Huvudet på spiken!

Att vara lagkamrat med Lindsey Vonn och Julia Mancuso under de senaste 10 åren, har gett 28-åriga Stacey Cook en hel del insikt om framgång på den översta nivån, men fram tills hennes föreställning i Lake Louise, där hon knep andraplatsen, har hon tittat på prisutdelningsceremonin från folkmassan.

http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=AL&competitorid=11090&raceid=70942
 
Stacey Cook menar att många idrottare är som en fin flaska vin, de blir bättre med åldern, och vid 28 har hon visat att det aldrig är för sent att ha en bästa säsong i karriären. Stacey Cook avslutade förra året som rankad 10 i störtloppsställningen, noterad för fem topp-10 resultat, hennes bästa var en sjätteplats i Cortina d'Ampezzo. Hon hade bara tre totalt top 10 under alla sina år av racing före den 30 november 2012.

Hennes egna ord sätter huvudet på spiken!

"Denna sport är en individuell resa, alla har sin egen väg", säger Cook i jämförelser med Vonn och Mancuso. "Det är lätt att glömma det. Vi är alla i samma ålder, vi tre. Och jag har sett deras framgång, sett dem utvecklas till legender i sporten. Jag, däremot, har aldrig varit bäst på någonting. Jag har alltid varit tvåa eller trea. Men det spelar ingen roll vem som är framför mig, det är verkligen en resa om mig själv och m i t t bästa".

Isak Klein!

Bäst i världen!

Sug på det!

Men det har hänt förr! En kille från Norrbotten och Piteå Alpina var en gång i tiden bäst i världen bland juniorer! Tomas Lundmark, tränad av Rickard Renlund och fortfarande jäkligt bra på att åka skidor, jobbar idag som framgångsrik inom bank och finans i Stockholm.

Nu har det hänt igen! Isak Klein från Kiruna och Norrbotten kan stolt ta julledigt med epitetet, bäst i världen! Ta del av NSDs artikel. Stort grattis och keep up the good work, Isak!

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=7357342

Masters levererar!

Mastersglädjen i Kåbdalis var på topp!

Det är underbart att få vara med om den glädje ett gäng sugna alpingubbar och gummor kan visa. Stort tack till Rickard Renlund för ett väl genomfört läger. Vi kan garantera att vi kommer tillbaka. En av dem tyckte det var så bra att han blev kvar i två extra veckor. Det är ett betyg om något. Min egen skidåkning kändes helt ok, trots en svag inledning på säsongen.

Publicerar utvalda bildsekvenser!



Masters, hör av Er så skall Ni få Era filer.

En härlig tävling!

The Magic Drum
Jag har under den gångna tiden, tillsammans med övriga i Piteå Alpina, fått uppleva ett stjärnspäckat evenemang av hög klass i "mitt" Kåbdalis under weekend 46. Ett race med mersmak, definitivt! Ett bra arrangemang med bra organisation under Ove Petterssons rutinerade vingar och med ett flertal världscupåkare till start. Kåbdalis, som denna försäsong varit på allas läppar, har på ett övertygande sätt presenterat sig som både träningsriktigt och tävlingsriktigt, påpassligt nog ett norrländskt "stenkast" från Finska Levi. Landslagens träningsläger och även tävlingen, Kåbdalis Magic Drum, kan mycket väl dubblera nästa år. Shamanen, som sägs kunna förlytta sig i tid och rum och förutspå framtiden, verkar visar vägen. Kåbdalis fortsätter sin utvecklande resa. Titta in på deras hemsida och läs om den mytiska platsen på toppen av berget och läs även reportaget från helgen.

www.kabdalis.com
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/landslaget-ger-kabdalis-toppbetyg-7267206-default.aspx
http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7288311

Daniel Steding visade vägen i åk 1 med snabbaste tiden. I farten lämnade han såväl Lahdenperä, Zampa och Japanen Zasaki bakom sig. När dagen summerades hade han halverat sina FIS-points från 24 till 12, sett till det enstaka racet, och placerat sig som tvåa efter Slovaken Adam Zampa. En urkörning under söndagen satte stopp för drömsänkningen men Daniel kommer tillbaka, var så säker. Anton tog på söndagen revansch, knöt näven och presenterade dagens totalt bästa tid. Norrbotten regerade. Ett resultat av hårt arbete under lång tid av många inblandade. Underbart, kort och gott!

Inför FISen i Kåbdalis nås vi dessvärre av beskedet att Luleås Natalie Hermansson, en av Sveriges duktiga tjejer på väg att slå igenom, skadat sig på slalomträning i Funäsdalen. Mina tankar går till henne och förhoppningar om bra rehabilitering. Kämpa på Nattis, hoppas du är vid gott mod.

Sån är sport. Tufft. Mina första tankar när skador inträffar är, varför. I Nattis fall grinar oturen riktigt illa. En liten sak slutar på sämsta sätt och frågetecknen över ännu ej uppfunna säkerhetslösningar snurrar i huvudet.

Ted & Tina gick på knock!

GS-materialet och våra svenska stjärnor
Kritiken har tystnat, arbete pågår. Så kan man uttrycka sig när det gäller de nya GS-skidorna. Ted och Tina slog knock på alla i Sölden och har dominerat flertalet av tillställningarna. Den sträva och lite smått kaxiga Tina har degraderat Lindsay så till den milda grad att hon tagit time out. Nu handlar det främst om att Lindsay drabbats av något som hon bör undersöka men för Lindsay kom konkurrensen likväl som en chock.

De nya GS-skidorna sätter fingret på det vi "old schools" redan vet. Vikten av längsledsarbetet! Ted utnyttjar skidan som ingen annan kan! Han åker den från början till slut med rörelse hela vägen och han gör det dessutom med smått otrolig kantvinkel. Han har ägnat mest tid att fundera hur de skall manövreras medan de andra mest "bävat" eller i bästa fall tänkt att det ordnar sig med tiden. Ted och Tina har gjort läxan! Våra svenska stjärnor på herrsidan kommer sakta, sakta men än saknas mycket. Tuffheten och inte minst "kulturen" inom GS saknas. Det tar tid att skapa, men vi är sannolikt på väg. Calle Lindh har lyckats med bästa personliga utvecklingen med sina fina prestationer i Europacupen men Myhrer och Olsson fortsätter knacka på i världscupens topp 10. Myhrers segertåg i slalomhanget fortsätter! Han är enormt stark och nosar för jämnan på pallen vilket ger oss alla den där härliga förutsättningen för att lyckas med alpint i vårt flata land. Kulturskapande! Nu med Jens i hasorna dessutom. Så fantastiskt kul att se Jens åka skidor igen! En fantastisk skidåkare som nu räknas med i den absoluta toppen. Som outsider ligger han just nu i topp över kommande vinnare. Återstår att se om hemmaplan, hemmagjord julmat och hemmagjord slalomträning i Ingemarbacken med farsgubben kan göra susen.

Harmoni
Men som det bubblar i det svenska damlaget! Maria är tillbaka och Frida har slagit igenom och Anja ger oss goda analyser av det som händer. Det finns en härlig bredd som lyfter alla och Fridas genombrott är så kul att man får rysningar när man hör henne intervjuas. Att få vara med om när barriärer bryts, när s.k. vanliga människor bryter igenom och lyckas med det oväntade, är sådär enormt glada och till synes lyckliga, ja det ger mig rysningar och nästan glädjetårar. Hon är ju så fantastiskt rapp och ännu ett exempel på att Sverige har fantastiska tjejer! Vilka kulturbärare!

http://www.fridahansdotter.com/

Long time no see,

Bild: Sara Hector flyger kontrollerat!

En period med liten bloggaktivitet har förflutit. Skälen är flera men den troligaste orsaken är att jag personligen valt att ge mig ut på en spännande resa som egen företagare. Att bryta upp ett långt yrkesliv som anställd och slänga sig ut i ovisshet om framtidens intjäningsförmåga kan till viss del jämföras med att ta en större beräknad risk i slalombacken. Förberedelserna är viktiga likväl genomförandet, likt ett störtlopp där hinder efter hinder måste säkras. Att stå där längst upp på "kullen" och kasta sig ut mot nya utmaningar kräver fokus på uppgiften och kunskap annars kan det lätt gå illa. Sannolikt är det det som är största skälet till att jag de senaste fem veckorna saknat möjlighet att tänka brett.

Nu har jag landat kontrollerat och balanserar upp tillvaron med mer och mer slalom. Som ett led i detta bubblar alpina händelser i mitt huvud.

Tid för analys

Nu står premiärerna för dörren, analyserna kan börja! Team SAP befinner sig i Sölden V44 och jag och Peter Mellgren har i förväg tagit oss ner till händelsernas centrum.

Väl nere i Sölden går snacket. Det alpina snacket, i kabinen, i liftköerna, vid middagsbordet, ja, i princip överallt. Sölden står värd för världens bästa alpinister och en av frågorna är om vi får se några nya stjärnor födas i helgen.

Världscups-premiär för damer och herrar i storslalom står på helgens program och det är en särskild stämning inför racet. Det är nämligen inte bara premiär för säsongen utan även premiär för det som verkar vara det knasigaste beslutet som FIS genomfört så länge jag kunnat stava till "alpint". Den nya GS-skidan, den s.k. 35-meters skidan, är testad i träningsförhållanden och åkarna ger nu sin syn. På söndag vet vi mer om vad vi tycker och framförallt vad resultatlistan visar.

