Grattis svensk alpin verksamhet! Pärson kör ett år till!

Enligt bekräftad information kommer Anja Pärson och kanske även Patrik Järbyn fortsätta ytterligare ett år i den alpina cirkusen!

Bild: Patrik och Anja gratuleras av Kungen och Drottningen i samband med VM 2007 i Åre

VM i Garmisch blir sannolikt det stora målet för världsstjärnan Pärson! Anja har funderat klart och bestämt sig för att ge det ännu ett år och hon har kapacitet att fortfarande vinna totalen. Hon verkar sprudla av nyfikenhet på det kommande året och den nya tränarorganisation som håller på att byggas upp kring alpinisterna. Det skall dock bli intressant att se vilken träningsstrategi hon väljer inför säsongen 2010/2011. Slalomen har ju inte fungerat särskilt bra internationellt de senaste åren, förutom det där bronsåket i OS i ett lättare hang och lättare stakning. Om hon skall försöka närma sig de bästa i teknikgrenen måste hon sannolikt förändra sitt träningsupplägg, enligt min mening. Det behöver heller inte påverka hennes möjligheter i fartgrenarna eftersom hon redan är mycket stark på det området.

Patrik kommer sannolikt att ta sitt beslut inom kort och om han väljer en fortsättning så har han låtit hjärtat bestämma! Han har en ynglings kropp och brinner fortfarande för sporten! Han finns med på SSF:s lista över herrar i A-laget inför 2010/2011 men något säger mig att han inte är klar med sitt beslut ännu. Han har sannolikt ett starkt stöd hemifrån från frun och nära och kära och om inte jag misstolkar tidigare information så är landslagsledningen mycket positiva till en fortsättning för veteranen. Patrik tillhör topp 30 i både störtlopp och super-G och det skulle förstås vara jäkligt kul att se honom i pisten igen. Men åldersklockan tickar och ytterligare en säsong kostar på även rent ekonomiskt vilket kräver bra stöd även där. Med full respekt för vilket beslut han än tar så har han uträttat en hel del stordåd genom åren! Vi glömmer aldrig hans VM-medaljer, ett i lag och två individuella, det senaste från Åre 2007, och han har deltagit i fem olympiska spel vilket han torde vara tämligen ensam om i svensk alpin skidåkning.

Just nu lapar han sol på Hawaii med familjen och sannolikt ägnar han en och annan tanke åt framtiden. Vi får vänta och se vad det blir för beslut!

Fantastisk prestation av Lotta!

Maria P-H vinner Miss Lindvallen 2010 och Lotta Säfvenberg, även hon UHSK, visar på nytt att det inte är någon tillfällighet att hon kan matcha de allra bästa slalomtjejerna i Sverige! Hon är helt fenomenal! Hon punktar ner sig till drygt 11 FIS-points i Miss Lindvallen under lördagen och hon tar tredjeplatsen efter förebilden Maria Pietilä-Holmner och årets svenska mästare Anna Swenn-Larsson och har andra tid i andra åket, endast 3 hundradelar efter Maria. Hon slår för övrigt resten av den svenska eliten inklusive fjolårets segrare Anja Pärson.

Bild: Maria P-H banar väg för UHSK-åkarna (arkivbild)

Om man roar sig med att kolla in på senaste FIS-listan i slalom så finner vi, redan nu, Lotta Säfvenberg på första plats bland världens alla tjejer födda 1994. Hon "leder" på 17 FIS-points och gör nu en smått otrolig 11:a!!

Vilket gäng!
Bland de tretton främsta tjejerna finner vi inte mindre än tre stycken UHSK-åkare och på 17:e plats en fjärde och på 20:e plats en femte, trots att en av de vassaste saknas, Lisa Blomqvist. Enligt uppgift står Lisa över skidåkning resten av säsongen efter en ryggoperation. Vi får säkert se mer av henne under kommande säsong. Värt att nämna är att samtliga tjejer, förutom Maria och Felicia Rosén, återfinns vid Malungs elitgymnasium kommande säsong. Sedan tidigare finns Sara Ögren och Malin Selling och nu kommer alltså även Lotta och Lisa att "mönstra på".

Tom Pietilä och Rune Säfvenberg har verkligen lyckats med att skapa elitåkare av detta gäng! Lotta Säfvenbergs debutsäsong räcker kanske inte till en direkt kvalificering in i A-laget men resan tål att jämföras med Marias. Lotta inledde med seger och 29 FIS-points i sin debut i FIS i Tärnaby 2009, Maria inledde med en tredjeplats och 36 FIS-points i Tärnaby 2001. Under sin första säsong går Lotta från 31 FIS-points till smått otroliga 14 i kommande lista över slalomresultat. Maria gick i sin debutsäsong från 43 till 27 vilket säger oss ännu mer om Lottas prestation. Så vitt jag vet gick Maria mer eller mindre direkt in i landslaget och passerade aldrig rutan "Skidgymnasium". Maria debuterade i storslalom i Söldens världscup-premiär den 26/10-2002 endast 17 år gammal.

