Att växa med uppgiften!

Bild: Bilden är hämtad från 2010 års Piteparallell och visar avgörande finalrace i pojkar B mellan Max Larsson till vänster i bild och Tobias Wahlroos till höger.

Säsongen går mot sitt slut och vi summerar vår utveckling under den gångna säsongen!

D-åkaren inser att slalom nog är det roligaste som finns medan C-åkaren precis konstaterat att det gör ont att "ta" käpparna. Pappan till C-åkaren har inte helt oväntat insett att sonen har talang, köpt ett par nya stavar och för första gången klättrat en bit upp i backen och "manat på". B-åkaren summerar både bra och mindre bra tävlingar men är glad att ha fått åka landsdelsfinal utan egentliga begränsningar i tävlingssystemet. B2:an tycker dock inte att det gått lika bra i år. Hon tycker det känns att kroppen inte riktigt hinner med i svängarna. A1:an jublar i bästa fall för en plats i USM och ser det som "träning" och främst en kul upplevelse. Åken försvinner snabbt i glömskan men mest påtagligt är nog känslan att det är svårt att komma ner i den tajta slalombanan. Kraften har blivit så stor och det är inte lika lätt att åka på rena skär längre. Fastän hon vet hur hon skall göra så funkar det inte. Styrkan saknas och kroppen är 10-15 cm längre vilket gör att hjärna och nerver/muskler inte "kopplar" som de ska. Irritationen stegras och det är ibland inte lika kul längre. A2:an summerar sitt USM och konstaterar att de i toppen minsann åker fort. Inte allt för ovanligt konstateras det, med viss "ånger", att timmarna i fysaktivitet blev för få under sommaren som gick. A2:an ställer sig då frågan, "varför tränade jag inte mer?". USM blir i princip det sista "ungdomsracet" och vemodet rinner över en smula. Känslan hos A2:an är att nästa år börjar "allvaret". Ur ungdomen skall de in i det tuffare juniorlivet. En del funderar på skidgymnasium men långt ifrån alla tänker så långt.

Att vara 15 år innebär att vara ung och oerfaren och ofta i stort behov av vuxna förebilder och vuxet stöd. Man kan nog med ganska stor övertygelse påstå att det är just i denna tid som det är mest viktigt att berätta var ungdomen är i sin utveckling. Utslagningen i ungdomsidrotten är stor i dessa åldrar. Att lägga slalomskidorna på hyllan i denna ålder tycker jag är ett riktigt "nedköp". Min erfarenhet säger att det är nu det roliga börjar! Det är först i juniorålder som kroppen växt klart och den rätta potentialen kommer fram! Det är som junior den största utvecklingen av fysisk träning märks i slalombacken! Det är också nu de sociala kontakterna blir livslånga och det är som junior man på egna ben får utveckla sporten till sin alldeles egna. Det är nu existensiella behov blir tillgodosedda!

Som ungdom är man endast "en juvel i sin linda", kort och gott. Det är lite av "karriären - del 2" som startar i och med inträdet i junioråldern. Den karriären kan pågå i minst 10 år till och bära till skyarna, tänk på det!

Glad påsk och hopp om rolig vårskidåkning - å glöm inte att komma igång med fysträningen!