Efter lite efterforskning konstaterar vi att skidan, som var tänkt att bidra till mindre skador, skapat minst 10 st nya knäskador sedan den börjat testas. Skidan upplevs mycket jobbig, framförallt i mjukt underlag, där den i princip är omöjlig att hantera. Skidmärke efter skidmärke har tvingats anpassa produktionen och betalat miljontals kronor för ombyggnad av nya pressar och "jiggar". Efterforskningarna säger oss att skidan fungerar ganska bra i hårt underlag men att det krävs ett annat arbete i åkningen. Slut är den tid då skidan gjorde jobbet och slut är den tid för de åkare som "kapar" linjen för mycket. Det är sannolikt att skidan behöver mer utrymme vid käpp, behöver vinklas upp mer och hanteras mer följsamt efter portpassering. Hur kommer detta att påverka tekniken framöver och hur påverkar det de som anammat nya tekniker kopplat till den "gamla" carvingskidan som svängde "för mycket"?

Tjejerna kommer att klara förändringen bättre då den upplevs mindre påtaglig. Pratade med Norges vassaste kort på damsidan och hon kände sig tillfreds med materialet. Däremot killarnas åkning kommer att ändras radikalt, tror jag. I helgen får vi svaret, vem vinner och vem förlorar på det nya materialet? Jag tror fortfarande på Marcel Hirscher och Ted Ligiety som de stora profilerna och många med mig bedömer att fältet sannolikt kommer att dras isär mer. Det blir större tidsdifferenser mellan åkarna och vi lär stundvis uppleva, för ögat, riktigt dålig åkning. Fortsättning följer.

Ta del av Warners inslag i bifogad film.



I övrigt då,

Självklart är det med stort intresse vi kommer att se Magdalena Fjällström till start imorgon men även intressant att se Marias tuffa comeback efter knäskadan. Jag håller alla tummar och tår för henne och att det blir en bra "resa" ner i det tuffa hanget.

Vi ses!

Mastersläger i Kåbdalis

Planeringen för Masterslägret i Kåbdalis V47 pågår. Det kommer att spridas en inbjudan via mail inom kort men även delges här, via masterskier.blogspot.com

En del av Sveriges Mastersåkare har redan hunnit med inomhusåkning i Wittenburg och Bispingen. Den tyska inomhusåkningen må förhoppningsvis vara på upphällning om nu bara Stockholm och Oslo kunde få sina fingrar ur planeringsstadiet och kommer till skott någongång. V43/44 åker Team SAPs ungdomsgäng med Peter Mellgren i spetsen till Sölden. Jag får min premiär i samband med detta. Finns det fler som vill med så hör av Er.

Vi lämnar sakta men säkert sommarens glada miner och ser fram emot nya. En sann alpinist längtar i detta läge framförallt efter säkra prognoser. Vad säger väderförutsättningarna i år? Vi är lika spända varje år. I Italien, Österrike och Schweiz åks det för fullt men snölagret i Sölden imponerar dock inte ännu. Men tid finns och det känns som att det finns lagom ostadigt väder i området. Se bild över Rettenbach.

Bild: Webbkamera över Rettenbach-glacier i Sölden

Tärnaby Skidgymnasium, Åres skidgymnasium och många fler har besökt Stelvio i Italien de senaste veckorna och har i vart fall haft minst 8-10 dagar mycket bra förutsättningar. Solen och underlaget verkar dessutom vara kanon i näraliggande Juvass dit tillresta förstås jublar och känner sig lyckligt lottade, medan de retar oss andra med diverse inslag via sociala medier. Vädret är nyckfullt i denna sport, det vet vi. Juvass kan vara underbart men även ett rent h-vete. I Saasfee och även i Italien stormar det i omgångar. I Stubaital befinner sig Tärnaby Skidhem just nu med sina åkare. Stubaital ligger i granndalen till Sölden så förutsättningarna är säkert blandade men efter regn/snö kommer alltid sol.

Gällivare Skidgymnasium har sedan länge testat skidorna på glaciär. De hann knappt börja skolan innan de stod på laggen i Europa. En del norrbottningar har även hunnit med fem veckor på hög höjd i Chile vilket för de allra flesta förblir en alpin dröm.

Här hemma får vi fortsätta drömma om den vita varan men lagom till V44/V45 skall den kunna pudra från kransarna på de blå tunnorna som står utplacerade på "vår" anläggning i Kåbdalis. Vi hoppas i vart fall! V46 kör första FIS-tävlingen i gång, The Magic Drum! Ett mytomspunnet namn värd sin uppmärksamhet. Dagens bild, om än mörk, bevisar att det kan vara på "G" redan. Men vi har sett det vända förr, till vår nackdel. Huvva, hemska tanke. Ingen repris tack! Kolla in Kåbdalis! http://www.kabdalis.com/index.php

Bild: Kåbdalis SuperG-backe i tunn vinterskrud

När temperaturen sjunker...

Ja, då skapas ett sug efter mitt "kall". Har så smått börjat tänka i slalombanor och passade på att uppdatera hjärna och hjärta med lite personlig touch.



Jag tackar särskilt Hasse Wahlqvist för filmklippet och hoppas att jag kan bibehålla denna status även under kommande säsong.

Vecka 43/44 hoppas jag få stå på skidor i Sölden och därefter laddar jag för ett Mastersläger i Kåbdalis V47. Håll utkik efter inbjudan!

Team SAP till Sölden!

Bild: Team SAP, Sölden 2011

Nu är allt klaffat och klart för ett nytt läger med Team SAP, V44 i Sölden, Österrike. Tillsammans med Sports Scandinavia bygger vi vidare på våra alpina talanger från klubbarna i Norrbotten. I år är det Piteå och Arvidsjaurs åkare som nappat på upplägget, som innebär sex skiddagar i grundteknikens tecken med Peter Mellgren som tränare.

Peter har en lång och gedigen erfarenhet av ungdomars alpina utveckling och har ett "öga" för detaljerna. En ambitiös man som med ett ambitiöst "material" kan göra underverk.

Avresa den 26/10 med buss från Arlanda. Hemresa den 2/11.

Årets deltagare på ungdomssidan är följande:

Johan Bergman, PALP
Josefin Leijon, PALP
Anton Westling, PALP
Oscar Burman, Ajaur
Pontus Nilsson, Ajaur
Olle Hahlin, Ajaur

Utöver detta väntas eventuellt fler ungdomar tillkomma, ungdomar från stockholmsdistriktet. Ett fåtal.

Om det finns fler intresserade ungdomar därute, hör av Er till mig på telefon 070-223 63 63 så kan vi prata. Vi har plats för totalt ca 12-14 st.

Team SAP har även öppnat dörren för en Master i form av Johan Arvidsson från Göteborg, som behöver de norrländska grunderna serverade på silverfat av den tekniskt ansvarige tränaren, Peter Mellgren.



Vi ses i backen,

Vänliga skidhälningar
Team Captain

En sorglig tid

Det var ett tag sedan, en hel sommar sedan. En sommar som aldrig riktigt visade sig med sin varma igenkänliga stolthet. När sommaren är som bäst är den oslagbar men denna version visade sig knappt och drog så snart den kunde.

Den egna sommarträningen har varit koncentrerad till landsvägscykling med start en månad innan Siljan Runt. 16 mil runt Siljan gjorde mig till cyklist även i hjärtat. Riktigt kul, så kul att vi åker dit igen nästa år. Då hoppas vi att det INTE är + 3 grader och horisontellt regn. Nej, då hoppas vi verkligen på att sommaren fullkomligt blottar sig. Det blev ca 170 mil i sommar med betoning på b l e v. Colnagon står i sin skrinda och gymmet lockar allt mer.

Sorgerna då,

Moa, min älskade dotter, har valt att flytta upp till Tärnaby och skidgymnasium. Jag skall inte sticka under stol att det kändes, men som jag sagt så många gånger - så otroligt lätt när lyckan ler i hennes ansikte. Hon klarar det galant! Hon är stark, målmedveten, social och äventyrslysten. Hon fixar det, fastän jag tror att det är tufft. 21 dagar på sträck, det sägs räcka för att skapa en ny trend i livet. Till helgen kommer hon hem för första gången efter 19 dagar, i princip framme vid milstolpe nr 1. Be strong girl!

Den största sorgen denna månad är tveklöst händelserna i samband med nollning vid vissa av Sveriges alpina skolor. Vid Tärnaby Skidhem roade sig ett antal missberäknade med att skrämma livet ur några nytillresta ettor, som ont anande trodde att de var i himmelriket, där de åker skidor sida vid sida och utvecklas i social samvaro med varandra var dag. Usch vad de fick sina förväntningar omkullkastade och va ledsen jag märkte att jag blev. Jag tycker det är otroligt sorgligt och kan inte fatta att nollning över huvudtaget fått fotfästet. En sådan jävla galenskap, fokuserad till en enda dag i en människas liv men som kan släcka intresset hos den mest intresserade personen så till den milda grad att mardrömmar är det lindrigaste man får genomlida.

