöver stärka både distrikt och region efter de gyllene åren som nu passerar där UHSK-tjejerna Lotta och Lisa samt IK Fjällvindens Magdalena är på god väg att göra en "Maria". Men vilka förutsättningar måste skapas för att nya talanger skall kunna gå samma väg och finns det andra vägar till toppen? Att skapa bättre breddverksamhet med bra komplement till det snabba "elitspåret" kanske skulle få våra unga talanger att bli lika bra i slutändan, med bättre bredd som följd. Ur bredd föder vi ny elit, osv. Det går inte att göra tvärtom, inte enligt min mening i vart fall.

En fråga dyker upp när jag tittar på statistiken och tänker på självförtroendets "värde" i den personliga utvecklingen, och ursäkta språkvalet. - är det bättre att vara sämre placerad bland de bästa eller bäst bland de sämre placerade? Att välja rätt tävlingar är viktigt för den personliga tillfredställelsen hos den stora massan och viktigt för utvecklingen till en duktig och stabil alpinist, på sikt.

Som junior finns inte längre kraven att delta i alla tävlingar eftersom tex junior-SM är helt öppet utan begränsningar. Det innebär att träning före notoriskt tävlande kan och bör prioriteras så långt det är möjligt utan att tappa det positiva "tävlingstempot". Om vi antar att det är mycket bra träning som skapas, så borde talangen kunna utvecklas ännu bättre med självförtroendet i behåll.

Intressanta frågor, onekligen. Hur ser det ut i andra regioner? Det skulle vara intressant med en jämförelse.