Klivet till absolut elit känns kortare och kortare för UHSKs senaste stjärnskott! Jag avslutar med stort GRATTIS!

Head utökar på nytt löneslistan!

Bild: Aksel Lund Svindal lämnar Atomic. Källa: Head official website.

Head Racing signar den ena efter den andra av världens bästa skidåkare! De senaste åkarna blir lite oväntat de båda norrmännen och toppåkarna Aksel lund Svindal och Kjetil Janrud. Aksel behöver ingen närmare presentation och Kjetil Jansrud är en coming man som fick sitt storslalom-genombrott i årets WC i Kranjska Gora, som jag förövrigt själv bevittnade på plats.

Det kostar att vinna dessa stjärnors förtroende. Sannolikt har Head fått "lätta på lädret". Mannen bakom Head är bl a CEO Johan Eliasch som är djupt involverad som både stark ledare inom Head och en av de starkaste aktieägarna, enligt uppgift. Johan Eliasch är en passionerad man när det gäller alpin racing och har bl a erfarenhet som föråkare vid Kitzbuhls Hahnenkamm-rennen och i en del andra kända störtloppsrace.

Frågan blir om Head är på väg att göra en "Atomic-resa" och vad skulle det då kunna innebära?

Om tittar tillbaka i historien så hade Atomic, mellan åren 2004-2006, de allra bästa åkarna från världens olika nationer, bl a Svindal, Järbyn, Cuche, Rocca, Raich, Maier, Miller, Rahlves, Neureuther, Deneriaz, Minagawa, Walchhofer, Albrecht, Berthod med flera. Det måste ha kostat rejält men resultaten lät inte vänta på sig. Atomic vann 14 av 15 VM-medaljer i Bormio 2005, vilket talar sitt tydliga språk! Därefter verkar det ha gått sämre och sämre om vi ser till statistiken. De har avbrutit många kontrakt och valt att bara satsa på ett fåtal etablerade och riktat mer intresse till de yngre lovande. Det år som passerat tycker jag verkar ha varit ett sämre år för Atomic. Produkten har varit ojämnare vilket är en risk man löper när man har ett "stall" med många duktiga världsstjärnor. Efterfrågan på det allra bästa materialet är stort och övriga får nöja sig med det som "blev över". Jag tror de senaste årens utfall för Atomic har sitt svar i det stjärnspäckade team man presenterade under åren 2004-2006. Nu kommer rekylen och Head hugger!

Nu gör Head nåt liknande och frågan blir, finns det risk att en del medelbra världscupåkare och yngre juniorer får allt sämre material de närmaste åren? Hur går det tex för Markus Larsson, som haft en tung säsong? Får han det bästa materialet nästa säsong eller byter han märke? Han behöver verkligen ett bra stöd för att ta sig tillbaka till toppen!

Om vi då tittar på Heads aktuella lista över toppåkarna! Där finner vi namn som Miller, Cuche, Svindal, Vonn, Riesch, Pärson, Heel och nu senast Jansrud. Även Anna Goodman, Sarka Zahrobska, Marco Buechel, Liz Goergl, Susanne Riesch, Hans Olsson, och fler med dem, har Head på fötterna nästa år.

Får vi se Markus på Ross eller Nordica, tro?

Respektingivande veteran!

Bild: Patrik Järbyn, en annan veteran med år på nacken

I takt med att den alpina sporten i norra Sverige brottas med ett alltför enkelspårigt tävlingssystem för yngre och äldre juniorer presenterar Kiruna BKs entusiaster, med stöd av Gällivare skidgymnasium, Björkliden och LKAB, ett ljus i mörkret. Norrbotten får en ny internationell backe i vackra Björkliden! Alpint i Norrbotten har en del problem. Vi har under längre tid stagnerat men kanske är detta ett tecken på en vändning. Tillsammans med Kåbdalis senaste utveckling kan man kort och gott säga att det händer saker i Norrbotten!