Bl a en flicka från Norrbotten tog så illa vid sig att hon valde att flytta hem från Tärnaby. När jag fick beskedet och bakgrunden hade ilskan inga gränser och tårarna kom som en ren reaktion. En flicka som jag utan tvekan skulle beskriva som den alpina sportens räddning på sikt, en tjej med glädjen väl synlig, ett brinnande intresse, en riktig kämpe efter sina skadeproblem och inte minst, en alpin åkare bland de 80 % som tar alpint till framtiden. En tjej som kunde varit alpin skidutbildnings räddning för den breda massan. En tjej som i klubbverksamhet, i distrikt Norrbotten och inte minst i regionverksamhet, genom bl a lägerverksamhet, resor, tävlingar m.m., utbildats till att älska alpint. Denna tjej fick nog av vad jag kallar en dåres villfarelse att härskartekniker skulle bygga broar mellan människor. Om det fanns någon rättvisa och om det är någon som skall sluta på skolan, är det nollarna med ansvar för det som hände och de ansvariga som lät det hända.

Alla på plats har förstås ett ansvar vid nollning. Ett ansvar att säga stopp, det räcker. Inte fortsätta skratta, fota, filma - utan säga stopp, det räcker! Det faktum att stämningen inte förmår personer, annars normalt funtade människor, att sätta ner klackarna, ger tillräckligt fog för att förbjuda nollning och fullständigt skicka tillbaka det till relikerna. Det är det som är själva problemet med verksamheten. Den slutar aldrig lyckligt. Förr eller senare går det alltid överstyr och människor far illa och sporten, i detta fall, likaså.

Ärren kan sitta djupt och länge i en ung människa och det är ett under att inte nollarens kompetens och insikt räcker så långt. Nä, skämmes ta mig faan!

Nu hoppas jag att de drabbade personerna glömmer och går vidare, trots allt. Det finns ingen mening att ägna tid åt att fundera mer över detta. Det är nollarna som mår sämst, paradoxalt nog. Till de ansvariga på skolan vill jag bara säga att det måste få ett slut och då handlar det inte bara om att säga stopp utan även börja jobba med sociala relationer på ett annat plan, både mellan åkare och mellan tränare/ledare och åkare. Det kan inte vara så att vi i distriktverksamhet skall bygga upp under 10-15 år och att någon annan tokfan skall rasera allt under några futtiga timmar på ett dygn. En handlingsplan för framtiden krävs och ungdomen måste vara i fokus, skyddad från galenskap.

Avlutningsvis är jag sorgsen över att idrotten skördat ett ännu större offer, sett till utgången. Piteå IFs stjärnspelare i fotboll, division 2-spelaren Victor Brännström är död. Han dog på fotbollsplanen söndagen den 2/9 pga plötslig hjärtstopp. Hans liv gick inte att rädda och närstående och hela staden är i sorg. Det får mig att tänka på hur skört livet är och att det är viktigt att lyssna på signaler och att ha professionellt folk omkring sig.

Ta hand om Er, det kommer bättre tider

Gråt inte över missade träningspass!

Nu är våren och sommaren på väg in med stormsteg! Som alpine racer innebär det summering, eftertanke och planering inför kommande säsong. Fystesterna avlöser varandra och det gäller för varje individ att försöka hitta en ny nivå till kommande säsong. Alla vill vi någonstans här i livet. Om motiven och viljan finns där, finns även mycket stora möjligheter att avancera i den alpina sporten genom en bra fysträning. Allt för ofta kan vi konstatera att många inte tar chansen när väl vår, sommar och höst öppnar upp luckor i almanackan. Det är förstås viktigt att inte fysträningen blir en belastning utan snarare ett sätt att leva sommaren njutfullt och med stor tillfredställelse. Gråt därför inte över missade träningspass - det skapar bara oro och ångest, dessa missade dagar kommer inte tillbaka och det går inte att påverka. Det enda du kan påverka är hur du ser på framtiden och morgondagens möjligheter. Skaffa dig en bra plan genom att ta kontakt med någon med vetskap hur det fungerar. "Trixa" inte allt för mycket själv eftersom träningsperiodiciteten är viktig, enligt min mening. Att göra rätt saker vid rätt tillfälle kan ge en rejäl skjuts i gymmet till hösten och nedför backarna till vintern. Gör som störtloppsesset Hans Olsson uttryckte det i SSFs fartfilm, gör jobbet rätt nu istället för att kanske stå i målfållan kommande säsong och inse att man borde ha gjort läxan bättre. Ha dock kul och var nöjd med det du gör, strunta i det du inte gör! Lycka till!

Nu tar "bloggarn" ledigt semester från alpine racing och återkommer med mer kraft nästa säsong. Planeringen är förstås alltid där. Det har varit en mindre aktiv bloggsäsong av olika skäl. Till kommande säsong gör vi nytt försök att bibehålla intresset kring masterskier.blogspot.com. Den alpina sporten är komplex och spännande och vi går mot nya tider med nya klassindelningar bland ungdomar och ett helt nytt material under fötterna på världscupåkarna, såväl tjejer som killar. Tjejerna kommer att klara det galant men bland grabbarna blir det intressant att se vem som lyckas hitta "nyckeln" till fart på en helt ny typ av storslalomskida med 35 meters svängradie. Test efter test har gjorts och en initierad källa säger att de känns bra de där skidorna (!). Lite grann som förr, vad det nu betyder.. Fördelen är att man kan "jobba mer fart" i utgången av svängen, sägs det. Ingången är svårare dock. Skadorna har redan kommit, förhoppningsvis säger det en del om galenskapen men någonstans är det kanske dags att inse att regeländringen är här, om än vidrig.

Vi har laguppställningen klar till landslag och skidgymnasier och underifrån finns mycket att göra. Alpint lider i viss mån. Parallellt med det faktum att skidsporten breder ut sig i fler intressanta grenar, vilket är mycket positivt, höjs röster återigen att det är en dyr sport. Inte minst materialet som skidor, pjäxor och kläder kostar en hel del. På min tid var det mer vanligt med begagnad utrustning. Jag minns att jag sällan hade nya skidor trots att jag var i seniorålder. Oftast klarade man sig med ett par skidor per gren. Här finns en del att göra för den breda massan. Ett sätt är att undvika att köpa nya storslalom, super-G och störtloppsskidor - begagnatmarknaden är stor och kvaliten är många gånger lika bra som nytt! En stor utmaning är också hur klubbarna ute i landet lyckas med skidskoleverksamheten. Det är ur den vi skall bygga framtiden. Utbildning av ledare, tränare och även föräldrar är ett annat kapitel. Inte minst den sistnämnda gruppen kan i många fall gå över "gränsen" med sin vilja. Det är till suvende och sist ungdomen som bestämmer och behöver kvalitativa råd av personer utan blodsband, det är min uppfattning. Det kan vara nog så svårt att inse var i utvecklingskurvan man befinner sig och med tränare och ledare som missar att förtydliga detta skapas onödiga avvecklingsbeslut. En annan intressant sak som pågår är utvecklingen av alternativa serier inom FIS (ENL och cuper) samt eftergymnasiala alternativ. Det sistnämnda är en otroligt viktig signal till yngre åkare på gymnasiet. Gymnasiet finns i fyra år för att det antagligen bedöms ta tid att slå igenom och för att de allra flesta dessutom behöver ytterligare skidutbildning i organiserad form. Utan de postgymnasiala studier eller andra liknande alternativ som tex Akademin i Tärnaby, Skidhögskolan i Östersund eller Kåbdalis Working Camp löper vi stor risk att i förväg säga att det är slut efter gymnasietiden. Finito. Jag har sagt det förr, det tar lång tid att bli en duktig alpinist och belöningen för allt trevligt slit belönar sig och kommer att belöna sig än mer i framtiden, på ett eller annat sätt - var så säker.

By the way, skidåkning pågår fortfarande i både Tärnaby och Kåbdalis, i perfekta träningsförhållanden - sett ur ett vårperspektiv. Ett bra sätt att spara några slantar är att "kräma" ur vad som går här hemma och därefter ta en lång och välbehövlig semester innan septembers mörker faller över oss igen.

Ha en skön sommar!

Äntligen!

Äntligen har vi Kiruna BK och en till norrbottning med i ett av de Svenska landslagen. Ylva Stålnacke har gjort en fantastisk säsong inte minst genom sin imponerande åkning i slutet av säsongen och belönas med en given plats i juniorlaget. Vi tar av oss hatten och gratulerar Ylva till en spännande "level" lagom nu när hon lämnar Tärnaby efter fyra riktigt bra träningsår. Hennes nya "hemvist" blir Östersund och det känns ju mycket passande inför hennes nya utmaningar.

Ylva Stålnacke är en förebild för unga killar och tjejer från Norr- och Västerbotten och hennes bedrift skall ses mot ett flertal viktiga detaljer!

- Hon är en tjej från en liten norrbottninsk klubb långt från ett alpint mecca!...
- Hon har inte varit så att säga "outstandning" i sin ungdom utan arbetat metodiskt...
- Hon blommar ut först år 3 och år 4 på gymnasiet...
- Hon har studerat vid ett NIU (Nationellt Godkänt gymnasium) och inte vid ett elitgymnasium...

Ylvas egenskaper som skidåkare, både mentalt och fysiskt, kan jag inte uttala mig om men jag tror att hon har haft en "perfekt" resa genom ungdomsåren och de första fem junioråren. Nu återstår många svårigheter i nästa level, förstås. För att slå i nästa steg måste hon utvecklas på alla plan. Hon är född 1992 och rankas fyra i SL och trea i GS i hennes åldersklass i Sverige. I världen ligger hon dock "bara" 25:a. Sara Hector från Sverige är vassast i världen av födda 1992. Sara Hector har 6 FIS-points, Ylva ca 19. För att köra världscup som svensk krävs sannolikt under 15. Hon är på god väg, konkurrensen är stenhård och Europacup väntar i första hand.

Hård och smart fysträning väntar för Ylva och hennes övriga lagkompisar i sommar. Bland gänget finns ju ett flertal mycket duktiga unga tjejer, inte minst Lisa, Lotta och Magdalena - alla från Region 1 och dessutom med Maria Pietilä-Holmner som "ankare". Vilket gäng!

http://www.skidor.com/sv/Varagrenar/Alpint/Nyheter/Egnanyheter/Alpinalandslaget20122013/

Bling bling Mammoth!

Silver i Mammoth!

Guld är inte allt som glimmar! VM-SILVER kan vara bra nog framförallt när prestationen är godkänd! Det blev ett silver i storslalom och jag är riktigt nöjd! Totaltvåa alla ålderskategorier och endast 0,68 sek på två åk efter VMs meste guldmedaljör, Österrikaren Rainer Herb, se bild längre ner. Första åket var jag ca 0,6 efter och i andra 0,1. Jag gav inte upp i första taget och presterade på hög nivå utan några som helst problem i två tuffa åk med all den press som skapas runt ikring ett VM.

Gårdagens storslalom avgjordes i "Broadway" i Mammoth Mountain, en ganska flack backe i relativt mjukt underlag. Tävlingen kördes sent på dagen och värmen hann ta ytan så pass mycket att det blev ett gränsfall. Andra åket gick efter att liftarna officiellt stängt. Vi var klara först kl 17:00. Vallningen kändes riktigt bra. Det blev en gul Holmenkoll med en CW25 invärmd på toppen. Resultatlänk http://www.fis-ski.com/uk/604/610.html?sector=MA&competitorid=84343&raceid=1676

På väg mot silver!

Jag kom till Mammoth med gulddrömmar i storslalom främst med anledning av att jag inte har något guld i denna gren. Jag har tre individuella VM-guld sedan tidigare, två i slalom och ett i Super-G. Efter årets misslyckande i slalom fanns det också mycket revanschlust. I andra åket fanns både svårigheter och risker i det mjuka underlaget och banan var lagd tvärs över spåren från både B-gruppen och vårt första åk, Arrangörerna fick jobba hårt med att skotta fram en tillräckligt hård yta att åka på. Under de förhållanden som bjöds fick vi stora ovationer vid prisceremonin för vår beslutsamhet och skicklighet i hanget.

Min vän och konkurrent, Rainer Herb, Österrike

Rainer Herb kommer från Göstling i Österrike och tävlar för samma klubb som Katrin Zettel och Andreas Buder, störtloppsess som nyligen avslutat sin karriär. För mer info, kika in på deras hemsida. År 2014 går Masters VM på deras hemmaarena. http://www.sc-goestling-hochkar.at/index.php?option=com_content&view=article&id=464:herb-rainer-wieder-3-facher-masters-weltmeister&catid=36:news&Itemid=1

Mera SILVER!
Super-Gn idag blev en repris! Jag är förstås nöjd med detta förutom att jag tyckte att jag kunde ha offrat och vågat lite mer i ingången till branten i "Facination". Super-Gn gick på ca 1,06 SEK för mig, distanserad med en hel sek av Rainer Herb. Fegheten beror främst på antalet åk på Super-G skidorna och brist på träningstid. Jag kom till Mammoth utan ett enda åk på mina 210 Fischer och hade inga större förväntningar men det räckte till SILVER, trots allt! Timothy Hill blir trea igen. Denna medalj känns inte riktigt lika skön att ta eftersom prestationen inte riktigt höll mitt mått. Jag inser mer och mer att jag drivs mest av att få ut så mycket som möjligt av mig själv och att jag genomför det jag bestämmer mig för i tävlingsbacken.

Nu stundar bankett och prisudelning för SuperGn så det gäller att dressa om! Vi har njutit av fint väder idag och solen har gett sina spår i våra redan ärrade ansikten. Imorgon kör vi en Världscup i Storslalom om vädergudarna är goda! Därefter San Fransisco och lite shopping!

Besviken men inte knäckt

Gårdagens slalomtävling i Masters-VM slutade i en stor besvikelse. Kanske en av de större besvikelserna på ett tag. Jag har under året åkt alldeles för lite skidor för att vara helt nöjd med förberedelserna inför årets begivenhet men som den självsäkra person jag är kunde jag inte låta detta faktum störa mina gulddrömmar.

Motståndet i Mammoth Mountain är bra! I år ställer ett flertal snabba killar upp till kamp och alla tillhör världseliten inom Masters, inte minst Rainer Herb, tjecken Rycek och amerikanen Timothy Hill. Antalet i klassen H45-49 är ca 35 stycken och utöver detta finns ett flertal snabbingar i klassen ovanför, dvs H50-54. Underifrån kommer också hoten från de "unga gardet".

Jag lottades att starta som åttonde man. Backen, "Andys Dubble Gold", med ca 160 meters fallhöjd föll på i ganska jämn takt till hälften för att sedan plana ut en smula. I utgången av branten låg tre på varandra "röda" högersvängar i ett frånlut med riktning ur fallinjen. Starten och första delen in i branten gick bra. Jag kom igång fint men efter 15 käpp missar jag käppträffen och får den i bågen varvid glasögonen spricker och det gör ordentligt ont för en kort stund. Adrenalinet pumpar och jag biter ihop in i branten och närmar mig de svåra skråsvängarna på första delen av flacken. Jag är redan i detta läge rejält påverkad i både kropp och andning varvid åkningen känns kantig. Jag får inte med mig fart i flackpartiet, får inte ut skidorna från kroppen och går så småningom i mål på tiden 41:24, endast 4 hundradelar efter suveränen Rainer Herb från Österrike. Blod rinner från ett jack i näsan och andningen är lika med noll. Jag har panikkänsla över det senare och gör allt i min makt att försöka finna en nypa luft att leva på kommande sekunder. Det avtar och glädjen över att ligga tvåa infinner sig och jag känner mig som "the hunter" i detta sammanhang. Hill ligger trea ca tre tiondelar efter. Jag får ett kort snack med Rainer Herb och det låter som att han haft ett smärtfritt åk. Jag känner förstås att möjligheterna finns, i andra åket.

Inför mästerskap är nerverna något man måste ha lite extra styr över. Det är oerhört lätt att falla in i för många tankar om utgång av tävlingen. Gång på gång fick jag försöka trycka undan tankar som "kom för tidigt". Här och nu och fokus på det som skall göras vid varje gate är och måste vara prio. Med nya glasögon, plåstrad näsa och en klar taktik tar jag mig an andra åket. Jag bestämde mig vid besiktningen att försöka gasa mer i utgången av branten ut på flackpartiet eftersom banan passade mig bra. Jag lyckades väl i inledning, i brantpartiet och på flackpartiet. I slutet av banan, strax innan mål, hade banläggaren gjort en utbrytning från vertikalen som "stack ut". Besiktningen var gjord men tröttheten i kroppen fick finmotoriken att haverera varvid jag missade utgången och kom för rakt på svängen därefter. Faktum ställdes tydligt på sin spets, urkörning, misslyckande, besvikelse. Fyra portar innan mål, kanske försvann guldet där.

Jag var oerhört besviken i detta tillfälle men Dr Jims 5Ps dök så småningom upp i mitt minne och hjälpte mig vidare. Hans metod och råd "Ok, var besviken men - then let it go" fick mig att så småningom hämta ny kraft.

Guldet gick till Österrike, silvret till Amerika och bronset till Tjeckien. Det sistnämnda blev ett brons med bittersmak. I samband med prisceremonin rullade filmerna från dagens åkning och det visar sig tydligt att tjecken Rycek gränslar i utgången av branten. Han gör en "Hirscher" och låtsas som inget hänt. Ingen protesterar och han tar bronset. Trist men fullt möjligt i den alpina sporten.

Sverige tar ett guld i slalom! Elisabeth Hänström vinner guld i damklassen och vi får vårt segervrål! Imorgon hoppas vi på nya medaljer så håll tummarna för oss!

Krutgumman Hänström vid en tidigare WorldCup i Italienska Piancavallo

På hög höjd!

Resan mot Mammoth Mountain fick till slut en ände. Efter 30 timmars resande anlände vi till Mammoth Mountain Inn. En sömndrucken portier gjorde allt han kunde för att inte visa hur trött han egentligen var när han gav oss lägenhetsnummer och nycklar. Klockan var 4 på morgonen och vi hade transporterat oss de sista 50 milen med hyrbilar, två fina Chrysler. Flygresan gick som smort, allt bagage kom fram och alla hade ett förvånansvärt lugn inför den långa bilresan. Planen var att köra så länge vi orkade och sedan ta in på något motell längs vägen upp bland bergen.

En av bilarna fick tjäna som bagagebil där jag och Stefan rattade sträckan, med Mats som passagerare. Resten av gänget på 8a personer färdades i den andra. En helt ok lösning. Vi nådde ända fram med hjälp av lite Redbull och en intressant väg.

Väl framme i Mammoth Mountain visade det sig att våra lägenheter höll en lägre standard än jag förväntade mig men dock helt ok. Mammoth verkar gammalt. Anläggningen byggdes i slutet av 50-talet och det syns på sina ställen. Ett stort plus är dock avståndet (!) till backen. Ski-in ski-out läge med andra ord! Uppstigning kl 09:00 med frukost och med en fantastisk vy utanför fönstret fick oss att glömma all trötthet.