Som jag ser det ligger problemet till stor del rotad i det faktum att åkarna i länet blir färre och färre. Med inställningen "varför arrangera en tävling där det bara kommer 20 stycken åkare" håller på att föra oss mot ättestupan och vi riskerar att dö "sotdöden". Motivet till alternativa tävlingsserier har därför aldrig varit större, enligt min mening. Många ungdomar ser numera tyvärr slutet på karriären när de "tvingas" in i allt för tuffa FIS-tävlingar. Många av dessa ungdomar är inte ens tränade för att ta steget in bland de allra bästa och skaderisken ökar dramatiskt. Att starta som startnummer 100 i tuffa slalom- och storslalombanor kräver en fysik som få 15-16 åringar har.

Ett flertal "krafter" jobbar just nu frenetiskt med en alternativ tävlingsserie inom Region 1 som om möjligt kan vara ett bra komplement till den eller de åkare som önskar fortsätta utvecklas i lugnare takt under de första junioråren och samtidigt bidra till att sporten överlever. För ålder är bara en siffra på ett papper!

Jag är visserligen helt övertygad om att, för att nå absolut elit i landet, vederbörande behöver både stor talang, stort hjärta och dessutom en enorm träningsvilja. Tyvärr överskuggar denna kategori, som till andel uppgår till säg 20%, övriga 80%! Övriga 80% är just den kategori vi tenderar gå miste om i vår vilja att vaska fram morgondagens stjärnor. Dessa 80% orkar inte med det stora steget till junior och FIS och väljer, alldeles för unga, att lägga skidorna på hyllan. Jag tillhör dock utan tvekan de som förespråkar skidgymnasium för den fortsatt utvecklingen men långt ifrån alla har lust att flytta i unga år.

Återigen, ålder är en siffra på pappret och det är bl a den fysiska förmågan på lite längre sikt och glädjen till skidåkningen som avgör hur långt var och en av oss kan klättra! Åkare (A) väljer att hårdsatsa genom tex ett skidgymnasium men åkare (B) väljer istället studier, sikte mot yrkeslivet och en lägre ambition i utförsåkningen - men i slutet möts de på ett senior-SM som 23-24 åringar och är där hyfsat jämlika. Det är en ambition vi borde bygga på, enligt min mening. På så sätt får vi alpint att utvecklas i vårt län och i vårt land och det gynnar definitivt båda kategorierna och tryggar även nästa generation alpina talanger. Vi behöver alternativa tävlingsserier!

Well, länets ambassadör Anton Lahdenperä är bättre än någonsin och laddar redan för kommande säsong! Efter Tomas Fogdös tragiska fall och olycka har Gällivare väntat på efterträdaren och till kommande säsong presenterar han sig för gemene man! Han vann Europacupen i slalom denna säsong vilket betyder massor i jakten på riktigt fina startpositioner. Kan Anton hjälpa oss skapa ny glöd i Norrbotten? - ja, jag tror det!

Avslutningsvis vill jag hylla min veteran-kompis Mats Holmgren, därav överskriften till detta blogginlägg! Karln är född 1958 och sätter åk efter åk efter åk i Björklidens nya internationella störtloppsbacke under föråken till SM. Han gör det otroligt bra även under "den hysteriska måndagen" när vädrets makter gav oss extra skjuts nedför berget. Han träffar "takoffen" på myrhoppet i 120-125 km/h som om han inget annat gjort de senaste åren. Han åker i mål på tiden 1:21 vilket även det är flera sekunder snabbare än Hans Olssons vinnaråk på onsdagen. Men till saken hör - han har inte hoppat sedan 1988! Hur kan det komma sig? - svaret finns i hoppträning! Hoppträning är vad vi skall lära våra ungdomar i tid för det är det enda som kan skilja agnarna från vetet den dag de åker ett lite tuffare störtlopp där fart och hopp inte riktigt är i symbios! I övrigt finns i princip inga större risker inom den alpina sportens formel 1.

Av detta lär vi oss också att ålder bara är en siffra på ett papper!

Fina prestationer i Björkliden idag!

I helgen sitter jag för ovanlighetens skull hemma utan pjäxor på fötterna men jag kan inte annat än tänka alpint i alla fall. Upplevelserna i Björkliden gör sig fortfarande påminda och intresset för hur det går för våra norrbottningar och övriga är stort.

Låt mig inleda med att betona tuffheten i dagens storslalom. Backens falhöjd på drygt 350 meter rymmer ca 50 käpp och det är bra många fler än man får in på Vallsberget i Piteå ;-). Om man vill ha fart med sig brukar den sluta på 18 käpp... Jag antar att mjölksyran gjorde sig påmind idag.

Dagen till ära rapporteras sol och tjejerna startade först på morgonen i vanlig ordning. Norrbottens två bästa åkare på tjejsidan blir Kåbdalistjejen Rebecka Gunnarstedt och Luleås Natalie Hermansson, för övrigt veckans bloggare i Kuriren. Båda tjejerna är nöjda med dagen och det är särskilt intressant att studera deras andra åk, som är riktigt bra!