Det blev en grym dag i backen på storslalomskidorna! Berget är riktigt fint och tävlingsbackarna är identifierade. Toppen ligger på imponerande 3350 meter och vi bor på 2300 möh. Det lär vi känna av i kväll. Super-G och Storslalom går från samma spot medan slalom går i egen backe. Slalomhanget känns tufft och verkar hårt. Storslalombacken är flack i inledningen men trycker på i slutet.

När detta skrivs har vi upplevt en annan sida av Mammoth! En blåsig och snöig dag utan sol, ja det svider en aning. Mats är däckad, tålde nog inte den hårda öppningen men jag hoppas han kvicknar till imorgon. Han är inte ensam om att känna frossa och feberkänsla och ont i huvudet.

Well, på återseende. YR lovar lite sol imorgon, återstår att se om norrmännen har koll på denna världsända.

Mammoth Mountain hägrar!

Så, till slut, lämnar jag arbete, fru och barn bakom mig och beger mig på min årliga "egotripp". I år tillsammans med Team Captain Mats Gabrielsson och resten av de mest "hungriga" Mastersåkarna i Sverige.

Det som slår mig är hur skönt det verkligen är att känna arbetsstressen rinna av en! Att sedan, i nästa tanke, konstatera att man blivit ett år äldre och kommit ett år närmare det ofrånkomliga i en Masters alpinliv, "stangeringen" och återtåget till en normal människa med allt mer sladd in i sväng. Måhända får jag några år till, min kropp känns ju som 25. Jag fick ett bra pass igår, innan avresa. Vallsberget var hårt och ungdomarna "paceade" mig till tider närmare 27 sek. Dessa tider kom vi knappt ner på "min tid"! Vadet stod om ett fika och jag utlovade gratis sådant till den eller de som var mindre än 1,5 sek efter. Det blev två stycken. Moa och Johan! Underlaget slet hårt på mina gamla goda Völkl, som får följa med ytterligare ett VM. De har gått och blivit oumbärliga efter alla snabba race de senaste tre-fyra åren. Sa jag att de är rocker på en av dem? Passar mig bra!

Packningen blev som vanligt gigantisk med 4 par (varav ett jäkligt långt) skidor, en stor väska och en vallaväska, och förstås det viktigaste av allt - pjäxbagaget - bagaget som varje år skall diskuteras av alla världens olika flygplatspersonaler. Med en nätt vikt av 9,6 kg kunde jag passera första instans. Det återstår att se hur det blir i nästa. Jag släpper dem aldrig ifrån mig bara så att Ni vet. Mina Dobbermann följer mig dit jag går. När de är slut är kanske jag också det, lagom till normalitetens inträde.

Vi sitter i lobbyn i Stockholm på Connect Hotell och njuter innan läggdags. Imorgon 07:30 strålar vi samman med det svenska teamet på utrikes. Det skall bli riktigt trevligt det här!

Avslutar kvällen med att ladda upp en bild åt Er! See you in Mammoth!

Mammoth trail map

De stora racen närmar sig med stormsteg!

Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades och det beror inte på något annat än ren och skär njutning. När den alpina säsongen "peakar" vill man bara vara riktigt närvarande händelserna och för en hårt arbetande familjeförsörjare finns då inte mycket tid över till ändlöst bloggande. Alla mina inlägg bör ha ett kärnvärde, det är min filosofi. Att bara blogga "för bloggandets skull" är inte riktigt meningen.

Mastersskier.blogspot.com skall ju vara lite av en källa till inspiration och ta upp intressanta iaktagelser som annars inte syns så lätt. Det vi kan konstatera är att mycket av den goda informationen nu "poppar" upp snabbare och mer precis jämfört med hur det var för ett flertal år sedan, vilket glädjer mig. Jag tycker tex att Svenska Skidförbundets alltid uppdaterade websida är riktigt bra! Där kan vi följa de vassaste åkarna som någon slags målbild för de hårt satsande och mest ambitiösa i vår sport.

När det kommer till det lokala planet och breddverksamheten är det sämre, och där vill jag gärna bidra lite extra, som Ni säkert märkt. Tanken med bloggen är också att den skall vara en snabb länk ut till andra intressanta informationskällor som syftar till att "lyfta" alpint. Har just du tips på såna sidor, så skicka mig gärna ett meddelande via facebook eller via mail p.gabrielsson@live.se.

Well, nog om detta!

Allt sedan februari den 6e har den alpina aktiviteten "sjudit" på en mycket hög nivå. De största glädjeämnena regionalt för ungdomar och juniorer är helt klart Alpina Polarcupen! Det är ingen tvekan om att årets version av cupen klivit ännu ett steg närmare målbilden! Här är det på sin plats att lyfta en särskild person i staben. En enastående man som jag inte hade en aning om hade dessa gigantiska egenskaper. Sven-Rune Olofsson är mest troligt den person som ger alpint den bredaste synen. Från smått till stort med enorm kvalitet och fokus. En ovärdelig resurs i vårt arbete att jobba långsiktigt med sportens utveckling. Cupen går mot final i Arvidsjaur den 31/3 och det blir kamp ända in på mållinjen! Surfa in på www.alpinapolarcupen.se och följ dramatiken.

En annan mycket lyckad aktivitet blev fartlägret i Sorsele, igen! Fjolåret var bra och detta år tangeras detta trots att vädret gav oss snö inför sista dagen. Rickard Quick, jag, Mats Degerman och Anna Nilsson roddade detaljerna och KBK, med Ronny och P-O, stöttade med tekniken och säkerheten tillsammans med övriga föräldrar/klubbledare och åkarna hade ett leende på läpparna hela helgen. Det är under dessa former vi bygger alpina talanger som vågar lite extra, in i nästa "level". Fantastiskt kul!

Om vi ser till en högre nivå så har tex Norrbotten lossnat rejält i toppen. Vi har förutom Anton Lahdenperä och Danne Steding i landslagströjan, även fått Gustav Lundbäck och Ylva Stålnacke med på "tåget". Ylva dominerar vissa tävlingar under säsongen men når inte riktigt till JVM-plats, till mångas förtret. Gustav kommer med och glädjen är förstås stor för ett norrbottenshjärta. Killen är ambitiös och målmedveten och med rätt coaching en "juvel i sin linda". När vi ser till antalet Svenska juniorer till JVM i Italien så kan vi åter konstatera att det är hög kvalitet och att vi är med i topp. Tjejernas inledande slalom gav fyra tjejer topp 14, vilket är riktigt bra! För Ylva Stålnacke hoppas jag det innebär fortsatt hårt arbete och målet inställt på att nästa säsong komma än starkare. En annan mycket glädjande utveckling står Nattis Hermansson som dessutom vinner gårdagens FIS i Luleå. Nyligt hemkommen från en mycket lyckad Europacup-turne är hon och Ylva starkast direkt efter juniorlandslagstjejerna som befinner sig Italien. De är i sina bästa dagar dessutom snabbare och starkare! Det bådar gott inför stora SM inom kort!

Att få komma ut i Europa på turné stärker de duktigaste och mest mogna åkarna. Stor eloge till förbundet, vilket jag antar ligger bakom, som gör detta möjligt och enormt kul att se att resan görs "över gränserna" mellan gymnasierna. Det tyder på bra coaching vilket är A och O när de talangfulla åkarna närmar sig checkout från de gymnasiala studierna. Det känns otroligt viktigt att visualisera framtiden med spännande race i mellaneuropa för att lyfta dem till nästa level.

Nu stundar de stora racen, som sagt! Lagom till detta vill jag förmedla Dr Jims tips till dig! Ursäkta för den dåliga översättningen men förhoppningsvis är det tydligt nog. Ta del av dessa och stort lycka till!

-------------------------------------------------------------------------------------
By Dr Jim Taylor

De största tävlingarna för säsongen närmar sig snabbt: USM, Yngre junior-SM, ÄJSM, och inte minst det redan påbörjade JVM. Du har siktat på dessa stora tävlingar hela säsongen, arbetar hårt på att bli bättre och gjort ditt bästa i varje kvaltävling. Förhoppningsvis känner du att du är redo att åka så fort du kan.

De av er som regelbundet läser mina inlägg vet att mitt mål för dig är att uppnå Prime Ski Racing, som jag definierar som skidåkning på din högsta nivå under de mest utmanande förhållanden. Det finns ingen mer viktig tid för att uppnå Prime Ski Racing än i de viktigaste tävlingarna under året.

De dagar som lett dig fram till dessa stora tävlingar har varit avgörande för att du skall kunna uppnå dina konkurrenskraftiga mål. Du måste få din utrustning slås in, måste få lite vila, och du kan göra en liten finjustering på din teknik och taktik. Men det område som förmodligen kommer att göra de största skillnaderna i om du åka skidor din bästa eller "crach and burn", är din inställning till de stora tävlingarna. Din inställning kommer att påverka varje psykologiska bidragsgivare till din skidåkning, inklusive din motivation, självförtroende, intensitet, fokus och känslor. En sund inställning kommer att ställa dig upp för en psykologi och fysiologi som gör att din bästa skidåkning att växa fram. En osund inställning, däremot kommer bara ställa dig upp för misslyckande.

En sund inställning kan sammanfattas i vad jag kallar "5 Ps för Big Races:" perspektiv, Process, Present, positiv, och framsteg.

Perspektiv

Det är lätt som de stora tävlingarna närmar att förlora perspektivet. När jag talar om perspektiv menar jag att det är viktigt att du placerar på dem. Du kanske tänker: "De är de största tävlingarna för säsongen för mig och jag har jobbat så hårt. Om jag inte gör bra, kommer det att döda mig! Jag måste göra också! "Det är bara det att attityden som kan hindra dig från att få de resultat du vill ha. Verkligheten är att även om dessa race kan vara viktigt för dig och om du inte åka skidor bra, kommer du att bli besviken, men det kommer absolut inte att döda dig.

Tänk på det här sättet. Låt oss säga att innan din race kommer någon upp till dig, visar en pistol, och berättar att om du inte åka skidor bra, kommer han att vara i målområdet, och kommer att skjuta dig. Skulle du vara nervös? Ja, rädd, faktiskt. Skulle du kunna åka bra? Definitivt inte! Naturligtvis kommer det finnas någon på mållinjen med en pistol, men när du förlorar perspektiv och känner att ditt liv (inte din fysiska liv, men ditt ego liv) står på spel, då samma känslor av hot och rädsla uppstår. Och det är en väldigt liten chans att ditt väsen är självsäker, avslappnad, eller fokuserad nog att åka ditt bästa.

Om du tittar alltför nära på dessa tävlingar är det lätt att tro att de är liv eller död. Men om du kan gå tillbaka och sätta lopp i ett långsiktigt perspektiv, det vill säga, de är bara några små steg i en resa mot dina långsiktiga mål, kommer de verkar inte fullt så viktigt. Resultatet? Du kommer att vara psykiskt och känslomässigt beredd att åka ditt bästa.

Processen

Ett av de vanligaste problemen som förekommer bland racers vid synen på stora tävlingar är ett skifte i fokus från processen mot resultat. Låt mig förklara. En process inriktning innebär att uppmärksamma de saker som hjälper dig att åka skidor ditt bästa, till exempel, teknik, taktik och aggressivitet. I motsats innebär Utfall fokus på de eventuella resultaten av ett race: vinna, förlora, poäng, ranking, oavsett om du kvalificerar sig för nästa nivå av racet, eller som du kan slå eller förlora på. Låt mig göra detta mycket tydligt: ​​Ett utfallsfokus är "a kiss of death" i Ski Racing. Här är varför.
Många människor tror att fokusera på resultatet kommer att öka chanserna för det resultatet inträffar, men det motsatta är faktiskt sant. När uppstår resultatet av en tävling? När du korsar mållinjen, förstås. Och om du fokuserar på målet, vad fokuserar du inte på? Jo, processen, naturligtvis. Här är ironi. Genom att fokusera på processen snarare än resultatet, har du en mycket bättre chans att åka skidor ditt bästa eftersom du är uppmärksam på saker som hjälper dig att åka skidor bra. Och om du åka skidor bra, är det mer sannolikt att uppnå de resultat du ville i första hand.

Dessutom, varför får du nervositet innan stora tävlingar? Eftersom du är rädd för resultatet, närmare bestämt, är du rädd för att misslyckas. Så genom att fokusera på resultatet, är det mer sannolikt att känna sig orolig (lite ångest är bra, men alltför mycket är riktigt dåligt) och mindre benägna att åka skidor bra och uppnå det resultat du vill ha. I motsats, om du fokuserar på processen, kommer du inte att ha en rädsla för att misslyckas, du blir avslappnad, och du är mer benägen att åka skidor ditt bästa, vars resultat är ett resultat du ville i första hand .

Presentera

En annan förändring som kan inträffa innan stora tävlingar är ett fokus från den nuvarande vad du behöver göra för att åka bra nu till antingen en tidigare fokus-på resultat du haft i det förflutna eller en framtida inriktning-på de resultat som du får eller kanske inte får i de stora tävlingarna.

Låt oss börja med ett förflutet fokus. Det finns en som säger att du inte kan ändra det förflutna, men du kan förstöra en perfekt bra framtid genom att oroa den. Verkligheten är att du inte kan ändra det förflutna, så det är ingen idé att ens tänka på det (förutom kanske att lära av sina misstag så att du inte upprepar dem). Om något dåligt hänt i det förflutna, bli besviken, then let it go!. Om något bra hände, frossa i det, låt det sedan bero. Ser man ständigt tillbaka har det inget värde för din nuvarande situation.

Nu inför framtiden. Tänka på framtiden gör inte hellr dig särskilt gott. Det kan orsaka tvivel och oro eftersom det ofta utlöser en rädsla för att misslyckas. En framtida inriktning kan skapa ångest, eftersom det gör att du tycker om förväntningar på att du kan känna från dina föräldrar eller tränare. Mestadels i princip, om du fokuserar på framtiden, du fokuserar inte på skidåkning i här och nu.

Om du vill styra framtiden, är det enda sättet att göra det för att kontrollera den nuvarande. Detta innebär att rikta ditt fokus på vad du behöver göra för att åka skidor ditt bästa just nu.

Positiv

Kanske det värsta som händer med många unga förare innan en stor händelse är att de börjar prestera negativt. De förväntningar och tryck som du kan känna inför en stor tävling kan orsaka ditt självförtroende, som kan ha varit höga från hela din utbildning och racing fram till denna punkt i säsongen, för att sjunka när du fokuserar på alla de dåliga saker som kan hända i de kommande tävlingarna. Du kan gå från att vara din bästa bundsförvant till din värsta fiende. Vilka är chanserna att bra saker händer i de tävlingar med denna "mörka" tänkesätt? Låt oss mig svara på den frågan för dig: ganska låga!

Din enda chans att nå dina mål för de stora tävlingarna är att hålla en positiv och förbli din bästa bundsförvant. Detta betyder inte att du måste vara Stuart Smiley (av Saturday Night Live berömmelse) hela tiden, att känna viss tvekan är naturligt. Se bara till att de flesta tankarna kring vad du tycker om dina kommande tävlingar är positiv och hoppfull.

Framsteg

Ski racing är oförsonliga i hur den bedömer förare, Klockan ljuger aldrig och vi lever också i en värld där det är svårt att inte jämföra dig med dina lagkamrater och andra konkurrenter. Men när du fokuserar på dem, till exempel, tänker på hur de åker skidor, hur de kommer att göra i tävlingarna, och om du kommer att slå dem, de kommer att vinna för att du är fokuserad på dem, inte fokuserade på dig själv.

Faktum är att tills du får i dina sena tonår resultatet egentligen inte spelar någon roll. Bode Miller åkte aldrig Topolino och fick aldrig medalj vid Junior VM. Och många Racers som var superstjärnor vid 13 var inte på första sidan vid 17. Det bara spelar ingen roll hur du stack upp mot dina konkurrenter när du var ung. Och oroande kring dina konkurrenter, som jag nyss nämnde, är absolut inte bra.

Det enda du borde verkligen fokusera på är dig själv och de framsteg du gör mot dina mål. Du har alltid upp-och nedgångar, men det viktigaste är att se att du är på väg i rätt riktning. Om det är så att du ständigt förbättrar din teknik och taktik och att dina poäng blir bättre och bättre? Så länge du rör dig mot dina mål och förblir fokuserad på att förbättra, fortsätter du att bli bättre och alla andra kommer att ta hand om sig själva.

Så om du verkligen vill åka skidor ditt bästa i de kommande stora tävlingar, minns 5 Ps och du kan vara ganska säker på att din hjärna hjälper dig, snarare än skada dig, på vägen mot dina mål.


Good Luck!
----------------------------------

Om Dr Jim Taylor:
Dr Jim Taylor vet psykologi Ski Racing! Han tävlade internationellt för Burke Mtn. Akademi, Middlebury College och University of Colorado. Under de senaste 25 åren har Jim jobbat med många av USA: s ledande yngre race program samt World konkurrenter Cup från många länder. Han är en klinisk docent i Sport & Performance psykologi forskarutbildning vid University of Denver. Jim är författare till Prime Ski Racing.

Rätt i sväng!

Kan inte låta bli och dela med mig av Marcel Hirschers fantastiska storslalomform! Här dominerar han Vitranc-backen i Kranjska Gora som om han var ett med den. Han går för fulla maskiner och söker fart i alla svängar neröver den tuffa pisten. Det är mycket tydligt hur han investerar tidigt i svängen och slipper stå emot för mycket krafter i fel riktning efter käppassage. Det är som musik i mina öron!

Han lägger hela tiden cirkeln på rätt ställe, för att citera Björn Myhres teorier om den perfekta svängcirkeln. Han lämnar bra med utrymme för sina vinklar och jobbar med mycket rörelse. Marcel tillåter sig dessutom sladda/drifta in i flertalet av svängarna men tappar ingen fart på detta. Backen är brant och han kan istället accellera ut ur sväng med en mycket tydlig rörelse längs hela skidan. Underbart att se! Kolla inte minst accelerationen från port 1 till 4. Det är den insatsen och viljan att åka fort från A till B som krävs för att vara med i toppen!

No doubt!

Ylva i form!

Inga tvivel att Ylva Stålnacke, Kiruna BK, toppar på hemmaplan! Ylva är tillbaka, riktigt stark och stabil. Hon vinner dubbelt i Fjätervålen med Sarah Olsson på tredje plats båda dagarna. Region 1 dominerar tillställningen med en norrbottning i topp! Det var ett tag sedan! Tack Ylva! Fem region 1 bland de sju bästa på lördagen och fyra bland de sex bästa på söndagen.