Rebecka slutar på 14:e plats och Natalie, som är född 1993, slutar på 16.e plats. Vinner gör fjolårets SM-drottning Kajsa Kling och Anja kommer 4:a.

I andra åket har Rebecka 5:e tid med 1:18,08! I mellantiden är hon 0,8 SEK snabbare än Anja! Hon slutar 0,05 SEK före i mål! Kanonprestation vilket sitter som en smäck så här i slutet av säsongen! Natalie har 11:e tid i andra åket och även detta, en kanonprestation! Umeås Malin Selling, vinnare av USM 2008, ligger mycket bra till efter första åket och blir totalt 11:a vilket är superbra för en tjej på 17 år i detta starka startfält!

Rebecka Gunnarstedt har levererat mycket bra resultat tidigare i veckan då hon blev 4:a i äldre junior-SM i störtlopp, endast 4:a försmädliga hundradelar från tredjeplatsen. Framför sig har Rebecka bara juniorlandslagsåkare och efter sig lämnar hon också några av samma kategori, bl a årets stjärnskott Sara Hector och Rättviks Nathalie Blom. Vinner gör supertalangen Emelie Wikström som sannolikt går in i A-landslaget nästa säsong. Emelie är 2 SEK snabbare än Rebecka på en och en halv minuts åkning vilket ger Rebecka betyget, bra kört! Våga vara tuffare nästa gång så sitter det som en smäck!

Stort Grattis tjejer!

Grattis Norrbotten! Vi har en högklassig störtloppsbacke i länet!

Det är med euforisk glädje och tillfredsställelse som jag och min veteran-kompis Mats Holmgren konstaterar ”mission completed! Som föråkare under fartdagarna har vi haft lite av rollen ”testpiloter” och med tanke på att Björklidens störtlopps- och super-G backe är helt ny för året blev rollen som föråkare än viktigare. Måndagens spektakulära föråk i hård medvind (läs tidigare inlägg) satte stopp för fortsatt träning med stor risk för skador som följd men den första smått obehagliga känslan är nu förbytt i glädjerika scener från området. En del åkare, främst tjejer, ramlade i ”myrhoppet”, däribland riktigt duktiga landslagsåkare vilket gör mig lite fundersam. Jag vill inte ”kasta sten i glashus” men nog måste tjejerna lära sig hoppa bättre.

Well, jag är glad av flera olika orsaker…

Arrangörerna Kiruna BK med Tony Franz i spetsen gör ett otroligt bra arbete…
Voluntärerna gör ett otroligt arbete…
Björkliden-anläggningen har verkligen välkomnat SM i alpint…
Den största sponsorn LKAB är mycket nöjda och beredda att satsa igen…
Norrbottensåkaren och länets alpina ambassadör Anton Lahdenperä tar SM-silver i Störtlopp under onsdagen…
Vädergudarna har varit med oss…
Alla föråk har genomförts med bravur, inga krascher…
Jag är relativt snabb i föråken med bl a 1.25:90 i Störtloppet på torsdagen (hade räckt till placering 20 i SM) och 1.32:14 i herrarnas Super-G (hade räckt till placering 19 i SM)…
Backrekordet på drygt 1 minut och 19 sekunder förblir mitt under mycket lång tid och även hopprekordet på ca 60 meter…men jag lovar att aldrig försöka försvara det… ta gärna del av filmen i tidigare inlägg

Men framförallt är jag glad över att Norrbotten och Sverige har fått ett till högklassigt störtlopp och super-G!

Anja Pärsons pappa Anders uttryckte själv att backen håller världscup-klass och när jag sitter i tåget på väg att lämna perrongen i Björkis, slås jag av backens storhet. Jag blickar upp mot backen och finner det tämligen främmande att jag och Mats bara för en timme sedan ”dundrade” nedför branten i ”Rälsbrottet” på rena skär och hyfsad attack i totalt en och en halv minut. Längs hela backen skymtar flera kilometers noggrant placerade skyddsnät som avgränsar arenan som verkligen ser ut som ett riktigt WC-hang! Jag är helt övertygad att Norrbotten, med Kiruna BK i spetsen och med stöd av Björkliden-anläggningen och tex LKAB kan utveckla backen ytterligare och i framtiden arrangera stora tävlingar på denna arena! Tony Franz har säkert en dröm och jag hoppas att den infrias för det finns kapacitet i den här anläggningen och i detta arrangörsgäng.

Nu fattas bara att någon fler Norrbottning kliver fram!

Vad rör sig i mitt huvud inför start?