Sarah går från klarhet till klarhet! Ingen stor punktförbättring men ett riktigt bra resultat som sannolikt stärker självförtroendet. På söndagen tog Lotta Säfvenberg i lite extra och trängde sig mellan Sarah och Ylva. På lördagen åkte Natalie Hermansson, Luleå AK, till sig en meriterande femte plats med Magdalena Fjällström på fjärde plats. Kämpa på tjejer!

Luleås Gustav Lundbäck åkte in som femma på söndagen och punktade drygt 28, vilket är toppnotering för den unge killen från "flatlandet" i Norrbotten. Han lämnade den ena dagen en av Sveriges vassaste storslalomåkare bakom sig. Borlänges Niklas Rainer visar dock att han fortfarande är med i matchen och bidrar till utvecklingen på sitt sätt. Med FIS-points 23 är han med och hjälper de yngre killarna framåt samtidigt som han sannolikt har riktigt kul! Niklas har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. När jag slutade åka aktivt 1993 hörde jag talas om den unga talangen som därefter tog för sig allt mer. Det blev (!) bla inte mindre än 119 europacupstarter! Han gjorde sin första WC-start 2004 i Österrikes Flaschau och har under karriären dragit ihop ett imponerade CV i det "alpina arbetet".

FIS World Ski Championships starts 8
FIS World Cup starts 81
FIS Europa Cup starts 119
FIS Europa Cup podiums 5
Europa Cup Victories 2

Niklas Rainer, en av Sveriges vassaste storslalomåkare genom tiderna

Vad händer härnest?
På hemmaplan bygger vi vidare på regionens alpina talangerna. Det stundar ENL-tävlingar i Kåbdalis lagom till helgen och startfältet behöver kompletteras. Tävlingen är delvis i konkurrens med FIS SL i Järvsö men kan ses som ett bra alternativ för första- och andraåringarna eller som ett bra alternativ för dig som känner för att stanna hemma och "dominera" en smula. Det är i vart fall ingen tvekan att Alpina Polarcupen gjort succé de två senaste racen. De unga tjejerna och killarna har både haft fina förutsättningar och punktat ner sig till ett bättre utgångsläge. Stipendierna ligger nu och väntar på de topplacerade och regeländringen med "startpoäng" gör cupen riktigt spännande i år, läs regelverk och kolla in poängställningen på hemsidan www.alpinapolarcupen.se

Vi har valt att premiera deltagande genom att ge en extra "startpoäng" allt för att det inte skall vara för lätt att vinna stipendiet, endast genom att åka ett fåtal race, menar en av eldsjälarna bakom cupen Sven-Rune Olovsson. Det blir en strid ända in i mål, som vanligt!

Har du inte anmält dig, så skynda på! På onsdag stänger möjligheterna. Är du sugen på GS-träning på fredag, i tävlingshanget. Ta kontakt med mig skall jag berätta mera.

Lotta lyfter efter europaturné!

Lotta Säfvenberg, UHSK

Det går rejält framåt för en del av våra regiontjejer på storslalomsidan! Almåsa var platsen för senaste FIS GS och inte minst Lotta Säfvenberg från UHSK slår till med personbästa! Lotta, som är särskilt stark i slalom, vinner en av storslalomdagarna i denna riktigt fina storslalombacke, med en betryggande marginal av 1 sek till tvåan, nästa stora glädjeämne, Ylva Stålnacke från Kiruna. Ylva är tillbaka från skada och är i fin form inför kommande utmaningar. Ylva Stålnacke blir bäst i helgens "kombination" med två stycken andraplatser! Stabilt!

Det märks att Lotta mått bra av europaturnén! Hon har tillsammans med de övriga juniortjejerna matchats i tuffare tävlingar i bl a Schweiz, Tyskland och Italien, utan några tydliga framgångar. Fördelen med att möta tuffare utmaningar är att man flyttar ofta gränserna för sin egen förmåga att prestera. Att leva i kaos är ofta framgångsrikt, som de brukar säga. Ett flertal DNF byts nu ut mot en riktig topprestation! Väl hemma på "svenskmark" slår hon till i storslalom (!) och förtjänar 21 FIS-points vilket tar henne från plats 3 till plats 2 i Sverige, födda 1994 och från plats 23 till plats 6 sett över hela världen (*singelresultat, fiktivt) i hennes åldersgrupp. Det är riktigt bra! *Detta om vi antar att hennes senaste poäng inte behöver genomsnittsräknas med hennes nästbästa resultat och utan hänsyn till att andra åkare också kan ha gjort förbättringar som inte syns i statistiken ännu. UHSKs Lisa Blomqvist och Luleås Natalie Hermansson återfinns också högt upp i resultatlistan med en tredje och fjärde plats dock utan punktförbättringar.

Sarah Olsson från Vännäs AK gör även hon en kanonprestation genom att bli trea en av dagarna i Almåsa. Hennes punktförbättring ger henne en plats bland de 16 bästa i världen födda 1995. Före sig har hon bl a svenskorna Loise Jansson (9a) och Magdalena Fjällström (6a), och inte minst årets riktiga rockie amerikanskan Mikaela Schiffrin på första plats. En minst sagt tuff grupp! På tredje plats i listan över världens bästa 95or återfinns dottern till en av världens, och i synnerhet Frankrikes, största stjärnor Luc Alphand! Äpplet faller inte långt ifrån trädet, så att säga.

Jag hoppas att resultaten från Norrbottens lysande damalpinstjärna Ylva Stålnacke syns i alpinsverige och att hon får några riktigt spännande utmaningar framöver. Tillsammans med herrarna Anton Lahdenperä (A-laget) och Daniel Steding (Juniorlaget)är hon en bra förebild och disktriktshopp att hålla utkik efter! Bra jobbat!

En intensiv vecka!

Januari månad är en höjdpunkt i den alpina cirkusen! Det är i dessa dagar som den alpina världseliten bjuder oss vanliga dödliga på hisnande utflykter och grymma nervpirrande thrillers i backen. Wengens störtlopp är avgjort, med en ny stjärna längt upp på podiet, och en annan klassiker står för dörren - Kitzbuhel! Skall Beat FEUZ slå till igen? Har han för lite rutin eller "guts"? Kommer den avgående schweiziske "stridspiloten" Cusche att ta ännu en anmärkningsvärd seger? Miller gör det han fortfarande tycker är roligast här i livet, åka på gränsen till det omöjliga. Åldermannen Patrik Järbyn med sina unga vapendragare Hans Olsson och Matts Olsson skall försöka hålla den svenska fanan högt men det är ett riskabelt arbete, minst sagt!

Kitzbuhel, Hannenkamm-rennen

Att det finns risker i den alpina sporten är inget nytt. En skada som vår stjärna Maria Pietilä-Holmner drabbades av tidigare i veckan hör till de mer normala men ändå riktigt tråkiga. En positionsmässig obalans i ett pressat läge kan få det att klicka i knäet, oavsett hur stark du än är. Ett fall i storslalombacken eller ett fall i störtloppsbacken, ja valet är dock enkelt. Svaret går att utläsa ur bl a senaste nytt i "Alpine stories" från Bode Miller. Jag lider med Maria men hon är stark och målmedveten och omgärdad med de bästa resurserna man kan ha. Vi hoppas alla på att hon får en bra rehab-period och att hon kommer tillbaka starkare än någonsin och sätter press på Marlies Shilds inför Sotji 2014. Det känns roligt att höra Marias vilja att komma igen och hennes uttryck för att det är det "bästa av världar" att komma tillbaka till. Såna som Maria behöver vi verkligen!

Miller berättar i sitt "läpparnas bekännelser" i "Ski racing stories" att den som står i startkuren i Hannenkamm och inte är rädd, har gjort nåt fel i förberedelserna. Det är olikt Bode att låta på det sättet för vi tror alla att han är orädd men han har den största gåvan av alla, han vågar ligga på gränsen till det riktigt, riktigt obehagliga. Att plocka ut det bästa ur alla situationer innebär att ligga på gränsen och i dessa gränsland lurar farorna. Det kommer vi aldrig ifrån. Hur än mycket FIS vill minska farorna så är det litegrann det det handlar om därute. Åkarna kommer hela tiden att söka sig till gränsen, oavsett var den är och där finns också de skrämmande vurporna.

Kika igenom denna härliga video där Bode Miller tar oss igenom det tuffaste av de tuffaste racen i alpinvärlden. Vinner man Hannenkamm i Kitzbuhel är man för evigt inpräntad i historieböckerna och antagligen en fet check rikare. En fjärde plats ger på sin höjd 4000 euro och står inte alls i paritet med den obekväma insatsen och riskerna loppet medför.



Daineese och FIS är i samarbete kring ytterligare säkerhetsaspekter. Det testas, i samarbete med bl a Norges storstjärna Svindal, ett ryggskydd uppbyggd på samma sätt som en airbag. Syftet är säkerhet och på mindre än 100 millisekunder skall den vid ett fall utlösas och skydda från skador på bröst, rygg och axlar. Ett kommande arbete med liknande teknik skall snart sjösättas där syftet är att skydda knä och ben, enligt Gunter Hujara. Det blir intressant att se hur framtidens utförsåkare kommer att se ut. Kanske som från "out of space" vilket får mig att minnas historien om den unge Kalle Palander som sågs tävlande i juniortävlingar i Gällivare iförd rustning som hans far egenhändigt tillverkat. Han var på den tiden anmärkningsvärd långt ner i resultatlistan för att bara några år senare vinna sin första WC-seger. Måhända blev han av med allt det tunga "skrotet" hans far packat på honom och kanske skidorna precis fått lite mer former.