Jag är och förblir en tävlingsmänniska och ingen kan ta detta från mig. Ett föråk för mig är inte ett åk med sladd i svängarna utan helst ett åk med full attack och tävlingslikt. Mina förberedelser är oftast noggranna och jag drar mig inte för att ge mina skidor den bästa prepareringen inför start. Jag vill vara snabb och jag vill känna adrenalinet flöda. Däremot har jag sällan haft ”förmågan” att gå över gränser i min åkning. Mats Holmgren, min veteran- och föråkarkompis föreläste en bra beskrivning av vår roll som föråkare inför första föråket i måndags och jag köpte varje ord. Inga konstigheter, inga toksatsningar, bra linjeval osv. Vår roll är att ge en bild av banans svårigheter, avslutar Mats. Jag ser dock inget motsägelsefullt i att vilja åka fort också!

Jag tar mina skidor varsamt, lägger dem intill startplatsen och tar gärna fram nylonborsten och ger dem en sista putsning. Jag kontrollerar tiden till start en extra gång och påbörjar därefter min uppvärmning. Pulsen stiger en aning. Bindningarna kontrolleras och skorna skrapas. Jag trampar i bidningarna och lyssnar noggrant efter ”klickets” karaktär. Om jag är osäker på ljudet så gör jag om proceduren. Jag laddar mig själv med energi och pulsen stiger ytterligare. Innan jag försvinner i mig själv lyckönskar jag gärna de närmaste åkarna. När min tid vankas glider jag fram till startsprötet och gör de sista förberedelserna med glasögon, handskar och stavar samt spänner de sista spännena på pjäxorna… Att stå bakom grinden och höra tonstöten till de sista tio sekunderna – ja då känner jag mig verkligen hemma!

Ända ner på myren!

Första dagen i Björkliden och föråk nr 1 på programmet! Och vilken dag det blev!! Började bra med bra inåkning i hotellbacken och bra känsla. Mats och jag pratade oavbrutet om insatsen i förråken och det är absolut helt klart att vi inte hade för avsikt än att jobba metodiskt och föregå med gott exempel.

Som föråkare ligger största uppgiften i att ge tränare och ledare och organisatörer en "bild" av banan. Alla åkare har fokus på föråkaren och bedömer dess linje, fart och hopp. Vi tog vår uppgift på största allvar.

Dagen till ära fanns sex föråkare på plats. Två av dessa hade kört tidigare, Daniel Backman och Johanna Holmgren. Tiderna på tidigare tester låg på 1.30 från topp till botten på det 2,3 km långa störtloppet. Underlaget var idag lite glattare men framförallt låg vinden i ryggen, ända upp till 17 sekundmeter på toppen.

Daniel gick först, därefter Mats och sedan jag. Johanna gick ut efter mig. Att beskriva ett förråk av denna kaliber är svårt och måste upplevas för att förstås. Jag gick ut ganska hårt på övre delen med syfte att åka fort på övre delen för att slå av på takten i den nedre, snabbare delen. I port fem kom första överraskningen! Ett lång flyg ända ner på platten fick mig att helt klart vakna till. Jag fortsatte min plan ända ner mot ingången på "Rälsbrottet". De inledande svängarna innan branten var tuffa och stökiga och i mitt huvud fanns ständigt de kommande riktigt stora hoppen...

Nedför rälsbrottet i 120-130 blås går tiden fort, tro mig! Första hoppet ligger onaturligt i slutet av branten och liknar en "sprätta" uppifrån sett men besiktningen och diskussioner med andra höll mig lugn, trots hastigheten. Väl framme på takoff ligger balansen rätt i kroppen och jag "skjuts" ut som ur en kanon, rakt ut i luften - och något slår mig i samma ögonblick - detta hopp blir nåt i hästlängd! Jag finner backen väldigt långt under mig och jag får en kort förnimmelse om Anjas flyg i Whistler... Jag tycker att tiden står stilla och jag vill helst av allt bara landa. Jag inser som sagt det onormala i färden och koncenterar nu alla krafter på att sätta landningen. Att landa på "platt" mark är svårt och förenat med en del risker. Medvetet försöker jag landa lite sittande för att därefter ta mig upp i störtloppsställning igen. Det funkar! Men sekunderna är få innan nästa hopp. Jag slår till en liten broms eftersom farten känns för hög och adrenalinet pumpar! Farten går ner lite och jag tar takoffen som en man, flyger på nytt ca 30-40 meter och landar kanonbra och avslutar målskjutsen med hedern i behåll. Tiden, 1:19 är ca 11 sekunder snabbare än tidigare tester och adrenalinet pumpar.