En annan kittlande och nervpirrande stund vid TVn är herrarnas slalomtävling i Kitzbuhel och inte minst kvällsslalomen i Sladming! Vilken höjdare! Kommer Myhrer att straffa Kostelic och framförallt den lille kometen från Österikeland, Marcel Hircher? Det blir nåt att bita i och kanske, kanske lurar Byggis i vassen tillsammans med både Hargin och Bäck i en räd av sällan skådat slag. En sak är klar! De beträder lite av "svenskmark" därnere och historiens vingslag slår och väser, det ä r dags igen!

På hemmaplan, långt från Kitzbuhels trånga gator och torg, händer inget annat än en resa till vårt vinterland i Kåbdalis. Två pass storslalom på lördag och därefter guldkant på tillvaron med fru och dotter i det vi numera kallar "Kåbben". Totalt riskfritt, eller?

Sverige levererar alpina talanger och konkurrensen är stenhård!

Den 7:e FIS listan för 2011/2012 är ute och det lackar mot analys. Hur går det för våra slalomtjejer ute i vida världen och hur ligger de till sinsemellan i sverigerankingen. Jag har ägnat en stund i helgen åt att sammanställa detta på samma sätt som jag gjorde för ett år sedan. Båda sammanställningarna redovisas. Grenen är slalom. Förändringarna är förhållandevis små men det finns tydliga tecken på att de yngre tjejerna tar för sig. Det är också tydligt att det krävs en bra världsranking i sin egen ålderskategori för att tillhöra ett lag i Sverige om man kommer från Region 1. Det är inte punkterna som avgör och det är inte världsrankingen över alla åldersgrupper heller. Enligt sammanställningen ser vi att det i princip krävs topp fem i världen för att få dra på sig "landslagsstället". Det är en hård konkurrens som råder! Analysen säger också att topp tre i Norrbotten är detsamma medan det i Västerbotten skett en förändring i och med UHSKs Lotta Säfvenbergs imponerande framfart under förra säsongen. Anja Pärsson tappar i slalomrankingen vilket förstås till viss del är en konsekvens av att hon har fokus på fartgenarna.

Mycket mer är att vänta från de yngre vassa tjejerna. Inte minst Lisa Blomqvist, nu senast med en pallplats i Adelbodens FIS, verkar vara iform och Magdalena stärker sina odds inför säsongen och levererar just nu fantastiska prestationer i Ungdoms-OS i Innsbruck. Ylva Stålnacke är tillbaka från skada och verkar vara med i matchen direkt och inte minst verkar det som att Natalie Hermansson får valuta denna säsong. Här nedan kommer den aktuella sammanställningen och under den redovisas fjolårets dito. Klicka på bilden för att få den mer läsbar.

Bild: 7th FIS-list 2011/2012
Bild: FIS-list föregående år dec-jan 2010/2011

En ny företeelse växer fram i alpinsverige

Det känns verkligen som att vi äntligen är på rätt väg!

Under mina år som alpinist, inte minst under mina år som förälder och ledare, har jag och många fler sett en svagt negativ trend för sporten. I början av min karriär, i början av 80-talet, fanns en tydlig "utvecklingstrappa" i tävlingssystemet med B- och A-tävlingar, distriktslag och slutligen Svenska skidförbundets B-lag och A-lag. På den tiden fanns en tydlig fartsatsning som förenade slalomtekniker och fartfantomer i en härlig blandning och framförallt var snittåldern tämligen hög. Det var inte ovanligt att tex herråkarna på hemmaplan avslutade karriären först mellan 25-30 år. Det mesta här hemma var på den tiden ganska enkelt och framförallt nationellt och i min värld upplevde jag att andelen hemmavarande juniorer i klubbträningsverksamhet var större. Med tiden har FIS kommit att allt mer regera på tävlingsfronten, förstås som ett led i sportens internationalisering. För att några enstaka och starka åkartalanger skall "matchas" in mot Europa har vi under flera år tappat bort den stora "massan", enligt min mening. Ett måste för en fortsatt alpin karriär efter 15 års ålder har under ett flertal år stavats "skidgymnasium".

Sverige har lyckats riktigt bra internationellt, måste understrykas. Att ta hand om de unga talangerna har varit ett signum för Svenska Skidförbundet och gång på gång har ungdomarna levererat, inte minst ungdomarna från region 1 och i synnerhet Västerbotten. Det är imponerande men långt ifrån lika imponerande är hur vi tillsammans skapat förutsättningar för övriga 90 %.

ENL (Entry league) har som syfte att ge första- och andraåringar en bra start på sin internationella alpinkarriär men allt som är stort och styrs från utlandet, i detta fall från Schweiz, är i regel dyrt. Kostnader är något som begränsat arrangörer till ENL vilket gjort dem i stort sett omöjliga att genomföra med ett litet deltagarantal.

Med minskade födslotal och hård konkurrens från andra sporter har vi tillsammans indirekt under många år "stuckit kniven i vårt eget vältränade lår" genom att indirekt diskvalificera ENL till förmån för allt för tuffa FIS för första och andraåringar. Konsekvensen har blivit att alpint tappat både "cred" och unga åkare och med det en massa kontinuitet iform av bra tränare och ledare och engagerade föräldrar med rutin. Men det finns hopp!

Alpint i vår landsända rider just nu på en våg som styrs och roddas av ett flertal old racers som var med på den tiden då man som junior kunde välja mellan tuff konkurrens eller lagom konkurrens och framförallt i systemet uppmuntrades att hålla på länge med sin sport. Utvecklingen är minst sagt spännande! Vi har idag och kväll bevittnat ett jättebra arrangemang i Kiruna som kommer att finnas på allas läppar ett tag framåt. Det blir stående ovationer för ett bra ENL-arrangemang sida vid sida med A-ungdomarna där totalt ca 60 ENL-åkare ställde upp i Alpina Polarcupens första tävling och där många unga juniorer åkte till sig bra placering och FIS-punkter. En fantastisk uppslutning som vi bara vågat drömma om!

Ett av det roligaste jag hört i helgen är uttalanden från ledare och tränare från gymnasierna och skidhem om att denna tävlingsform är förträfflig och helt rätt! Även de utländska coachernas lämnar lyriska uttalanden kring företeelsen. Vi är på god väg, helt klart! Hallå, Schweiz! Tanken med ENL lever i norra Sverige! Och tack Kiruna för att ni lade ribban högt!

En annan sak som glädjer mig är att upplägget i norr sprider sig neråt i landet, dessutom. Nu senast är det Stckholm och Dalarnas skidförbund som bildar en cup kring en serie ENL-tävlingar med liknande upplägg som i norr.

Kika gärna in på www.alpinapolarcupen.se

En annan rolig utveckling är det skiers united och skidmärket Head lyfter fram i sin approach till marknaden. Jag tycker den är genialisk och det glädjer mig att de olika grenarna inom skidsporten kommer allt närmare varandra. Jon Olsson har gjort alpin racing rumsrent för en hel generation friåkare och skicrossen är snart en naturlig del i en alpinkarriär. På tal om Skicross, det plingade nyss i telefonen och ett meddelande om att John Eklund är enda svensk vidare i kvalet till världscupkrossen imorgon! Kolla in SVT1 kl 14 och följ AK Vännäs alpina komet på skicrosshimlen!

Min kompanjon Peter Mellgren var tidigt ute på balettskidorna, vilket få vet. Han tillhörde eliten i sporten, på den tiden, skulle jag vilja säga. De flesta A-åkare som "passerat" Peters öga vet att han är en jäkel på att balansera på innerskidan med ytterskidan högt i skyn. En klassisk sport som försvunnit sedan en lång tid men som väcker en hel del minnen till liv. Avslutar med ett lustigt klipp från ett gäng grabbar som vet hur man bjuder på sig!

Gott nytt slalomår!

År 2012 är startat och den riktiga tävlingssäsongen rycker allt närmare! Vemdalsslalom för bokstavsåkare avgörs i veckan! FIS I Gällivare under fredag och lördag och FIS 2XGS i Tärnaby 10-11/1 och helgen därefter, premiär för Alpina Polarcupen i Kiruna, tillsammans med USM-kval för A-åkare! Trettondagscupen i Arvidsjaur avgörs samma helg för övriga bokstavsåkare.

Alpina Polarcupen har fått ny huvudsponsor, ständigt väldoftande Polarbröd med säte i Älvsbyn, och även kompletterats upp med en annan intressant sponsor, LKAB! Med nästan helt ny "sponsorkostym" tar vi oss an säsong nr 2 i cupens historia. Det finns goda förhoppningar att cupen drar till sig skidgymnasieelever från stora delar av Norrland. Det är en jättebra cup för första och andraårsjuniorer och förstås även övriga, som vill ha en tävling på "hemmaplan", kanske som "självförtroendestärkare" eller bara som ett roligt race. Det blir som vanligt en snygg inramning av tävlingarna, med start i Kiruna. Kika in på hemsidan www.alpinapolarcupen.se
Lycka till, vi ses i backen!