Väl nere i mål ökar uppståndelsen och träningen bryts. Jag konstaterar att Mats och jag är de enda som passerat mållinjen. Förste föråkare åker ut i nätet i femte svängen och fjärde föråkare landar inte "mitt" längdhopp. Banläggare Rune Dahlström möter så småningom upp och berättar att han stegade hoppet, 60 meter!

Avslutningsvis kan jag konstatera att vi gjorde ett bra jobb idag, både vi föråkare och organisationen. Vi gav en tydlig bild var problemen var och tävlingsjuryn tog ett klokt beslut. Vi ses på bloggen imorgon, det vankas lite kallare väder och banan är korrigerad och hoppet justerat. Det är kul med störtlopp men det skall bedrivas säkert.

För Er som vill följa åket inifrån mitt "huvud" kan ta del av filmen från min hjälmkamera.

Bloggar för Kuriren under SM i Björkliden!

Jag kommer att blogga för kuriren under SM-veckan! Surfa in på kuriren.nu och följ bloggandet från bl a mig och tävlingsledaren Toni Franz, skidgymnasietränar-legenden Rune Dahlström samt upcoming girl, Natalie Hermansson från Luleå Alpina. Surfa in och sök upp länken "bloggar" i vänster kant på skärmen. Tillsammans skall vi försöka ge Er en inblick i lite action från SM i alpint på plats i vackra Björkliden.

Janne Klein har fixat en hjälmkamera och jag kommer att ha rollen som föråkare tillsammans med bl a min veterankompis Mats Holmgren. Med Mats rutin känner jag mig trygg och det skall bli några riktigt spännande dagar. Planen är klar!

Slutligen, mitt knäont är som "utraderat"! Sänder ett tack till Smärtkliniken i Piteå och den ständigt engagerade doktor Ekström.

Kika gärna in på webben,

http://www.bjorkliden.com/?q=node/541

Guldhjälmen till Hildur!

Bild: Hildur fotad på USM av hittills okänd.

Fantastiskt! Magnifikt! Roligt! Överraskande! Ja, allt på en gång! Hildur Karlsson, Bygdsiljums SK tog guldet över två åk i Duved idag! Tvåan Louise Jansson distanseras med ca 7 tiondelar i första åket men åker lite, lite snabbare än Hildur i andra åket. Totalt räckte det dock för att Västerbottens, ja hela Sveriges, just nu vassaste 96:a skulle ta hem sin första guldhjälm! Vi gratulerar!

Hildur visade redan under USM att hon kan åka fart. I störtlopps-SM åkte hon in på tredje plats bara hundradelar efter Magdalena Fjällström på andra plats. Segrare då var Louise Jansson, som formligen krossade motståndet i Tärnaby. Nu tar alltså Hildur en rejäl revansch i det mest kända ungdomsstörtloppet i Sverige.

Duved har stått värd för störtlopp under många, många år. Det är en perfekt backe för att utveckla fartåkare i. Den innehåller några mindre branter men är i det stora hela ett glidarstörtlopp med några fina övergångar, passager och långsvängar. Dagen till ära behärskade Hildur alla "element" i banan. Skitkul!

Imorgon väntar Super-G och det är inte alls en överdrift att Hildur är med i absoluta toppen igen. Hon har bra skidkänsla men vi får nog vänta oss en mycket revanschsugen Jansson! Spännande värre!

I helgen handlar det om många fina prestationer i regionen! Förutom Hildur är det Moa Holmgren som vinner storslalom övertygande och överraskningen Freddy Bergdahl från Boden gör det samma. I minst junioren Kristoffer Jacobsen, även han Boden, gör stordåd, fastän motståndet inte var det allra allra bästa. I Arvidsjaur har DM och lilla Inlandsspelen i GS och SL genomförts varifrån ovanstående resultat kommer ifrån. I Gällivare ryktas om fin prestation från bl a Max Gould i FIS-storslalom. Han har sänkt punkterna rejält i GS och snittar nu ca 60 FIS-points. Han blev 7:a senast i Sollefteås FIS och nu i Gällivare blir han 32.a i det starka startfältet där för övrigt Anton Lahdenperä vinner. Kul att det börjar bli bra stabilitet på Arvidsjaurskillen. Intressant! Hoppas kunna ge honom några linjetips på SM till veckan ;-)

Kört hårt därute!

Grattis till nya härliga utmaningar!

Bild: Team SAP i Bispingen september 2009, tillsammans med ansvarig tränare Peter Mellgren

Som representant för Team SAP, ett av regionens mycket bra träningsupplägg, vill jag säga stort GRATTIS till de förstaårs-juniorer som nu tar det stora klivet in i sin alpina elitsatsning. Intagningarna till landets gymnasier är till stor del klara och till Rikselitgymnasiumet i Gällivare åker följande två killar.

Tobias Härstedt, Gällivare SK
Peter Riddarström, Storklintens Alpina

Dessutom har vi två stycken åkare klara för regionala gymnasiet i Tärnaby, som under denna säsong tagit sina första SM-medaljer. Jag är övertygad om att dessa åkare kommer att tillföra mycket energi i gruppen.

Jesper Ask, IFK Arvidsjaur
Sara Olsson, AK Vännäs

Utöver detta har vi en mycket duktig och träningsvillig tjej som går in på Tärnaby Skidhem vilket tillhör de skolor som har utomordentliga tränare och smått otroliga träningsmöjligheter kombinerat med ett för många intressant skolupplägg.

Linn Gustavsson, Tärna IK Fjällvinden

Superkul och stort lycka till allihopa, på vägen mot toppen!

Nu måste chansen tas!

Bild: Jonas Ericsson. Motiv: Hans Olsson blir fyra i Kvitfjell, hans bästa resultat för säsongen.

Min alpina karriär fick en ordentlig skjuts när Viggen-cup introducerades! Under flertalet år under mitten och slutet av 80-talet åkte vi land och rike runt för att åka störtlopp. Det var ca 4-5 stycken deltävlingar under säsongen och höjdpunkten blev ofta SM i störtlopp i någon av Sveriges alpina metropoler. Deltävlingarna gick av stapeln i bl a Gällivare, Björnrike, Duved och Sälen. Tämligen lätta störtlopp som skapade ett stort intresse för att åka fort.

Viggen-cup startade kring år 1983-1984 och höll på i fyra-fem år, innan sponsorn valde att dra sig ur. Det är i mina ögon en mycket lyckad satsning på fart. Sverige etablerade ett fartlandslag som en direkt följd av satsningen och från Norrbotten hade vi tre duktiga åkare som låg i framkant. Mats Holmgren, Luleå Alpina och Mats Degerman, IFK Arvidsjaur samt så småningom junioren Rickard Andersson, även han från Luleå. Landslagets åkare i övrigt var bl a Årekillarna Henning, "Bulan" och Sverker Axdahl samt Lars Melin från Orsa, numera regiontränare i Dalatrakten samt Sälens Lars "Laban" Nilsson. Viggen-cup kom att bli mycket populär och drog åkare från alla möjliga klubbar från norr till söder.

Som en följd av Sveriges nyvunna intresse för fart byggdes det för fullt i Åre. Om jag inte minns fel så var det premiär i Åres nya störtlopp, byggt med hjälp av arkitekten och den forne storåkaren Bernard Russi, år 1986. På Expressens första sida stod det en dag, med fet stil, "Den nya störtloppsbackens första offer!". På bilden syntes Sven Jonsson från Storlien liggandes i gipsbrygga efter ett okontrollerat flyg i ett mycket aggresivt "Russi". Störtlopps-SM avgjordes 1987 i samma backe och den stora lyckan var gjord för mig. Det blev lite av min "examen". Jag var 23 år ung. Efter den tävlingen var man inte längre en "junior" i fartsammanhang utan en riktig man. Jag minns särskilt den stegrande insatsen i träningsåken och hur jag lyckades bra i min planering. Väl framme på tävlingsdagen kunde jag gå får fullt från topp till botten. Jag minns för övrigt att jag "bloggade" för Piteå-Tidningen redan då för 23 år sedan. Min bror Sören fick känna på nätet i slutet av stövelbranten men jag lyckades slå mig in på en 14:e plats bland svenskarna, om jag inte minns fel. Av detta kom slutligen ett SM-brons i Super-G 1989 och jag hade tveklöst Viggen-cup att tacka för detta.

Parallellt med Viggen-cup i de lättare fartbackarna i Sverige krigade "svängfolket" i Sverigecupen och man kan nog säga att många av åkarna som valde fart fick lite av en förlängd alpin karriär. Jag är tämligen övertygad om att ett stort antal av startfältet skulle ha lagt skidorna på hyllan om inte Viggen-cup skapades. Ur Viggen-cup byggde Sveriges Skidförbund en satsning som drog med sig killar som Fredrik Nyberg, Patrik Järbyn m.fl. Ur dessa duktiga åkare föddes nya killar och tjejer med sug efter fart och jag är säker på att vi varken suttit med VM- OS eller World-Cup medaljer inom fart om det inte varit för just Viggen-Cup!

Nu summerar vi den bästa fartsäsongen för Hans Olsson hittills och konstaterar samtidigt att Patrik Järbyn är topp 30 i världen i två grenar i den alpina sportens ”Formel 1”, störtlopp och Super-G. Patrik Järbyn sägs via Eurosport.com öppna för en fortsättning och oavsett hur det blir är det viktigt att ta vara på fartkunskapen vi byggt upp sedan början av 80-talet. Anja Pärson antyder ett slut på karriären och blir sannolikt efter karriären en del av stommen runt landslaget.

Satsa på de unga skidtalangerna som kan åka fart!
Det finns ett flertal duktiga juniorkillar- och tjejer på fartsidan – som sticker ut! Enligt min uppfattning bör förbundet göra allt som är möjligt för att ta vara på dessa på bästa sätt. Låt dem utvecklas till nya fartåkare och kanske kan vi trygga Sveriges position som fartnation i framtiden. Att bli en duktig fartåkare tar tid. Patrik Järbyn kom in i landslaget 1993 som 24-åring och tog VM-brons 2007, 38 år gammal. Hans Olsson beskriver sin utveckling på Svenska Skidförbundets hemsida att hans nuvarande position som fartåkare närmast varit en suddig dröm som nu tycks ha blivit verklighet. Onekligen är Sverige på gång! En lösning skulle kunna vara fler störtloppstävlingar i nationella backar, tex Gällivare, Björnrike mfl. samt ett nära samarbete med Norge samt dessutom en fartsatsning med ett litet juniorlag som de rutinerade får möjlighet att väva in i ”hetluften” succesivt.

Ta chansen nu!

Att växa med uppgiften!

Bild: Bilden är hämtad från 2010 års Piteparallell och visar avgörande finalrace i pojkar B mellan Max Larsson till vänster i bild och Tobias Wahlroos till höger.

Säsongen går mot sitt slut och vi summerar vår utveckling under den gångna säsongen!

D-åkaren inser att slalom nog är det roligaste som finns medan C-åkaren precis konstaterat att det gör ont att "ta" käpparna. Pappan till C-åkaren har inte helt oväntat insett att sonen har talang, köpt ett par nya stavar och för första gången klättrat en bit upp i backen och "manat på". B-åkaren summerar både bra och mindre bra tävlingar men är glad att ha fått åka landsdelsfinal utan egentliga begränsningar i tävlingssystemet. B2:an tycker dock inte att det gått lika bra i år. Hon tycker det känns att kroppen inte riktigt hinner med i svängarna. A1:an jublar i bästa fall för en plats i USM och ser det som "träning" och främst en kul upplevelse. Åken försvinner snabbt i glömskan men mest påtagligt är nog känslan att det är svårt att komma ner i den tajta slalombanan. Kraften har blivit så stor och det är inte lika lätt att åka på rena skär längre. Fastän hon vet hur hon skall göra så funkar det inte. Styrkan saknas och kroppen är 10-15 cm längre vilket gör att hjärna och nerver/muskler inte "kopplar" som de ska. Irritationen stegras och det är ibland inte lika kul längre. A2:an summerar sitt USM och konstaterar att de i toppen minsann åker fort. Inte allt för ovanligt konstateras det, med viss "ånger", att timmarna i fysaktivitet blev för få under sommaren som gick. A2:an ställer sig då frågan, "varför tränade jag inte mer?". USM blir i princip det sista "ungdomsracet" och vemodet rinner över en smula. Känslan hos A2:an är att nästa år börjar "allvaret". Ur ungdomen skall de in i det tuffare juniorlivet. En del funderar på skidgymnasium men långt ifrån alla tänker så långt.

Att vara 15 år innebär att vara ung och oerfaren och ofta i stort behov av vuxna förebilder och vuxet stöd. Man kan nog med ganska stor övertygelse påstå att det är just i denna tid som det är mest viktigt att berätta var ungdomen är i sin utveckling. Utslagningen i ungdomsidrotten är stor i dessa åldrar. Att lägga slalomskidorna på hyllan i denna ålder tycker jag är ett riktigt "nedköp". Min erfarenhet säger att det är nu det roliga börjar! Det är först i juniorålder som kroppen växt klart och den rätta potentialen kommer fram! Det är som junior den största utvecklingen av fysisk träning märks i slalombacken! Det är också nu de sociala kontakterna blir livslånga och det är som junior man på egna ben får utveckla sporten till sin alldeles egna. Det är nu existensiella behov blir tillgodosedda!

Som ungdom är man endast "en juvel i sin linda", kort och gott. Det är lite av "karriären - del 2" som startar i och med inträdet i junioråldern. Den karriären kan pågå i minst 10 år till och bära till skyarna, tänk på det!

Glad påsk och hopp om rolig vårskidåkning - å glöm inte att komma igång med fysträningen!